Svärjarehålan – en oas för de mindre bemedlade barnen

I dag är det främst äldre personer som samlas i Svärjarehålan, men en gång i tiden var viken i stället full med lekande och stojande barn. Här låg nämligen en mycket populär skollovskoloni.

ANNONS
|

Slutet av 1800-talet kännetecknades av en omfattande industrialisering som gick hand i hand med en snabb urbanisering. Städer som Halmstad växte snabbt. För fattiga barnfamiljer erbjöd stadslivet ofta tråkiga förhållanden. Boendet kunde vara trångt och direkt ohälsosamt. För många räckte inte pengarna till för att kunna ge sina barn en god och varierad kost. De riskerade att drabbas av närings- och vitaminbrist samt olika sjukdomar.

I samhället fanns ett ideal att barndomen skulle vara en lycklig och bekymmersfri tid i kontrast till det hårda arbete som sedan väntade. I tidens anda låg även att samhällets bemedlade personer hade ett ansvar för att ge stöd och hjälp åt de mer olyckligt lottade. Via privata initiativ uppstod i landets städer under slutet av 1800-talet en omfattande verksamhet med så kallade skollovskolonier. Tanken var att barn skulle få komma ut från städerna och uppleva frisk luft, ordnade aktiviteter samt riklig och näringsriktig kost.

ANNONS

Tanken var att barn skulle få komma ut från städerna och uppleva frisk luft, ordnade aktiviteter samt riklig och näringsriktig kost.

I Halmstad organiserades sådan verksamhet av Halmstads Frivilliga Fattigvårdsförening med start 1899. De första kolonierna låg i Breareds socken. Verksamheten finansierades genom intäkter från enskilda gåvor, basarer och konserter samt från Halmstads Sparbank, Brännvinsbolaget, Pantlåneaktiebolaget och stadsfullmäktige.

Redan år 1900 började föreningen diskutera att bygga en anläggning vid havet. Kalla bad ansågs som extra hälsobringande. På hösten 1904 gav stadsfullmäktige tillstånd att använda en tomt på Tyludden och den 23 juni året därpå stod en byggnad klar för att ta emot de första barnen. Den var belägen vid den nuvarande parkeringen i anslutning till tillgänglighetsbadet vid Svärjarehålan.

En oas för kolonibarnen

Byggnaden hade en stor, täckt altan ut mot havet och pryddes av en flaggstång. På nedre plan fanns ett logement för flickor och ett för pojkar. Huset rymde också rum för föreståndaren och annan personal, ett kök och en matsal. Även om standarden var enkel framstod platsen som en oas för kolonibarnen. Intresset var stort och bara en tredjedel av ansökningarna kunde beviljas. Först handlade det om bara en längre sommarvistelse per år. För att kunna nå fler minskades kolonitiden till runt fyra veckor för att varje sommar kunna ta emot två grupper om cirka 44 barn vardera.

Föreståndaren Karin Cronberg (till vänster) omgiven av ”sina” barn.
Föreståndaren Karin Cronberg (till vänster) omgiven av ”sina” barn. Bild: Föreningen Gamla Halmstad

Föreståndare på Tyluddens skollovskoloni från 1905 och ytterligare 28 somrar framåt var den legendariska småskolelärarinnan vid Östra folkskolan, Karin Cronberg (1871-1946). Hon satt även som förtroendevald i barnavårds- och pensionsnämnderna. För sin mångåriga ideella verksamhet tilldelades hon senare Patriotiska sällskapets medalj. Borde hon inte också få en gata på Tyludden uppkallad efter sig?

ANNONS

Ovant att vara utan den egna familjen

Karin Cronberg har beskrivit en del av sina erfarenheter av skollovskolonier i en artikel i Gamla Halmstads årsbok 1937. För barnen var det en stor sak att få en kolonivistelse men det kunde vara både ovant och skrämmande att lämna den egna familjen. Första kvällen brukade Karin gå runt och trösta de ledsna barnen då de var rädda och längtade hem. Ett strukturerat program med morgonbön, aktiviteter, arbete, fyra måltider och slutligen kvällsbön erbjöd sedan snabbt både trygghet, stimulans och hälsa. Förutom bad och lek hjälpte flickorna till i köket och pojkarna med tyngre göromål. Barnen fick också nya sommarkläder så att alla var lika fina.

Barnen fick också nya sommarkläder så att alla var lika fina.

Båttrafiken mellan Halmstad och Tylösand lade från 1913 till vid en brygga på Tyludden, nuvarande Svärjarehålan. Många besökare tittade nyfiket på skollovskolonin och dess barn. De imponerades av vad de såg och skänkte ofta pengar till verksamheten. Passagerna över Laholmsbukten kunde vara nog så strapatsrika. Karin Cronberg beskriver en resa där både hon och barn på väg mot kolonin låg och kröp i spyor på akterdäck. Väl framme vände båten tre meter från bryggan som inte kunde angöras i det hårda vädret.

1929 – Gustaf V får ett fint mottagande av barnen på kolonin.
1929 – Gustaf V får ett fint mottagande av barnen på kolonin. Bild: Föreningen Gamla Halmstad

Kung Gustaf V besökte Halmstad 1929 för att inviga Halmstadsutställningen. Efter lunch for majestätet ut till Tylösand för att titta på det relativt nya Tylösands Havsbad. Där satte han också sitt namn på den sten som fortfarande står just söder om hotellet. Hallandsposten skriver följande om detta. ”Den lilla högtidligheten fick ett rörande inslag genom att barnen från skollovskolonin infunnit sig med flaggor i händerna. De uppstämde en sång och till slut utbringade en liten pojke frimodigt ett leve för vår älskade kung. De omkringstående voro genast med på noterna och hurrade med kläm.” Tidningen nämner inte att en flicka från skollovskolonin med en blomsterkrans kring håret också överlämnade en bukett blommor till kungen. Karin Cronholm hade förberett barnen för att på det här sättet vara med och överraska vid kungabesöket.

ANNONS

Lugnet hade gått förlorat

År 1920 tog ”Föreningen Halmstads Folkskolors Skollovskolonier” över ansvaret för skollovskolonierna. På 1930-talet tog stadsfullmäktige en allt större del av det ekonomiska ansvaret. Inför 1948 avvecklades verksamheten på Tyludden eftersom övrig byggnation hade kommit allt närmare anläggningen som då hade förlorat en del av sin avskildhet och sitt lugn. Halmstads sista koloni vid Fegen avvecklades 1956. Behovet av verksamheten bedömdes inte finnas längre. Byggnaden på Tyludden användes under en period som personalbostäder för personal vid Tylöhus och revs sedan.

I juli 1990 beslutade kommunfullmäktige att anlägga en tillgänglighetsanpassad badplats i Svärjarehålan, ett gammalt namn som nu åter började användas. Processen hade börjat med en motion från Vänsterpartiet tre år tidigare. 1991 invigdes det nya tillgänglighetsbadet. Viken hade rensats från stenar. En liten sandstrand hade skapats tillsammans med en gräsmatta för de solbadande. Cementerade gångar och en cementerad ramp ut i havet underlättade framkomligheten. Det gick också att gå ner i havet via en bred trappa med räcken. I en servicebyggnad fanns toaletter och duschar. Första vintern fördärvades badanläggningen av stormar och fick återuppbyggas på ett mer robust sätt. Inför säsongen 1996 förbättrades rampen för att ytterligare underlätta för personer med funktionsvariationer att ta sig i vattnet.

Ett bad som byter skepnad

I dag är Svärjarehålan en välbesökt badplats på mornarna, dagarna och kvällarna. Badet byter publik och skepnad några gånger under dagen. Den nya trenden med vinterbad lockar badgäster under en större del av året. I denna oas vid Kattegatt, där en gång små barn lekte, är det i dag främst äldre gäster som njuter av sol, bad och den vackra utsikten ned mot Bjärehalvön.

ANNONS
ANNONS