Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Jonas Erikssons restauranger har blivit hårt drabbade av pandemin. Bild: Roger Larsson
Jonas Erikssons restauranger har blivit hårt drabbade av pandemin. Bild: Roger Larsson

Pressad krögare kräver nödåtgärder

Krögaren Jonas Eriksson har fått nog.
– Jag kräver inga bidrag. Samtidigt kan jag tycka att det är hög tid för oss krögare att slippa bidra med pengar till staten när vi redan står vid ruinens brant, säger han.

För tolv år startade Jonas och hans hustru Viktoria lunchrestaurangen Kalervos på Stationsgatan.

– Det var en lite speciellt att starta en restaurang en månad efter Lehman brothers-kraschen. Det tog ganska många år innan vi hann ikapp ekonomiskt med alla investeringar som vi gjorde under inledningen. Vid förra årskiftet var vi dock kvitt de flesta skulder men bara några månader senare slog pandemin till med full kraft, säger Jonas Eriksson.

”Ingen aning om vad som väntade”

I maj tog paret även över kvällsrestaurangen Gillbergs i Frösakull.

– Vi bor själva i Frösakull och när vi fick erbjudandet kunde vi inte tacka nej eftersom vi anser att det är viktigt att det finns en bra restaurang även här. När vi skrev på kontraktet i december förra året hade vi dock ingen aning om vad som väntade bakom hörnet.

Två restauranger

Plötsligt ägde paret två restauranger mitt under brinnande pandemi.

– Våren var fruktansvärt tuff. Vi blev tvungna att säga upp och permittera personal och jag och min fru jobbade upp till 18 timmar varje dygn under vardagarna och runt tio timmar på helgerna. Till slut bestämde vi oss för att plocka in personal på Kalervos igen. Det fick bära eller brista.

I dagsläget ser det enligt Jonas Eriksson ”hyfsat” ut för Gillbergs men Kalervos omsättning har backat med 37 procent under perioden maj-oktober jämfört med samma period förra året.

– Det är många som jobbar hemma i dag och därför tappar vi en stor del av vår kundkrets i lunchrestaurangen.

Många kanske undrar varför paret inte går i konkurs med Kalervos och satsar fullt ut på sin kvällsrestaurang.

– Det är inte riktigt så enkelt. Vi har alkoholtillstånd i bägge restaurangerna och om vi låter Kalervos gå i konkurs blir vi även av med serveringstillståndet på Gillbergs. Det vore förödande. Dessutom är vi inte beredda att bara ge upp något som vi byggt upp under tolv års tid.

Nu håller paret liv i de båda restaurangerna med hjälp av privata blancolån och genom att skjuta upp skattebetalningar.

– Denna lösning är naturligtvis inte hållbar på sikt men det är den enda utvägen som vi har för tillfället.

”Tomma ord”

Jonas Eriksson tycker inte att regeringen har tagit sitt ansvar när det gäller att hjälpa krögare som befinner sig vid ruinens brant.

– Det har talats så mycket om stöd men det har mest varit tomma ord. Och egentligen är det inte ekonomiska bidrag som jag efterlyser i första hand. I stället borde alla krögare som har tappat 20 procent eller mer på grund av corona slippa att betala skattedelen på arbetsgivaravgifterna. Som det ser ut nu går två tredjedelar av arbetsavgifterna till staten medan en tredjedel går till den anställdes pension.

”Staten slår undan benen för krögarna”

I maj månad fick krögarparet drygt 17 000 kronor i omställningsstöd.

– Det var den enda månaden som vår nedgång var tillräcklig för att få stöd. Samtidigt ska man tänka på att Kalervos har gått back med gissningsvis 700 000 kronor i år, varav cirka 300 000 kronor har gått till staten i form av skatt. Det är orimligt i en tid som denna. Staten slår undan benen för krögarna.

Jonas Eriksson talar lågmält och ser trött ut.

– Det här sliter på en. Min läkare vill sjukskriva mig för utmattningssyndrom men det kommer inte att ske. Nu handlar det om att kämpa för att kunna överleva. Innerst inne vet vi att det finns ett liv efter corona. Det gäller bara att försöka härda ut.

Fler lokala näringslivsnyheter hittar du här

De senaste lokala bostadsköpen hittar du här