Makarna Ljungberg ville hjälpa barn på samhällets skuggsida

De fick aldrig några egna barn, men valde att göra gott för andras. Tillgångarna efter makarna Peter och Britta Ljungberg användes först till ett hem för barn som fötts på samhällets skuggsida – i dag finns en stiftelse som donerar pengar till dem som kan behöva lite extra stöd.

ANNONS
|

Peter Ljungberg, född 1804 i Varberg, var från 1836 en av de framstående köpmännen i Halmstad. Tillsammans med hustrun Britta, född 1805 i Halmstad, bodde han och verkade i fastigheten Storgatan 30 som han också ägde. Här fanns mot gatan lägenheten och en affärslokal, samt på gården ekonomiutrymmen och häststallar. Från början försiggick mycket av handeln på stadens gårdar.

Makarna Ljungberg hade inga barn vilket var en stor sorg för dem. En annan viktig faktor för deras framtida engagemang för ett barnhem var säkert också att en av trotjänarna och stöttepelarna i rörelsen, J. Hallberg, hade vuxit upp på ett barnhus.

ANNONS

1865 dog Peter Ljungberg efter att ha drabbats av diabetes, en sjukdom som det inte fanns någon bot för vid den här tiden. Hans änka Britta bodde kvar i huset vid Storgatan som lämnades orört, nästan som ett museum. Ett antal år efter hennes död såldes fastigheten till familjen Nyström och Magnus Nyström startade sedan speceriaffär i byggnaden.

Ville hjälpa barn på samhällets skuggsida

Britta Ljungbergs person präglades av ett ideellt, humanistiskt synsätt inspirerat av hennes kristna tro. Redan när maken levde hade makarna diskuterat att donera sina pengar till något som kunde hjälpa barn på ”samhällets skuggsida” att få en bättre start i livet. 1879-1882 upprättade Britta Ljungberg ett testamente som innebar att en stor del av den efterlämnade förmögenheten skulle sättas in i en stiftelse för att bygga och driva ett barnhem. I testamentet fastställde Britta Ljungberg i vilken anda arbetet skulle bedrivas, upprättade en preliminär budget och beskrev en organisation för arbetet i stiftelsen. Hennes syn på barn var traditionell men samtidigt mer förstående än vad vi normalt tänker oss för en 1800-talsmänniska.

Britta Ljungbergs avsikt var att ett barnhem skulle uppföras för 45 till 50 barn. Verksamheten fick inte bli större, eftersom den skulle behålla en känsla av att vara ett hem, inte en institution. Barn mellan fyra och fjorton år skulle tas emot. Normalt sett gick barn ut skolan vid 12-14 års ålder och var då beredda att börja arbeta. Om styrelsen bedömde att ett barn hade goda möjligheter att klara längre studier skulle barnet kunna få vara kvar på barnhemmet.

ANNONS

Britta Ljungberg trodde starkt på att en kärleksfull och god fostran skulle göra barnen till goda samhällsmedborgare.

Vistelsen skulle vara gratis och barnen skulle också förses med kläder vilka åtminstone delvis finansierades genom gåvor. Både formellt och i praktiken tog barnhemmet över vårdnaden av barnet från föräldrarna.

Britta Ljungberg trodde starkt på att en kärleksfull och god fostran skulle göra barnen till goda samhällsmedborgare. Testamentet avslutas med följande ord: ”En god uppfostran utså i barnets själ sanningens, kärlekens, dygdens och kunskapens frön samt danar sålunda barnen till förståndige, godhjertade, dygdige och duglige män och qvinnor, hvilka en gång blifva samhällets prydnad och ett stöd på dess lägre trappsteg, där frestelsen är svårast och dygden desto mer behöfves. Se der vad jag har åsyftat och velat åstadkomma.”

1894 gick Britta Ljungberg ur tiden, 88 år gammal, och testamentets innehåll blev känt. En styrelse med tre ledamöter fick nu ansvaret för det som kallades den Ljungbergska stiftelsen. 175 000 kronor hade i testamentet avsatts för att bygga och driva barnhemmet. Det hade möjligen varit en realistisk summa på 1880-talet men 15 år senare ansåg styrelsen att medlen inte var tillräckliga. Man valde att låta pengarna ”växa till sig” innan planeringen fortsatte. 1908 upprättade den uppskattade arkitekten Per-Lennart Håkansson en ritning över det Ljungbergska barnhemmet som skulle placeras vid Galgberget, nordväst om det planerade sjukhuset. Den första versionen ansågs alltför ”slottslik” och arkitekten fick ta fram en enklare variant, som likväl blev en mycket smakfull byggnad. När den invigdes 1916 fanns där plats för 30 barn.

ANNONS

Föreståndarinnan en viktig kugge

På nedre botten fanns sovsalar för pojkar respektive flickor, tvättrum, matsal, lekrum och lägenhet för en föreståndarinna. På andra våningen fanns personalbostäder, administrativa utrymmen, förråd, toaletter samt slöjdsal och gymnastiksal. Den första föreståndarinnan, Hulda Nilsson, tjänstgjorde på barnhemmet från 1916 fram till sin död 1941 och blev en viktig kugge i arbetet att förverkliga Britta Ljungbergs ambitioner med barnhemmet. Enligt reglerna tilltalades hon ”mor” av barnen.

Barnen gick i den vanliga folkskolan och fick inom stiftelsens ram också viss utbildning i trädgårdsskötsel, slöjd och i olika hemsysslor. Britta Ljungbergs minne uppmärksammades varje år på hennes födelsedag då föreståndarinnan och barnen besökte den Ljungbergska graven på Norra Kyrkogården för att lägga ner en krans och sjunga en psalm. En annan viktig händelse varje år var julmiddagen då även tidigare barnhemsbarn fick vara med.

En annan viktig händelse varje år var julmiddagen då även tidigare barnhemsbarn fick vara med.

Beläggningen på det Ljungbergska barnhemmet hade svårt att nå upp i byggnadens fulla kapacitet vilket innebar att driftkostnaderna blev för höga. Stiftelsen tvingades med tiden att redovisa årliga underskott. Idén om att fostra barn på en större institution under hela deras uppväxt låg inte längre i tiden.

Under 1950-talet expanderade sjukhuset kraftigt åt nordväst och köpte Ljungbergska stiftelsens fastighet. Efter diverse ombyggnader öppnade på hösten 1957 sjukhusets första psykiatriska klinik i det gamla barnhemmet.

ANNONS

1955 flyttade barnhemmet till en mindre byggnad med 15 platser på Karl Ifvarssons gata 32. Även här blev beläggningen för låg och på nyårsafton 1961 avvecklades verksamheten och fastigheten såldes. Stiftelsen var inrättad på ett sådant sätt att dess medel inte kunde användas till andra ändamål. Styrelsen tvingades därför gå till regeringen för få tillstånd att modifiera inriktningen på arbetet. Ett sådant beslut kom 1972.

Donationer som gör nytta än i dag

I en annons från 1970-talet riktas en uppmaning att söka pengar ur Ljungbergska stiftelsens donationsfond. Den sägs nu lämna bidrag till behövande ungdomar och barn upp till 18 års ålder och därutöver i mån av tillgång också till ändamål inom den allmänt förebyggande barn- och ungdomsverksamheten.

Peter och Britta Ljungbergs vilja var att deras arv skulle användas för att förbättra livet för enskilda barn och unga. Idén med att bygga att barnhem var god, men låg inte helt rätt i tiden när den flera år senare förverkligades. Kanske är det först sedan stiftelsen blivit en donationsfond som den har rönt allra mest uppskattning. Utdelade medel har fått stor personlig betydelse för väldigt många och verksamheten fortsätter år efter år. Det är nästan unikt att en donation och en stiftelses verksamhet når så här långvariga och fina resultat.

ANNONS

Ljungbergska Stiftelsen

Ljungbergska Stiftelsen ger ekonomiskt stöd till behövande barn och ungdomar bosatta i Halmstads kommun. Med ”behövande” avses barn som lever i en familj som av någon anledning har en ansträngd ekonomisk situation. Stiftelsen ger även bidrag till föreningar, institutioner och, i vissa fall, enskilda personer, och då till sådant som kan gå in under ”allmänt förebyggande barn- och ungdomsvård”.

Källa: ljunbergska.se

ANNONS