Många av den här typen av fotografier hamnar till slut i soporna eftersom ingen längre vet vem som är på bilden. I det här fallet var det så lyckosamt att någon vänlig själ hade plitat ner tre namn under fotot – som är taget i Steninge någon gång i början av 1900-talet. Med vägledning av det kunde vi jämföra med andra bilder och konstatera att namnen stämde.
Så, allra först: Vilka är de?
Om vi börjar med kvinnan till vänster är det Selma Paulina Svensson. Hon är född den 18 maj 1888 på Skäpparp nr 2. Hon växte upp på ett ställe som hette Dalalund som låg strax norr om dagens telemast vid vägen mellan Steninge och Getinge, väster om Steninge kyrka och öster om Ly. Platsen kom länge i historien att kallas för ”Gudlösa” eftersom den var så otillgänglig att inte ens ”Gud kunde hitta dit”.
Dog av sjukdom blott 36 år ung
I dag finns rester av gården kvar och man kan bland annat urskilja golvet i huset, vissa grundstenar samt en raserad murstock. Selma var det enda barnet till föräldrarna Johan August Svensson, född i april 1855 i Steninge, och hans hustru Anna Beata Svensdotter, född i januari 1866 i Harplinge. Selma dog mycket tragiskt i en njursjukdom blott 36 år ung och bägge föräldrarna överlevde sitt enda barn.
Kvinnan i mitten, som till skillnad från de båda andra är klädd i helsvart, vittnar nog om att det är hennes högtidsstund.
Varför är det så?
Dels är hon placerad i mitten och hon är alltså klädd i svart. I dag är vi vana vid att vitt är en klädsel vid högtid och bröllop; mörka blåkläder vid arbete. Så var det inte vid den tiden. Då var arbetskläderna vita och högtidskläderna svarta. Det är nämligen lättare att tvätta och bleka vita kläder tillbaka till sin ursprungslyster, än vad det är med svarta kläder. Detta var långt innan jeanstygets förträfflighet slagit igenom i Sverige.
Född 1888 i Stockabacka, Steninge
Den svartklädda kvinnan är Maria Olsson. Hon är född 28 september 1888 i Stockabacka, Steninge. På den tiden skulle hon dock inte heta Olsson i efternamn, mer rätt vore Olasdotter eller Olsdotter. Strax före förra sekelskiftet, det mellan 1800- och 1900-talet, så blev det mode i att även döttrarna skulle få sin fars namn med ändelsen ”-son”. Så kallat ”patriarkaliskt namn”, som slog igenom rejält i början av 1900-talet.
Men i Marias fall var det egentligen inte rätt med varken Olsson, Olsdotter eller Olasdotter, även om hon för alltid kom att kallas ”Olas Maria”. Ola var nämligen inte Marias far, det var hennes morfar. Men hon kom att växa upp som ett barn i huset.
Invånarna i Steninge trodde oftast att Maria var ett barn på ”sladden” till Ola och hans hustru, men i själva verket var de alltså morfar och mormor. Mamma Augusta hade för länge sedan försvunnit till Amerika och lämnat sin dotter i far- och morföräldrarnas vård. Vem Marias fader var får vi aldrig reda på, ty alltjämt står det ”fader okänd” i hennes födelsebevis. I husförhörslängderna noteras det tydligt ”oäkta” bredvid hennes namn.
Maria föddes och levde hela sitt liv i den stuga som ibland än i dag, bland de äldre i Steninge, kallas för ”Ola Marias Stockabacka” och ligger bredvid det som förr kallades för ”Korpralens” och ligger vid södra kanten av Undars mosse.
Alla tre förblev ogifta
Kvinnan längst till höger är Erika Justina Karolin Olsson. Hon är född 4 juni 1897 på Carlslund i Steninge och hon borde egentligen inte heller heta Olsson i efternamn. I hennes födelsebevis står det också ”fader okänd”, men i hennes fall tog livet en lite annan vändning när hennes mor Anna Neta Bäckman träffade Janne Olsson och han tog Justina som sitt eget barn – och hon valde att ta hans efternamn som sitt eget.
Det skall nämnas att alla tre kvinnorna förblev ogifta och ingenstans dyker det upp några som helst tecken på att de varit i någon relation.
Men varför är de då fotograferade tillsammans?
Det vet vi såklart inte med säkerhet. De kan ha varit bästa vänner, och avståndet mellan Stockabacka, Dalalund och Ly är inte längre än ett ordentligt stenkast. Dock vet vi med säkerhet – efter idog forskning – att alla tre damerna har någon nära släkting som härstammar från ”Ola Marias stuga” vid Stockabacka, den enda av de tre omnämnda stugorna som finns kvar i dag. Det var kanske därför de kände samhörighet?
Tänk vad ett foto kan berätta, om man bara antecknar någon enkel information.
Fotnot: Författarna håller på att skriva en bok om Steninges historia. Har du kunskaper om orten, eller foton från förr, som du tror kan vara av intresse, mejla gärna till [email protected]. Boken tas fram i privat regi, men författarna samarbetar med Harplinge hembygdsförening.