Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Modernt, ljus och fräscht – det var ledorden när man byggde Andersberg, med 1 800 lägenheter, under åren 1965–1970.

Andersberg – så här började det

Miljonprogrammet lanserades av den socialdemokratiska regeringen 1964. Planen var att på tio år bygga en miljon bostäder och på så sätt eliminera den stora bostadsbristen. I Halmstad blev Andersberg det första miljonprogramsområdet.

Tidens politiker var besjälade av tanken att modernisera staden. De gamla, mörka, smutsiga och opraktiska husen skulle bort. I stället skulle det skapas hälsosamma miljöer att bo i, och det fanns en tydlig rörelse ut från innerstäderna. Affärerna och kontoren skulle ligga centralt, medan människorna skulle leva i en mer naturnära och luftig miljö. Andersbergs placering på jordbruksmark i stadens södra del berodde på att det var det enda större område som fanns kvar att bygga på inom Halmstads dåvarande gränser.

Begreppet ABC-stad hade skapats när Stockholms förorter byggdes ut på 1950-talet. Bokstäverna står för arbete-bostad-centrum. Nya stadsdelar skulle vara stora nog att rymma både arbetsplatser och ett lokalt centrum med bred service. Flera av de tankarna inspirerade utformningen av Andersberg.

Bred service. På Andersberg fanns A-center med butik, bank, kyrka, kafé, frisör, med mera. Bild: Pär Valentin/Hallands konstmuseum

En annan viktig fråga var då som nu att kunna bygga så billigt att människor hade råd att bo i de nya lägenheterna. Det rationella och ingenjörsmässiga hölls fram. Ett sätt att hålla nere byggkostnaderna var att använda prefabricerade byggdelar. Detta var ekonomiskt men upplevdes inte alltid som vackert.

Det var endast en entreprenör som byggde Andersberg 1965–70 och därigenom kunde man optimera användningen av maskiner och arbetskraft. Lägenheterna gavs en enhetlig inredning, dock med ganska hög standard. De var ljusa och fräscha. Köken var efter tidens mått välutrustade. En del av lägenheterna hade havsutsikt. HFAB lyckades bygga på Andersberg till en kostnad som egentligen understeg byggnadernas lånevärde och på så sätt kunde hyrorna sättas på en hyfsad nivå.

Husen på Andersberg placerades runt ett stort, centralt grönområde. Här fanns utmärkta miljöer att promenera eller leka i. Sextiotalets bostadsområden planerades också på ett modernt sätt efter bilismens förutsättningar. En bilväg lades runt hela området och anslöt till stora parkeringsplatser. Däremot var det bilfritt intill husen – barnens säkerhet var viktig.

Olof Palme besökte Andersberg 1968 och framhöll att området var en förebild för framgångsrikt, storskaligt bostadsbyggande. Slutresultatet blev sedan ett väldigt typiskt bostadsområde i det tidiga miljonprogrammets anda. Här skapades drygt 1 800 lägenheter. När de stod klara var stadens tidigare så långa bostadskö i praktiken borta.

Den ensidiga satsningen på hyreslägenheter var effektiv men bidrog till att många flyttade vidare till andra områden där radhus och villor byggdes i stor skala från 1970-talet och framåt.

För Andersbergs status blev detta negativt. Området kom att öka den ekonomiska segregationen i staden på ett sätt som man inte hade räknat med – och detta kvarstår tyvärr än i dag.

I april guidade jag på en stadsvandring på Andersberg och Linehed. Vi såg flera vackra hus och attraktiva gröna miljöer. En spännande blandning av människor från jordens olika hörn strömmade förbi oss. Med förståelse för hur samhällsplanerarna tänkte på 1960-talet framstår Andersberg fortfarande som ett välplanerat och bra byggt område med goda förutsättningar att utvecklas. Tänk att det fanns en tid då vi kunde bygga så att de flesta hade råd att bo i husen!