Den 12 juni 1960 kom Lion Ferrys nylevererade färja Prins Bertil till Halmstad och möttes av mer än 30 000 entusiastiska människor. Dagen efter inleddes trafiken mellan Halmstad och Århus. De första dagarna var erfarenheterna från färjans turer nyhetsstoff i Hallandsposten. Artiklarna var positiva men måndagen den 20 juni var rubrikerna svarta. Prins Bertil hade under söndagens storm tvingats vända tillbaka och sätta iland passagerarna som hade plågats svårt av sjösjuka.
Befälhavaren Egon Johansson ville få en mjuk inkörningsperiod för Prins Bertil. Han hade fått gehör för att antalet passagerare skulle begränsas till 500 den första tiden. Den sjöovana restaurangbesättningen från Varabolaget behövde trimmas in i säkerhetsarbetet ombord innan fullt antal passagerare, 879 stycken, tilläts följa med. Söndagen den 19 juni var den första dagen då Prins Bertil skulle få ta full passagerarlast.
Redan dagen innan hade Prins Bertil haft hårt väder. Sjösjukepillren var slut ombord och en båtvärdinna, som skulle gå ombord, skickades först att hämta ut ny medicin för att vid behov kunna ge till passagerarna.
Så kom morgonen den 19 juni då färjan skulle avgå klockan 07.20. Bokade på resan var bland andra 500 utflyktsresenärer på en resa anordnad av Värnamo Tidning. Halmstads Hantverksförening reste med 100 personer. Bussar med förväntansfulla resenärer anlände till Halmstad. Stämningen var god. En del hade redan stärkt sig med alkoholhaltiga drycker, kanske för att lugna nerverna inför sjöresan. Några kräktes redan innan de hade kommit fram till färjan. När passagerarna gick ombord blev det trångt. Flera hundra kunde inte beredas sittplatser ombord.
Prins Bertil satte djupt i de första sjöarna och rullade samtidigt från sida till sida.
I efterhand gjorde pressen en stor sak av att det var smålänningar som hade rest med färjan. Man menade att personer som bodde i skogarna inte hade samma förmåga att klara svår sjögång som till exempel hallänningar. Fördomar om grupper av människor fanns också vid den här tiden.
Prins Bertil kastade loss och gled ut på Nissan. Det var inga problem att manövrera färjan förbi piren och fyren och ut på öppet hav. Där mötte fartyget hög sjö efter flera dagars dåligt väder. Just på söndagsmorgonen blåste det 15 sekundmeter. Prins Bertil satte djupt i de första sjöarna och rullade samtidigt från sida till sida.
Den glada stämningen var som bortblåst
Det tog inte många minuter innan många passagerare började anta en grågrön ansiktsfärg. Den förväntansfulla och glada stämningen var som bortblåst. När det blev svårt att gå och stå blev passagerna oroliga. Många av dem var också gamla. I blåsten var det inte heller så attraktivt att söka sig ut på däck utan de flesta trängdes inne. Färjan var förberedd med 800 papperspåsar att kräkas i och de tog snabbt slut. Rörelserna, ljuden och inte minst lukterna gjorde att sjösjukan spred sig som en löpeld. All tillgänglig personal fick kallas ut för att städa, surra sådant som hade lossnat samt hjälpa och lugna passagerarna. Det gällde att förebygga att passagerarna halkade, trillade eller träffades av lösa föremål.
I kiosken rådde också kaos. Föreståndaren hade tidigare byggt upp vackra pyramider för att exponera de skattefria varorna. Nu rasade dessa. Flaskor gick sönder och innehållet rann ut. Mitt i allt detta drabbades den ansvarige själv av sjösjuka. Det var en mängd vätskor och dofter som blandades i det trånga utrymmet.
Passagerare tog sin tillflykt till det olåsta bildäcket
Det fanns passagerare som tog sin tillflykt till bildäcket där det var lugnare och mera frisk luft. Här skulle de naturligtvis inte uppehålla sig men på den här tiden var dörrarna till bildäck inte låsta. Några lyckliga passagerare lyckades boka någon av de fåtaliga hytterna ombord.
En man satt och grät i en fartygets trappor. Tillfrågad om hur det var fatt, berättade han att han spytt ut sina löständer och utan att märka det slängt påsen i en stor behållare med andra likadana påsar. Han kunde inte förmå sig till att leta upp dem. En båtvärdinna sökte igenom behållaren och klämde på alla påsarna tills hon hittade något hårt. Det var mannens löständer! Han tog emot dem och försvann till toaletten. Efter ett tag kom han tillbaka med tänderna insatta och tackade.
Många kräktes direkt på golvet
På bryggan hade befälhavaren och vakthavande styrmannen läget under kontroll. Prins Bertil stävade åt sydväst. Blåsten eller sjön var inte exceptionella på något vis. Även om färjan stampade och rullade kraftigt så hade den inga problem att klara de rådande sjöförhållandena. Lasten på bildäck stod tryggt surrad och bogporten var säkrad. Förhållandena kontrollerades vid kontinuerliga ronder.
Samtidigt kände befälhavaren Egon Johansson en stor tveksamhet. Han inspekterade själv passagerarutrymmena och bildade sig en uppfattning om läget. Det rådde närmast kaos ombord sedan kräkpåsarna tagit slut. Många kräktes direkt på golvet. Andra halkade och föll omkull. Många satt eller låg till synes apatiska på stolar och golv. En del passagerare sökte sig ut på däck för att istället kräkas över relingen med risk att falla överbord. Det skulle i så fall innebära en tämligen säker död. Nu började också ledarna för olika sällskapsresor att uppvakta befälhavaren med krav på att han skulle vända tillbaka.
Bestämde sig för att vända tillbaka till Halmstad
Färjan var på väg ned mot Kullen där Öresund möter Kattegatt. Här skulle den nordgående strömmen i sundet möta de redan höga vågorna på Kattegatt. Vid Kullen var vindstyrkan 22 sekundmeter – motsvarande halv storm. Som befälhavare stod Egon Johansson inför ett svårt beslut. För fartyget innebar vädret inte några risker. Allmänt obehag bland passagerarna var knappast någon anledning att avbryta en resa. Att vända tillbaka skulle säkert ge negativa skriverier i tidningarna. Problemet var det stora passagerarantalet i förhållande till restaurangbesättningens bristande erfarenhet. Om en kritisk situation skulle uppstå skulle den kanske inte kunna hanteras. Det var också högst troligt att en fortsatt resa under ytterligare fem timmar med de här förhållandena skulle innebära an väldigt dålig reklam för den nya färjelinjen. Egon Johansson vägde de olika alternativen mot varandra och fattade beslutet att vända tillbaka till Halmstad.
När beskedet om vändningen meddelades i färjans högtalare blev stämningen ombord lugnare. När kursen var satt mot Halmstad kom sjön in akterifrån låringsvis. Det innebar att färjans stampande i sjön upphörde även om rullningen fortsatte. Cirka 10.30 kunde Prins Bertil åter förtöja i hemmahamnen och passagerarna fick gå iland. Kl 15:30 avgick den nu renstädade färjan i samma väder åter till Århus med lastbilarna, personbilarna och deras passagerare. Efter sex och en halv timme var hon framme.
Var finns Prins Bertil nu – på havets botten?
Prins Bertil ersattes i Halmstad 1964 av en större färja med samma namn. Hon såldes till Rederi AB Nordö och 1965 vidare till Silja Line där färjan nu med namnet Holmia sattes in på linjerna Norrtälje-Åbo och Stockholm-Nådendal. 1971 såldes hon till ett italienskt rederi och gick under cirka tjugo år i trafik bland annat på Elba. 1992 såldes färjan till ett saudiarabiskt rederi och sattes i trafik med transporter av pilgrimer på väg till och från Mecka. Det är oklart när hon slutade gå i reguljär trafik men 2011 ströks hon ur registren. Färjan är inte skrotad och mycket talar för att hon kan ha sänkts i havet av sina ägare.
https://www.hallandsposten.se//familj/vår-historiska-stad/hein-godenwind-den-fina-lilla-färjan-som-halmstadborna-minns-med-värme-1.16511348
