HP MÖTER...
...Birgitta Hedenberg och hunden Rex som har tävlat i VM för belgiska vallhundar.
– På ett sätt är det skönt att det är över nu, det var en stor anspänning inför tävlingen och min egen prestationsångest gjorde mig rejält nervös, säger Birgitta Hedenberg.
Hon och favoriten Rex träffas på den nybyggda brukshundklubben i Skedalahed. I solen ser Rex långa, kolsvarta päls extremt varm ut. Det var mellan den 19 och 23 maj som de var över i tyska Cottbus för att medverka under världsmästerskapen för belgiska vallhundar. Under mästerskapet deltog 130 hundar sammanlagt, varav Rex var den enda Groenendael-varianten.
– Vi fick medverka eftersom vi blev priviligierade med ett wild card. Det innebär att Rex kvalificerade sig eftersom han är en ovanlig variant av hundrasen, förklarar Bririgtta.
Tillsammans tävlade de i IPO (internationella prövnings ordningen) som är uppdelad i tre tävlingsmoment, spårning, lydnad och skyddsarbete.
– Rex klarade, som den andra Groenendaelhunden någonsin, alla moment och fick dessutom så pass höga poäng att både han och jag kan känna oss stolta även om hans placering inte blev något att skryta med, konstaterar matten.
Allra mest nöjd är Birgitta med Rex insats under spårarbetet.
– Jag har aldrig sett liknande spårområden här hemma, det var enbart sand med små grästuvor här och var. Dessutom är spårningen lite av Rex svaga sida och här skulle han dessutom tävla i en för honom ny terräng.
Att tillägga i sammanhanget är att Rex har varit riktigt illa däran. Efter en olycka där han fastnade i en stätta till en fårhage slets både hans korsband av och minisken fick ta stryk. Han opererades och går fortfarande på regelbunden rehabilitering.
– Man kan säga att Rex egentligen inte borde kunna tävla efter vad han har varit med om, men han är en stark hund. Nu går han på gåband i vatten några gånger om året, samt får massage och besöker en kiropraktor ibland.
Birgitta Hedenberg skaffade sin första hund när hon var elva år. Halmstadavdelningen för svenska brukshundklubben har hon varit medlem i under 40 års tid. Beslutet om att bli hund- ägare tog hon utan föräldrarnas vetskap och bestämde sig för en schäfer, av alla hundsorter.
– Visst blev det ett ramaskri, men jag fick behålla hunden i alla fall, säger hon och skrattar åt minnet.
Sedan dess har Brigitta ”varit med hund” mest jämt. Hon kan inte tänka sig ett liv utan en jycke vid sin sida. Under åren har hon haft sju schäfrar som följeslagare, på senare år har hon gått över till den belgiska vallhunden Groenendael.
– Vi tar dessutom valpar på Rex och tikar som bor hos fodervärdar. Nästa kull som Rex är pappa till är beräknad att komma om tre veckor. Det är spännande, även om det innebär en hel del jobb.
Birgitta är glad över sin medverkan i VM. Som hon känner för Rex har hon aldrig tidigare känt för en hund och förhoppningsvis får de möjlighet att medverka i mästerskapen en gång till.
– Med mycket träning och lite tur ska vi säkert kunna kvala in ”på riktigt”, utan wild card... Om inte nästa år så någon gång i framtiden.
Ålder: Birgitta är 50 år och Rex är 5 år, han är enligt Birgitta ”en man i sina bästa år”.
Bor: På Nyhem.
Familj: Birgitta har varit gift med sin man Bengt i 25 år. Tillsammans har de fyra barn: Johan, Ola, Björn och Emma.
Sysselsättning: Arbetar som distriktssköterska på Tudorkliniken i Halmstad.
Fritid: Stora delar av Birgittas fritid går till Rex, tillsammans tränar de, promenerar och är på den nybyggda brukshundklubben.
Målsättning: Att någon gång återigen få vara med och tävla i VM.
