Fredrik fick hjälp att stoppa våldet

– Att bara lägga locket på – det är det sämsta man kan göra, säger Fredrik.

Vi kallar honom Fredrik eftersom han vill vara anonym. Under sju års tid riktade han våld mot sin familj.

Det hela började när hans fru och han fick sitt första barn. Fredrik märkte att han hade svårt att hantera den nyfödda bebisens skrik.

– Jag som aldrig har velat misslyckas, nu kände jag panik och att jag tappade kontrollen. Det väckte ilska i mig, säger han.

Fredrik beskriver sig som en utpräglad perfektionist som så länge han kan minnas haft problem att hantera sin aggressivitet. När något gått honom emot har han haft ett behov av att avreagera sig. Skrika, slå näven i ett bord.

Men våldet hade aldrig tidigare gått ut över någon annan.

"Gick över gränsen"

Nu kröp det sakta men säkert allt närmare. I pressade situationer kunde han ta ett hårt tag om barnet. Inte alltid så hårt att det blev märken, men omotiverat hårt och tillräckligt för att barnet skulle bli skrämt och ledset.

– Jag kände ett behov av att avreagera mig i kontakten med barnet, fast jag mycket väl visste att det inte var barnets fel, säger Fredrik.

En gång var familjen på en restaurang när det yngsta barnet slängde ner maten på golvet.

– Jag tog tallriken men i stället för att ställa undan den slog jag till barnet på fingrarna. Inte särskilt hårt, men han blev jätteledsen.

Våldet riktades även mot hans fru. Vardagliga situationer kunde plötsligt urarta när han blev irriterad eller kände sig trängd. Han hotade att slå henne. Han uttryckte sig kränkande och hans utbrott skrämde. Han förstörde saker i hemmet, slog sönder möbler.

– Våldet var kanske inte så extremt vid varje tillfälle, utan det var mer att det blev ett mönster. Jag kände själv att jag vid flera tillfällen gick över gränsen, säger han.

Stor skam

Fredrik konstaterar att hans aggressivitet också innebar ett ständigt latent hot mot familjen.

– Särskilt eftersom jag är den fysiskt starkare. Det gav mig en känsla av kontroll när jag agerade ut min ilska, men min fru visste ju inte alls vad som rörde sig i mig eller om det skulle komma ytterligare grejer.

Hans fru uttryckte vid flera tillfällen i anslutning till våldet att hon skulle lämna honom om han inte ändrade sig.

Det blev till slut ett starkt incitament för Fredrik att söka hjälp.

Första gången var det frun som letade upp telefonnumret. Men att lyfta luren och ringa var allt annat än lätt.

– Det är en fruktansvärd skam. Och det hänger nog ihop med att mediebilden av mäns våld mot kvinnor är så extrem. "Män som slår kvinnor" – det är några slags monster... Men jag är ju med i den kategorin.

Nykter alkoholist

Fredrik kom i kontakt med en ATV-mottagning. ATV (Alternativ till våld) är en metod för behandling av våldsutövare som först utvecklades i Norge. Studier har visat att våldet minskar tydligt hos klienterna.

Fredrik anser att behandlingen hjälpte honom att förändras på djupet.

– Pressar jag mig så visst kan jag åstadkomma mycket, men risken att jag utövar våld blir för stor. Så jag måste hela tiden fråga mig, orkar jag det här nu? Fixar jag det här om det går mig emot? Om svaret är nej måste jag avstå.

I dag jämför sig Fredrik med en nykter alkoholist.

– De här dragen finns i mig. Barnens beteende kan fortfarande vara en jättestress för mig och jag kan fortfarande känna det här behovet av att ta hårt i vårt yngsta barn. Men det blir alltmer sällsynt och jag är mycket mer lugn i grunden.

Brusten tillit

Han ställer upp på intervjun med en förhoppning om att kunna bidra till att andra våldsamma män tar steget att söka hjälp.

TT: Vad kan du ge för råd till dessa män?

– Det går att förändra ett beteende. Kommer man till en behandlare och säger "jag har problem med våld, jag vill komma tillrätta med det" kan man inte vara mer välkommen, så som jag upplevt det.

Fredrik är medveten om att våldet har skadat de andra familjemedlemmarnas tillit till honom, och att det är något som fortfarande dröjer sig kvar.

– Min fru har känt sig otrygg. Hon har inte vetat var det ska sluta. I dag tror jag att hon ser förändringen i mig. Men hon kan fortfarande reagera om jag gör något som påminner om henne våld, som att jag råkar smälla i en dörr.