Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Jacobsson i pressat läge

Under några minuter i lördags var Halmstads BK nere under nedflyttningsstrecket och vände innan Mjällbys Juan Robledo nickade in 3–3 mot Gefle på tre minuters stopptid.

Så långt nere har HBK inte varit så sent på säsongen sedan 2002.

Då hette tränaren Jonas Thern, men genom några tunga sommarförstärkningar, Tomas Zvirgzdauskas, Magnus ”Turbo” Svensson och Pascal Simpson, lyfte laget under hösten.

De möjligheterna har inte den nuvarande tränaren Lasse Jacobsson när transferfönstret är stängt för säsongen i Sverige.

Orolig?

– Både ja och nej. En tredjedel återstår av säsongen och det är så oerhört jämnt med elva lag inblandade att några segrar i rad och man är uppe på den övre halvan av tabellen. Men samtidigt är vi naturligtvis väl medvetna om läget och att varje poäng kan bli helt avgörande.

HBK är återigen i utsatt läge med all press som det innebär. Hur mår du?

– Jag har varit med så länge, både i med- och motgång så jag har inga problem med det. Det ingår i jobbet så jag får inte må dåligt – då gör spelarna det också.

Borde laget inte ha förstärkts under det sista transferfönstret med tanke på tabelläget?

– Vi hade inga pengar att förstärka med – det är den verklighet som vi lever i. I stället måste vi sälja för att få verksamheten att gå runt.

– Samtidigt anser jag att vi ska klara av det här med det spelarmaterialet som vi har. Så bra är det, men problemet är att man aldrig vet vad laget ska prestera från vecka till vecka.

– Det är helt enkelt på tok för stor skillnad mellan högsta- och lägstanivån.

Om en dryg vecka stängs transferfönstret även i Europa. Räknar du med att ha truppen intakt i höst?

– Ja, annars borde det ha funnits indikationer på något annat. Men de spelarna som kunde ha varit aktuella har helt enkelt inte presterat tillräckligt i år.

Vad är det som har gått snett?

– Framför allt har vi gjort alldeles för lite mål sett till antalet chanser som vi har skapat.

Jag tror att Jonas (Gudni Saevarsson) har det bästa målsnittet sett till speltid och det är naturligtvis inte bra med tanke på så många offensiva spelare med potential som vi har.

– Samtidigt hade jag varit mer orolig om vi inte hade skapat några chanser.

Jag kan tycka att alldeles för få spelare deltar i det offensiva spelare emellanåt. Vore det inte bättre med två forwards eller den nya VM-modellen med två forwards och en släpande?

– Vi kan spela med åtta forwards, men gör du inte mål på chanserna hjälper ju inte det. Men visst – den nya modellen är intressant eftersom det överbelastar motståndarnas mittbackar.

– Felet är väl snarare att laget är obalanserat. Vi har för många offensiva spelare och ligger kanske på 60–40 mot normalt 50–50. För håller du ihop spelet bakåt så får du också med offensiven. Och den pusselbiten måste vi få ihop.

Ni förlorar när n i hamnar i underläge, men gör det nästan aldrig när ni gör första målet. Har dagens HBK för få karaktärsspelare och för många medgångsspelare?

– Vi har väl inte jättemånga Tobbe Arvidsson och Michael Svensson, om man säger så. Och det är det jag menar med att vi i dag har en obalans i truppen.

– Alla måste helt enkelt vara beredda att jobba mer för det är då som man också får flyt och tur.

Varför kan HBK inte prestera som mot IFK Göteborg (1–0) i varje match där alla jobbade för laget?

– Om jag hade kunnat svara på det. Vi har en högre intensitet mot de större lagen och det har vi naturligtvis inte råd med i längden. Men vi pratar hela tiden om det – både individuellt med spelarna och lagmässigt.

Nio insläppta mål första kvarten och bara fem sista kvarten. Varför är HBK så oerhört trögstartat i match efter match?

– Jag har faktiskt inget entydigt svar på det eftersom målen tillkommit på olika sätt. Men vi måste självklart vara mer på tårna för på Örjans vall har vi ännu inte släppt in mål efter paus.

Det mesta tycks handla om det mentala. Har ni funderat över samma läsning som i fjol när Urban Johnson kom in som mental mentor?

– Diskuterat det har vi gjort. Men det är inte alltid lösningen så i nuläget ska vi försöka lösa det själva.

Emir Kujovic, Marcus Olsson och framför allt – Michi Görlitz. Varför har de inte fortsatt att utvecklas?

– Det handlar mycket om anspänning, att det låser sig när man vill så mycket. I Michis fall är han lysande på träningen, men får inte alls ut det på matcherna längre.

– Samtidigt får man inte glömma bort att motståndarna lär sig spelarna efterhand när överraskningsmomentet är borta.

Värnamos Mohamed Bangura hamnade i AIK och Skövdes Jakob Orlov i Gefle. Var har HBK:s scouting utanför närområdet tagit vägen?

– Jag håller med om att vi borde kunna hitta fler spelare runt omkring. Men det handlar om resurser och kontakter. I Banguras fall ansåg vi dock att han skulle bli en för dyr chansning, även om det nu gick hem för AIK.

Men vi har ju samtidigt många unga spelare i laget som kommer från mindre klubbar. På samma gång ska man vara medveten om att lag som HIF och IFK Göteborg som tidigare köpte färdiga spelare jobbar numera också på samma sätt som HBK, vilket har minskat utbudet på talanger.

Espanyol-samarbetet då?

– Själva samarbetet är väldigt positivt. Men visst hade jag önskat att det hade genererat spelare också eftersom det inte hade kostat så mycket. Så det var synd att Juanjo och Pedraza valde att lämna Espanyol i stället för att komma till oss.

Så handen på hjärtat, Lasse. Vilken potential har egentligen dagens HBK-trupp?

– Betydligt högre än i dag. Men som sagt, då måste lägstanivån höjas.