Derome växer så det knakar i granskogen

Lägger kraften framåt. Koncernchefen Magnus Andersson och hans far Karl-Eric Andersson, styrelseordförande i Deromekoncernen. ”Fördelen med att vara ett familjeföretag är att vi kan arbeta långsiktigt”, säger de. Bild: Annika Karlbom

1/10

Om du på småvägar korsar Viskan vid Nyebro i Varbergs kommun och styr österut hamnar du ovillkorligen i byn Derome. Industrianläggningen kan inte missas. Ett par enorma berg av sågspån tornar upp sig bakom ett plank på vänstersidan, minst lika iögonenfallande som den vita stenkyrkan uppe till höger. I utförslöpan hukar byn ner mot 41:an.

Den här artikeln ska handla om trä – på längden och tvären, från skog till färdigt hus. Trä har blivit trendigt, trä lanseras som hållbart och miljövänligt. En svensk råvara som binder koldioxid och som aldrig försvinner eftersom den ständigt återplanteras.

– Vi ser att man efterfrågar träbyggande mer och mer. Både bland kommuner och byggbolag, säger Magnus Andersson.

Deromegruppen, med moderbolaget Derome AB, växer därför så det knakar i granskogen. Det går knappt en vecka utan att de svenska mediehusen får veta att ännu en nyinvestering gjorts. Tanken är att det här reportaget ska ta ett större grepp, se helheten i det företag som för exakt 75 år sen grundades i byn med samma namn.

Ojämna inkomster

Vi skriver 1940-tal. Bondsonen Karl Andersson försörjde sig som avlönad snickare. Han jobbade åt bygdens folk och for runt på en Husqvarna motorcykel med verktygslådan där bak.

Inkomsterna var ojämna, det hade byggts väldigt lite under kriget och Karls barnaskara blev allt större. Han drömde om att starta något eget. Men vad? Han ägde varken jord eller skog och i trakten växte mest ljung och enebuskar.

Hustrun Sigrid föreslog en bensinstation. Bilismen ökade ju. Men känslan för trä vägde tyngre hos Karl. Till slut fann han en grusgrop, otjänlig för jordbruk. Markägaren på gården Torkels gick med på att arrendera ut området för 25 kronor om året. Karl Andersson satsade 2 000 hårt förvärvade slantar på en cirkelsågbänk och en elmotor. Ett långsmalt hus, öppet på kortsidorna, byggdes som väderskydd för det nya sågverket.

Räkenskaper vid köksbordet

Våren 1946 startade verksamheten lite i taget, med hjälp av goda grannar. Kunderna var bönder från trakten som ville ha hjälp med att såga upp sitt timmer. Räkenskaperna sköttes hemma vid köksbordet i en svart bok med röda kanter på bladen. Vinsten blev 3 387 kronor första året, varav halva summan fortfarande kom från Karls snickrande.

Sågverket blev med åren alltmer känt och 1954 startade Karl Andersson även ett hyvleri.

När vi 67 år senare träffar sonen Karl-Eric Andersson för det här reportaget beskriver han sin pappa som lågmäld, jordnära, rättvis och enkel. En entreprenör som var mån om att båda parter skulle vara nöjda efter en affär.

– Vi barn är nog likadana och vi har i vår tur präglat nästa generation. säger han. Vi utmärker oss inte. I Derome vet förstås folk vilka vi är men inte inne i Varberg. Vi verkar utan att synas för det är sådana vi är, säger Karl-Eric Andersson.

Vinna eller försvinna

Verksamheten drevs som enskild firma ända till mitten av 60-talet då de fyra sönerna Erling, Bernt-Göran, Ingemar och minstingen Karl-Eric successivt köpte in sig i företaget och tog över taktpinnen.

– Pappa frågade oss om vi fyra bröder ville bygga en ny såg; det var lite av ett vinna eller försvinna, minns Karl-Eric Andersson. Alla sade ja utan att tveka, men jag var bara 16 år då.

Karl-Eric hade slutat skolan efter åttan och hade egentligen inte en tanke på att plugga vidare. Det fanns ingen studietradition i familjen. En farbror ifrågasatte detta och övertalade Karl-Eric. Det blev sju år till på skolbänken och en ingenjörsexamen. Ett klokt val med tanke på att han med åren blev både koncernchef och nu koncernordförande.

Ägs av släkten

Familjeföretaget är fortfarande intakt. Derome ägs i dag av de fyra bröderna och elva syskonbarn. Bland bröderna är bara Karl-Eric, 71, aktiv i företaget. Syskonen har pensionerat sig. Deras barn har olika positioner. Alla är inte chefer. Tre av Karls barnbarnsbarn finns också i bolaget.

Man brukar lite skämtsamt säga att släkten är värst. Blir ni aldrig osams?

– Nej, någon osämja har aldrig funnits. Ibland får vi ta en diskussion. Men vi har samma grundvärderingar, säger Karl-Eric Andersson. All kraft går framåt.

Ägarna har arbetat med ett generationsskifte i många år. 2017 avgick Karl-Eric Andersson som koncernchef och lämnade över ansvaret till sonen Magnus.

Var det självklart?

– Nej, det var inte ens självklart att det skulle vara en ägare som blev vd. Men det var ingenting som jag beslutade ensam. Det gjorde en enig styrelse, svarar Karl-Eric Andersson.

– För mig var det oerhört viktigt att både ägare och styrelse valde mig utifrån kvalifikationer och inte för att jag är en del av familjen, fyller Magnus Andersson i.

Vad är fördelarna med ett familjeföretag?

– Den långsiktighet vi kan ha. Det blir inga snabba kast. Vi kan göra investeringar som kanske inte är lönsamma på kort sikt, men strategiskt rätt på lång sikt, svarar Karl-Eric Andersson.

– Klarar man att hålla ihop det, är överens och lägger kraften framåt finns det inga nackdelar. Och vi jobbar med ett delat ledarskap. Då finns det många som har koll.

– Vi har snabba och korta beslutsvägar. Börsen passar inte oss. Vi gillar inte kvartalsekonomi och vi vill vara självständiga, säger Magnus Andersson.

Har ni någonsin funderat på att sälja alltihop?

– Under finans- och fastighetskrisen på 1990-talet störtdök byggnationen, från 60 000 bostäder om året till 10 000. 85 procent av marknaden försvann och vi hade några förlustår. Då var vi ägare lite möra och frågade oss om det var rimligt att lämna över till barnen, berättar Karl-Eric Andersson.

– De fem som då arbetade i företaget gav ett distinkt ja – det ville dom, fortsätter han. Då bestämde vi oss långsiktigt för att fortsätta vara ett familjeföretag och tog ett antal beslut om en rad tillväxtstrategier.

Många affärsområden

Derome finns i dag inom många affärsområden. Man äger flera sågverk, bygger flerbostadshus, villor och radhus i både Varberg, övriga Halland och på andra platser i Sverige. En ny husfabrik i Värö producerar bostadsmoduler.

Just nu är man i full färd med att bygga ett 20-våningshus av trä i Skellefteå. I Göteborg är Derome huvudentreprenör för byggnationen av Sveriges första fossilfria förskola, Hoppet.

Det egna fastighetsinnehavet rymmer 1 700 hyreslägenheter och ett 90-tal affärsfastigheter. Expansionen inom byggvaruhandeln pågår. I dag äger Derome ett 50-tal butiker för både bygg- och industriföretag och planerar för fler.

I byn ligger dessutom ett trä- och nostalgimuseum som drivs av eldsjälen Erling Andersson, äldst i brödraskaran.

Stark marknad i pandemin

Pandemin har inte lett till en svagare marknad för Derome. När folk måste hålla sig hemma lägger de sina pengar på bostaden, och det har skapat en stor efterfrågan på trä och andra byggvaror. Koncernens bokslut för 2020 är inte riktigt klart när den här artikeln skrivs, men omsättningen förväntas landa på cirka 8,5 miljarder kronor. En ökning från 7,6 miljarder 2019. Rörelseresultatet (vinst före skatt och bokslutsdispositioner) år 2019 var 455 miljoner och blir ännu högre för år 2020.

Företaget, med 2 500 anställda, har en tydlig tillväxtstrategi. Planen framåt är att återinvestera en halv miljard kronor om året. Hälften av tillväxten ska ske via organisk tillväxt, hälften via förvärv. Nyligen presenterades planerna om att att öka produktionen på sågverket i Derome och att bygga en ny torkanläggning. En investering på 300 miljoner kronor under tre år, som ska öka produktionen från 300 000 kubikmeter sågat virke per år till 500 000 kubikmeter.

Dubbelt så stor

– Näst på tur står sågen i Kinnared, berättar Karl-Eric Andersson. Tillväxt skapar en kraft i bolaget.

– Om tio år ska vi vara dubbelt så stora som i dag, säger Magnus Andersson. Ska vi lyckas med det måste alla befintliga affärsområden och affärsidéer utvecklas och nya skapas.

Finns det inte risk för att ni förväxer er och tappar kontrollen?

– Jag förstår vad du menar, men allt bygger inte på en person. Hela företaget måste vara med och jag känner att vi har en väldig kraft i vår organisation. Att vi finns på så många olika områden gör oss starka och det skapar en stabilitet över tid, säger Magnus Andersson.

Ni äger ingen egen skog, bara marginellt. Hade inte det varit smart?

– Jo, det hade varit jättebra, funderar Karl-Eric Andersson. Men prisnivåerna är höga och det finns inte mycket skog till salu. Vi investerar i verksamheten i stället.

Härom året fick de 15 aktieägarna del av vinsten. 18,5 miljoner kronor delades ut.

Hur rika är ni?

– Det går ingen nöd på oss, men jag menar att vi lever ganska enkelt. Vi bor i vanliga hus här i trakten. Jag har visserligen en sex meter lång motorbåt som sjönk i hamnen förra sommaren och nu repareras. Annars inga större utsvävningar, ler Karl-Eric Andersson. Vi ligger väldigt lågt i våra utdelningar. Det var inga under de första 50 åren i alla fall.

– Pengarna ska tillbaka till bolaget, fortsätter Magnus Andersson. Det är vår drivkraft. Vi är tävlingsinriktade och tycker att det är kul att driva företag.

Grundaren Karl Andersson förblev arbetare livet ut och jobbade i hyvleriet tills han fyllde 75 år. Han avled i december 1990, 84 år gammal.

Vad hade han tyckt om han hade sett sitt företag i dag?

– Ja, det funderar man på ibland, säger Karl-Eric Andersson. Det är klart att han hade blivit imponerad. Det var han redan när han var i livet. Han tyckte att vi hade en fantastiskt fin verksamhet.

Fotnot. Historiken i reportaget är hämtad från boken Med rötterna i skogen av Lena Sandersson.

TEXT

Marie Hebelius Svahn

marie.hebelius.svahn@hn.se