Hans Bergsten om självförsörjning: ”Vi levde nog lite i en bubbla före pandemin”

Det sägs att Sverige är självförsörjande på tre livsmedel: spannmål, morötter och socker. Men det är en sanning med modifikation, konstaterar Hans Bergsten på Region Halland. ”Utan import av exempelvis bränsle, utsäde och växtskyddsmedel skulle även den produktionen bromsa in ganska omgående”, säger han och flaggar för att vi måste bli betydligt bättre på innovationer.

ANNONS
|

LÄS MER:Lars Inge Gunnarsson: ”Jag är rädd att folk glömmer så fort pandemin är över”

I en intervju i Jordbruksaktuellt i maj 2013 fick Hans Bergsten frågan om hur han ser på framtiden när det gäller livsmedel. Så här svarade han: ”Vi skriver fram utvecklingen relativt linjärt – men vad händer med tickande bomber som klimathot, världens ekonomi och pandemier? Vi talar relativt lite om dessa konsekvenser och det är oroväckande att sårbarhetsfrågorna är så i skymundan. De frågorna tror jag blir mer framträdande framöver.”

Sju år senare har coronaviruset vänt upp och ner på det mesta, men Hans Bergsten påpekar att det började bubbla redan för två-tre år sedan, men då av geopolitiska skäl.

ANNONS

– Vi har sett en allt större oro på många håll i världen, och det har gjort att vi börjat prata mer om självförsörjning och potentiella hot mot leverantörskedjorna i den globala handeln. Men corona har blivit en verklig ögonöppnare och vi har tvingats inse att ”ojojoj, det här var kanske inte så bra”. Vi levde nog lite i en bubbla före pandemin.

Det är inte längre möjligt att som nation klara sig själv, världen är alldeles för globaliserad i dag.

Som strateg på näringslivsavdelningen på Region Halland är Hans Bergsten med i det nationella nätverket Samla Sverige, som i slutet av april höll en digital konferens. Där framfördes bland annat åsikten att man borde byta ut begreppet ”självförsörjning” mot ”försörjningsförmåga”.

– Det är inte längre möjligt att som nation klara sig själv, världen är alldeles för globaliserad i dag. I Sverige producerar vi tillräckligt med spannmål, morötter och socker för att föda hela vår befolkning, men det hänger helt på att vi kan importera sådant som utsäde, växtskyddsmedel och bränsle.

Med vad är då Hallands styrka när vi pratar om självförsörjning/försörjningsförmåga?

– Vi är bra på animalieproduktion, alltså allt det som har sitt ursprung från ett djur: kött, ägg, mjölkprodukter. Där är vi ett exportlän, både nationellt och internationellt. Vi är också stora på potatis.

ANNONS

Men nu tampas vi alltså med en pandemi, och vad gäller corona menar Hans Bergsten att vi måste tänka i två spår:

– I det korta perspektivet handlar det om likviditetsfrågorna, om lönsamhet och överlevnad. Branschorganisationen Livsmedelsindustrierna har gjort en undersökning som visar att 40 procent av medlemsföretagen, framför allt de små, har märkt en kraftigt minskad efterfrågan som gör att de måste korttidspermittera, säger han.

Det är oroväckande, och jag tror att vi måste bli bättre på att högförädla våra livsmedel.

På lång sikt handlar det om att förverkliga den nationella livsmedelsstrategi som togs 2017, och där ett av syftena är att nå en produktionsökning som bidrar till en större grad av självförsörjning – och därigenom minska sårbarheten i hela kedjan. Men för att göra det krävs nya idéer, konstaterar Hans Bergsten.

– Sverige som industrination ligger i toppen vad gäller innovationer generellt, men när vi tittar på livsmedelsbranschen ligger vi på plats 14-15. Det är oroväckande, och jag tror att vi måste bli bättre på att högförädla våra livsmedel. Vi måste också uppmuntra den nya hållbara maten. Det finns en hel del lovande initiativ, inte minst inom nya växtbaserade livsmedel. Linsodling i Halland är en kul uppstickare.

Dyrare produktion

Den övergripande ambitionen med den nationella livsmedelsstrategin, som löper fram till 2030, är att öka konkurrensförutsättningarna för den svenska matproduktionen. Och där finns många utmaningar.

ANNONS

LÄS MER:Heléne Gunnarson: ”Konsumenterna måste ändra sina vanor”

– Sverige har väldigt hårda regler vad gäller djurskydd och användning av antibiotika, vilket gör att vår produktion blir dyrare. Men här måste vi hoppas på konsumentkraften, att folk ska välja det som är långsiktigt hållbart och schysst, säger Hans Bergsten och fortsätter:

– Vårt kalla klimat är också en faktor att ta hänsyn till. Jag har själv sett hur det fungerar i Nya Zeeland, där 300-400 mjölkkor går ute dygnet runt året om, och själva ställer sig på en mjölkningskarusell utomhus. Inga byggnader att värma upp och underhålla; det är såklart en stark konkurrensfördel.

Många frågetecken

Och när vi ändå är inne på klimatet, så står det för många frågetecken vad gäller framtidens matproduktion.

– 2018 hade vi en väldig torka, som gav mycket låga skördar. 2019 var ett bra skördeår i vår del av landet, men i vår nya krismedvetenhet måste vi också hitta vägar som gör att vi inte blir så utlämnade till vädrets nycker.

ANNONS