Går i pappas fotspår.  Niklas Adamsson vilar upp sig på hemmaplan. På väggen bakom hänger pappas tavlor. Ingvar Adamsson var Torupsbekant musiker och konstnär.
Går i pappas fotspår. Niklas Adamsson vilar upp sig på hemmaplan. På väggen bakom hänger pappas tavlor. Ingvar Adamsson var Torupsbekant musiker och konstnär.

Kapellmästaren som lever för dansmusiken

HP GRATTAR Niklas Adamsson, dansbandsmusiker, som fyller 40 år den 31 januari.

ANNONS
|

Som 16-åring gick han i pappas fotspår och började spela med Torupsbandet Thor Silwéns. För Niklas Adamsson var musiken ett lätt val.

– Det har varit en lång och krokig väg. Men nu kan jag inte tänka mig att gå tillbaka till ett vanligt jobb, säger den prisbelönte kapellmästaren.

Nu är det semestertider – inga fler trista vägkrogar och sena nätter på ett tag. Tid för Niklas Adamsson och sambon Jenny Salén att glida runt i raggsockorna hemma i Kinnaredsidyllen och kura ikapp med katten. När februari lider mot sitt slut börjar hjulen rulla igen. Då återtar Niklas Adamsson rollen som kapellmästare för Jenny Saléns orkester. Ett jobb som till stor del utförs på vägarna.

ANNONS

Det kräver både kunskap och kreativitet att basa över en orkester – som skolad blåsare, med fokus på saxofon och självlärd gitarrist har han kombinerat det bästa av två världar.

– För mig är det viktigaste improvisationen. Det som människan kläcker ur sig för stunden, säger han.

För två år sedan fick Niklas Adamsson ”Guldklaven” dansmusikens motsvarighet till Grammis, som årets blåsare. Musikintresset kommer hemifrån. Pappa Ingvar spelade trummor och mamma Maja spelar dragspel. Morfar Gustav från Häradsbo spelade på logdanser redan på 1940-talet.

– Han hade dragspelet bak på cykeln, säger Niklas leende och förklarar att dansbandslivet är en bra skola.

Efter flera år med både storbandsjazz, dansmusik och vanligt jobb vid sidan om valde han så musiken på heltid. Bilmekaniker är han numera bara när turnébussen klonkar ihop.

–Jag valdeatt satsa helt på musiken medmycket stöd hemifrån, säger han.

Jenny Saléns orkester har funnits sedan 2001. De har sina trogna fans och dansbandsmusiken har sina älskade ”örhängen”. Att hitta en pärla till låt och arrangera den till sin egen – det är Niklas Adamssons framgångsrecept med bara en hake.

– Det måste svänga, konstaterar han och med tanke på det fulltecknade spel-schemat så verkar han ha lyckats.

Men just nu är umgänget magert, precis som det ska vara.

ANNONS

– Det blir en paus att komma hem, säger han och sambon Jenny Salén håller med.

– Det frestar på att turnera, enas de båda.

Men med tillit och en hel del glädje funkar det ypperligt att arbeta och leva tillsammans.

Även närmångarycker i en.

Turnélivet som dansbandsmusiker handlar ingalunda om sönderslagna hotellrum eller knäckta näsor. Den mogna publiken är just det – mogen och krävande.

– De ser allt som händer på scen. Den gång du inte är på topp får du höra det direkt, förklarar Niklas om fenomenet som både han och Jenny upplevt.

Trots att Niklas Adamsson bara är 40 år (snart) så räknar han sig som dansbandsmusiker av den gamla skolan. Till detta hör vissa regler:

– Du ska vara helnykter på spelningar. Jag genar heller aldrig över dansgolvet till scenen, det gjorde man bara inte förr. Jag håller fast vid det jag lärt mig, säger han.

Reglerna för dansbanden må ha luckrats upp, men för födelsedagen finns det en lag som aldrig tummas på.

– Semletårta, säger Niklas Adamsson bestämt.

När Hallandspostens reporter ställer sig undrande till denna Torupsdelikatess tittar till och med katten upp från sin plats på elementet, med förnärmad min.

ANNONS

Yrke: Kapellmästare i Jenny Saléns orkester.

Spelar: Gitarr och saxofon.

Saknar mest på turné: Jennys matlagning.

Längst fram på prishyllan: Guldklaven för årets blåsare 2007.

Musikalisk förebild: Arne Domnérus, som Niklas även träffat och spelat med.

ANNONS