Vår historiska stad – om fattigvården genom seklerna

Att ta hand om fattiga och arbetsoförmögna personer har alltid varit en viktig mänsklig och social uppgift. Historiskt har det skett på olika sätt i Halmstad. Från början hade kyrkan hand om uppgiften men efter reformationen togs den över av staden som dock länge hade svårt att finna former för hur fattigvården skulle bedrivas.

ANNONS
|

Katolska kyrkan tog under medeltiden ett stort ansvar för vården av fattiga och sjuka. Man tog in mycket pengar genom att ta betalt för avlat, förböner för döda och liknande.

Dessa pengar använde kyrkan bland annat för att hjälpa fattiga och sjuka.

Även i Halmstad är det rimligt att tänka sig att kyrkan och de två konvent, som fanns i staden, gav hjälp åt fattiga och sjuka. Uppgifter finns om S:t Örjans Gård vid nuvarande Örjans Vall och även S:t Olofs gård inne i staden som fungerade som hospital för personer med smittsamma sjukdomar. De kunde troligen också hjälpa sådana fattiga som inte kunde försörja sig genom tiggeri.

ANNONS

Inte längre möjligt att köpa sig fri från sina synder

I reformationen avskaffade Martin Luther möjligheten att kunna köpa sig fri från sina synder. Den genomfördes 1531 i Halmstad då bland annat de två konventen avvecklades. Utan resurser fanns plötsligt ingen organisation för att ta hand om fattiga och sjuka som inte klarade sig på egen hand. 1532 skrev den danske kungen till Halmstads borgmästare och uppmanade honom att använda någon av de utrymda konventbyggnaderna som hospital för fattiga människor. Finansiering skulle ske genom tionden från vissa gårdar.

När Halmstad blev svenskt vilade ansvaret för fattigvården tydligt på stadens invånare. Ett hospital ska ha funnits vid södra delen av nuvarande Hantverkargatan. 1686 års kyrkolag gav landshövdingen och biskopen i uppdrag att tillsammans med borgmästare och kyrkoherde se till att stödet till de fattiga fungerade.

Allmänt fattiga stod utan hjälp. De hänvisades till tiggeri.

1774 bestämde staten att varje län skulle inrätta ett hospital. Det tidigare hospitalet i Varberg hade brunnit ner så det blev naturligt att placera det nya länshospitalet i Halmstad. Det förlades till handlanden C. J. Borelius tidigare fastighet vid Stora Torg, nuvarande Tre Hjärtan.

Nu uppstod emellertid en konflikt eftersom det nya länshospitalet bara tog emot sjuka personer. Allmänt fattiga stod utan hjälp. De hänvisades till tiggeri som organiserades med godkända tiggardagar och listor över av staden ”godkända” tiggare”. De som var för svaga för att själva bedriva tiggeri fick rätt att lägga uppgiften på ett ombud.

ANNONS

Bristen på ett fattighus innebar stora problem. 1821 beslutades att rustkammarrummet i stadens tyghus vid nuvarande Lilla Torg skulle upplåtas till bostad för fattiga personer. Intagna som klarade ett enkelt arbete, fick mot en liten ersättning sopa torget och de närmaste gatorna. Det var ett system som levde kvar in på 1900-talet.

Fick ved, ljus och en liten veckopeng till mat

1825 köpte staden rådman O. Hagmans fastighet vid nuvarande Bankgatan ungefär där biografen Röda Kvarn gränsar till Bull’s pub. Dit förlades ett nytt fattighus med plats för 14 så kallade hjon samt en föreståndarinna. De boende fick ved och ljus samt en liten veckopeng att handla mat för. Då många hade svårt att hushålla med sina pengar ändrades systemet så att maten lagades och serverades av staden.

Bild: Hallands konstmuseum

1847 fick Sverige en ny fattigvårdsförordning som stärkte de fattigas rätt till hjälp. I varje fattigvårdsområde inrättades en lokal fattigvårdsstyrelse. Verksamheten finansierades med en skattliknande avgift vars storlek bestämdes av invånarnas betalningsförmåga. Behovet av fattigvård ökade och 1857 beslutade staden att bygga ett nytt fattighus i hörnet mellan Bankgatan och Köpmansgatan. Detta stod färdigt 1859 och var utrustat med sov-, mat- och arbetsrum samt bad- och sjukrum. Det fanns också två celler för våldsamma, psykiskt sjuka personer. Tjugo år senare utökades fattighuset genom en tillbyggnad på en granntomt. Här fanns sedan plats för 40 intagna som sköttes av två anställda.

ANNONS

Det fanns också två celler för våldsamma, psykiskt sjuka personer.

Svåra tider med ökade kostnader bidrog till att Sveriges riksdag antog en ny fattigvårdsförordning 1871. Den innebar betydligt strängare bestämmelser och en tillbakagång för de hjälpbehövande. Många blev utan samhällets stöd eller fick alltför lite.

Alex. Andersson.
Alex. Andersson. Bild: Hallands konstmuseum

1891 blev Alex. Andersson syssloman för fattigvården i Halmstad. Han kom att utveckla den här verksamheten under cirka 40 års tjänstgöring. Andersson insåg snabbt att Fattighuset vid Lilla Torg var både otidsenligt och otillräckligt. Tvättmöjligheter saknades. Olika vårdtagare med medicinsk, psykiatrisk och social problematik blandades med varandra. Bråk mellan de intagna förekom. För en del Halmstadbor hade det tyvärr blivit ett folknöje att gå och titta eller lyssna på dramatiken som utspelade sig innanför Fattighusets vägar.

Nytt fattighus i Östra förstaden

En kommitté fick i uppgift att ta fram ett förslag på en ny, modern institution. Resultatet blev Halmstads fattigvårdsinrättning eller försörjningshem som öppnade 1901 i en stor och pampig byggnad i Östra förstaden. Huset var ritat av stadsarkitekten Sven Gratz.

S:t Olofshemmet – i dag Sturegymnasiet.
S:t Olofshemmet – i dag Sturegymnasiet. Bild: Hallands konstmuseum

Här fanns olika avdelningar för intagna med olika typer av problematik. Byggnaden innehöll 21 logement, 4 sjuksalar, 8 celler, flera dagrum och en kyrksal. Vidare fanns det kök, matsal, kontor, ekonomiutrymmen och bostäder för de anställda. Totalt fanns plats för 220 boende. Läkare och sjuksköterskor svarade för sjukvården. Försörjningshemmet betecknades som en förstklassig institution och lockade till och med studiebesök från flera andra städer.

ANNONS

Avvecklades i mitten på 1960-talet

1931 gjordes en omfattande ombyggnad av huset så att det med en ny tids krav skulle kunna erbjuda bra omsorg till gamla, kroniskt sjuka och fattiga. Institutionen bytte samtidigt officiellt namn till S:t Olofshemmet. Verksamheten avvecklades vid mitten av 1960-talet och de sista intagna flyttade ut 1967. Byggnaden gjordes då om till gymnasieskola och ingår i dag i det komplex som utgör Sturegymnasiet.

Fattigvården i Halmstad bestod av mer än institutionerna. Organisering av kontant stöd, fosterhemsplaceringar och utackordering av barn ingick också. Även en begränsad förmedling av bostäder förekom på 1900-talet.

1918 fick Sverige en ny fattigvårdslag som kom att gälla till 1955. Den nya lagen innebar en humanisering och modernisering av fattigvården och blev en port in mot dagens utvecklade sociala stöd till gamla, sjuka och personer med funktionsvariationer.

Läs mer:

ANNONS