Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Levande Stadsliv. Norra vägen med järnvägsövergången – till höger efter träden syns bommarna sticka upp – på 1920-talet.

En väg som inbjöd till goda förlustelser

Norra vägen – bred, prominent och sprudlande av liv. Den beskrivningen kan i viss mån gälla i dag, men ännu mer på 1920-talet. Då fanns där ett plank med öppningar som bjöd in till tivoli, våffelbageri – och en magisk glassmaskin.

På andra sidan järnvägen syns till vänster det stora huset Norra vägen 13, som stod färdigt 1905. Huset framför i hörnet mot Badhusgatan, som till stora delar skyms av trädet, var specerihandlare B.P. Anderssons. Där öppnade han 1888 sin affär med ingång från hörnet. I mitten på 1960-talet höll Bore Hemköp till i denna lokal och senare blev det Arvid Olsson cykel & sportaffär.

På höger sida längre upp på Norra vägen, vid det stora trädet som ligger närmare Galgberget, går Rhedinsgatan in och bortom den ligger Norra kyrkogården. Hörnhuset mot Badhusgatan var urmakare Janne Nilssons hus från 1899 och tittar du noga på bilden ovan upptäcker du en stor klocka som hänger utanför affären. Janne Nilsson blev kvar i hörnhuset till 1920 då han köpte fastigheten Storgatan 19. Uraffären där drevs sedan vidare av hans son och upphörde 1982.

Hitom järnvägsövergången ligger till höger Norre katts park och till vänster syns ett två meter högt plank. Nu börjar man bli nyfiken och undrar vad som döljs bakom det. Jo, det fanns en öppning i planket, som ledde till Vollbrechts nöjesetablissemang. Här fanns skjutbana med luftgevär, ringkastning med fem ringar och spelautomater, men den största attraktionen var våffelbageriet och glassen.

På den tiden var glass något som bara förekom på finare kalas, men här kunde även vanligt folk få njuta av delikatessen. Glassen gjordes i en maskin vars inre behållare fylldes med ingredienserna och vars hölje var packat med isbitar. Sen drevs det runt med en vev. Det var ett tungt och drygt jobb, som pojkarna på Norr tävlade om att få utföra – belöning var nämligen en strut med glass.

Lite längre upp mot järnvägsövergången fanns ytterligare en öppning i planket och där hade ”Neta i hålet” ett salustånd, där hon sålde knäck, karameller och vetebröd. Men mest känd var hon för ”studenterna”, ett bakverk som gjordes av bageriernas kakrester till det facila priset 5 öre styck.

I början på 1930-talet revs planket och i stället byggdes där fastigheter. Tivolit försvann liksom ”Neta i hålet”. Vollbrecht öppnade butik på Norra vägen 9 där han sålde konfektyr och den berömda glassen. Hans medhjälpare vid nöjesetablissemanget, Karl Pettersson, startade eget i Folkparken.

Neta drog sig tillbaka till sitt kafé 6:an på Kärleken, där kundkretsen mest bestod av värnpliktiga och ungdomar från Kärleken. Det hände att Kronans gossar ibland spetsade sitt kaffe med lite sprit trots Netas vakande ögon, men hon hade inga problem att få ut dem vid stängningsdags, hon släckte helt sonika ljuset i lokalen och så fick kunderna ta sig ut bäst de kunde. (Det fanns knappast någon värnpliktig som ville riskera att komma försent efter en kvällspermission, för det kunde leda till kompaniförbud och ingen permis på flera veckor.…).

Ett annat populärt ställe var Valdes, ett korvstånd som hade öppnats i Folkparken 1941 av Valde och Gösta Kristiansson. 1942 övertog Valde en liten gul korvvagn intill järnvägen på samma sida som Norre katts park. Affärerna gick bra och Valde lät bygga en ny vagn, som han flyttade över till andra sidan av gatan vid järnvägsövergången. Valdes korv med bröd och en rejäl hög potatismos, en så kallad ”specialare” blev mäkta populärt och vagnen fick byggas till så att två korvgubbar fick plats.

1964 lät Valde renovera cykelverkstaden intill Norra vägen 11 och satte kakel på väggarna. Korvståndet hade flyttat inomhus, nu under namn Valdes Grill. Han höll på till 1970 då han sadlade om och i stället började sälja bensin på Esso-macken vid Tennishallen.