Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
En annat liv. ”Häftiga strandattraktioner lyser med sin frånvaro. Här finns inga telefoner som stör. Är det inte så här vi egentligen vill fira sommar?”

Det lugna sommarlivet på Östra stranden

En del fotografier lyckas fånga en stämning som går direkt till betraktarens hjärta och stimulerar fantasin. I det här fallet ser jag en sommarbild från runt 1930.

Det kanske är i början av augusti. Östra stranden breder ut sig nedanför Strandpaviljongen. Det vilar ett stort lugn över fotot. Ljudet av dyningarna som rullar in och av diskreta samtal är det enda som bryter tystnaden. Kaffe är det starkaste som dricks och det gör gästerna ur riktiga porslinskoppar, inte engångsmuggar. Häftiga strandattraktioner lyser med sin frånvaro. Här finns inga telefoner som stör. Är det inte så här vi egentligen vill fira sommar?

Östra stranden utvecklades för 100 år sedan parallellt med Tylösand. I början var det en självklar badplats för dem som bodde öster om Nissan. Det var också vanligt att hela familjer från innerstaden promenerade ut till Östra stranden med barn och matsäck. Från mitten av 1920-talet gick det att ta buss från Stora torg. Just för barnfamiljerna var den långgrunda stranden trygg och drunkningstillbuden var mycket få.

Vid den här tiden byggdes badhytter och mindre stugor uppe i dynerna. Vid Badvägen uppfördes även en del påkostade sommarvillor. Det är troligen då som även Strandpaviljongen kom till. Från 1930-talet och framåt byggdes stora stugområden bakom dynerna. Dit flyttades med tiden också de tidigare strandnära stugorna.

Medan Tylösand till stor del utvecklades av stadens ledande personer, byggdes Östra stranden av invånare ur olika samhällsgrupper. Resultatet blev en mer varierad bebyggelse med en mer avspänd atmosfär.

Östra stranden kom att bli smålänningarnas semesterparadis. En anledning var att det på somrarna gick badtåg från Nässjö till Halmstad, och tågen fortsatte sedan ner på bangården bakom Östra stranden. På det viset gick det att åka och bada över dagen från platserna längs Nissans dalgång där järnvägen gick fram.

Inslaget av smålänningar väckte en del Halmstadbors osäkerhet och irritation. Det var inte självklart för alla att se på dem med samma respekt och vänlighet som kännetecknade relationerna med den ”egna” folkgruppen, det vill säga Halmstadborna själva. Det kan kanske ses som den tidens fördomar riktade mot dem som kom utifrån.

Samtidigt som Östra stranden växte och utvecklades blev Nissan alltmer förorenad. Industrin bidrog till detta och ännu mer införandet av vattentoaletter. Avloppet gick helt orenat ut i Nissan. I förlängningen innebar det ett sämre badvatten på de närliggande stränderna. Först 1962 startade Halmstads första reningsverk. Det innebar då en betydande förbättring av vattenkvaliteten på Östra stranden.

På 1970-talet byggde Halmstad en ny hamnanläggning ute i Kattegatt. Då försvann en del av den gamla stranden. Samtidigt innehöll anläggningen en ny lång pir ut till den yttre fyren. Detta bidrog till att badvattnet på Östra stranden blev mindre bräckt, det vill säga mindre uppblandat med Nissanvatten.

År 1961 öppnades Hagöns camping med en förstklassig anläggning som blev mycket populär bland husvagnsägarna. Hela området runt Östra stranden är i dag tätt bebyggt med sommarhus och även en del hus som bebos året runt. Det är en stadsnära, trygg och trevlig badstrand för både Halmstadbor och besökare. Det finns också vissa planer på att i framtiden förbättra förbindelserna mellan Östra stranden och bebyggelsen på Klackerup, Linehed och Andersberg – här finns stora utvecklingsmöjligheter.

Strandpaviljongen, som syns på bilden, brann ner i juni 1956 – natten efter att anläggningen hade öppnat för säsongen. Virket var impregnerat med tjära som fick branden att snabbt spridas utom kontroll. Brandkåren inriktade sig främst på att rädda de intilliggande husen.
Det var inte acceptabelt utifrån den nya stadsplaneringen att bygga hus i dynerna och den trevliga anläggningen uppfördes aldrig igen.