Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/2

Prominenta män som satt på makten

En herrklubb som såg till att ”rätt” personer valdes in på de formella uppdragen. Så såg det ut i Halmstad i slutet på 1800-talet, när det så kallade ”Sällskapet” styrde och ställde i de politiska kulisserna.


År 1862 infördes nya kommunala förordningar i Sverige. De innebar att kommunerna och landstingen bildades och vi fick allmänna val till olika fullmäktigeförsamlingar. I städerna kallades det högsta beslutande organet för stadsfullmäktige. Få vet hur denna församling under ett antal år i Halmstad faktiskt indirekt styrdes av en herrklubb kallad ”Sällskapet”.

Det faktum att Sverige fick stadsfullmäktige och allmänna val innebar inte att vi fick det vi i dag kallar demokrati. För det första var rösträtten begränsad till den grupp som taxerats för kommunal skatt och hade betalat den. För det andra var rösträtten graderad efter inkomst vilket gjorde det svårt för flertalet att med sin röst påverka valutgången.

I Halmstad innebar utvecklingen att samma personer som tidigare kunde fortsätta att styra staden.

Det var Anders L. Apelstam som år 1884 bildade Sällskapet. Han var en bygdens son med affärsmässiga och politiska ambitioner. Apelstam hade utbildat sig och arbetat ute i Europa. Politiskt hade han en mer liberal inriktning än de konservativa äldre män som styrde staden.

”Sällskapet” blev under en period ett maktcentrum i dåtidens Halmstad. Man träffades på onsdagskvällar på Hotell Svea och senare även på lördagar. Då fördes initierade politiska samtal.

Eric Hägge har i en av Föreningen Gamla Halmstads böcker på ett underhållande sätt också beskrivit en av Sällskapets årliga utflykter. Herrarna åkte med tåg till Båstad där de intog full middag följd av förfriskningar, kaffe och punsch. Sånger och tal avlöste varandra. Därefter besteg gruppen en höjd vilket gav fortsatt aptit till en trevlig supé som de intog innan hemresan till Halmstad.

Denna herrklubb kom från 1886 och tolv år framåt att i stort sett styra valen till stadsfullmäktige i Halmstad. Sällskapet nominerade nämligen egna listor med kandidater att rösta på. De visade en stark disciplin då det gällde att rösta på dessa listor och styrde på så sätt vilka som fick plats i stadsfullmäktige. Kandidaterna behövde inte vara medlemmar i Sällskapet. Klubben gick inte heller till val med något som kunde liknas vid ett partiprogram. De såg till att i deras tycke lämpliga personer fick uppdraget att sitta i stadsfullmäktige.

Sällskapet verkade hela tiden för omval av de kandidater som de en gång hade lyckats få invalda. Detta ifrågasattes av olika grupper. Handelsföreningen och Hantverksföreningen försökte på 1890-talet utan framgång utmana systemet. Det blev i stället Hallandsposten med sin stridbare redaktör Viktor Larsson som till valet 1900 lyckades samla breda grupper i samhället på en lista som knäckte Sällskapets mångåriga dominans. Året därpå avvecklades sammanslutningen. Från 1910 ser vi sedan en utveckling där de politiska partierna i riksdagen alltmer tog över också på lokal nivå. År 1919 beslutades om allmän och lika rösträtt.

Apelstams politiska gärning fortsatte ända fram till 1930. Han blev på så vis en av Halmstads mest framstående politiker genom tiderna och satt under olika perioder ordförande i drätselkammaren, som i dag motsvarar kommunstyrelsen, stadsfullmäktige och landstingsfullmäktige. Han var under en period också riksdagsledamot.

På meritlistan fanns bland annat att han engagerade staden i Sydkraft och var en av initiativtagarna till Bolmenbanan. Vid sidan om de politiska uppdragen var han en framgångsrik affärsman i trävarubranschen och senare bankdirektör. På sin 60-årsdag skänkte han mark på väster vars avkastning i en donationsfond skulle användas till stadens utsmyckning.

Apelstam avled 1946, 91 år gammal och var på sin ålders höst en mycket aktad man i den stad som han själv älskade så mycket.