Vår historiska stad – om den förbisedda fasadkonsten

När vi rör oss i stadsmiljön har vi en tendens att omedvetet sortera bort intryck och detaljer, som stör vår orientering mot målet – som kan vara en butik, ett kafé eller en restaurang. Det är synd, för runt omkring oss finns många små konstverk att glädjas över.

Några motiv återkommer. Exempelvis är det två mytologiska gestalter som dominerar, nämligen Poseidon och Mercurius (se faktaruta längre ner). Inte så oväntat egentligen, för en handels- och sjöfartsstad som Halmstad.

Ok – hög tid att börja stadsvandringen!

Stuveribolaget

I utkanten av Järnvägsparken, mitt emot Hallandsposten, hittar vi ett kombinerat hotell och vandrarhem, ”Kaptenshem”. Huset byggdes 1912 som kontor för Halmstads stuveribolag. För ritningarna svarade den blott 23-årige Halmstadarkitekten Uno Forthmeiier. Huset är uppfört av tegel i två våningar med brant tegeltak. På gaveln mot väster bildar järnen bokstäverna HS och årtalet 1912.

I det här sammanhanget är det dock takets originella flöjel, som främst väcker vårt intresse. Det grinande drakhuvudet i kopparplåt kan föra tankarna inte bara till medeltiden, utan till epoken före, vikingatiden. Vikingarnas världsomspännande resor med de snabbseglande drakskeppen är ju inte en oäven association för en hamnverksamhet.

Marinstugan

På andra sidan om Nissan, i hörnet av Dragvägen och Klyvaregatan, ligger Marinstugan från 1852. Den är nuförtiden klubblokal för före detta medlemmar i Skeppsgossekåren under namnet Kamratföreningen Flottans män. Huset har flyttats hit från en ursprunglig plats vid Slottsbron. Tidigare har byggnaden använts bland annat som ångbåtskontor, tullklareringslokal och materielbod.

På skorstenen sitter en metallspira med en treudd. Spiran är hämtad ifrån den så kallade Kollbergska villan, som låg i hörnet av Hamngatan och Syskonhamnsgatan. Den byggdes 1886 av sjökaptenen, redaren med mera Ludvig Kollberg (1837-1913), men revs 1977 och ersattes med ett stort flerfamiljshus. Ludvig Kollbergs initialer syns på flöjeln, och den uppresta treudden syftar på hans maritima livsgärning.

Ett köpmanshus vid Bredgatan

Tillbaka på Öster. Vid Bredgatan 1 ligger ett ståtligt fyravåningshus. Det är ritat 1901 av Malmöarkitekten August Lindwall. Byggherren var ”Handelsaktiebolaget J B Berggren”, vilket är inhugget i takfrisen. Arkitekturen kan föra tankarna till den traditionella handelsmetropolen Venedig. De undre två våningarna är av släthuggen kvadersten med spetsbågiga, flacka fönsteröppningar med sentida bågar. De övre två våningarna har fasader av gult tegel med kopplade spetsbågiga fönster under rundbågar. I det här sammanhanget är det ytan mellan fönstren, i den så kallade svickeln, som är intressant. Här finns mosaiker, som föreställer olika exotiska varor, som J B Berggren handlade med, till exempel apelsiner och vindruvor.

Gamla Riksbanken

Nästa objekt har ett mycket dominerande läge i hörnet av Strandgatan och Viktoriagatan. Jag tänker på det stora, ljusputsade före detta riksbankshuset, som i dag bland annat inrymmer en vårdcentral. Det uppfördes år 1900 efter ritningar av arkitekten Martin Borgstedt. (Passande nog ligger det i kvarteret Guldfisken!). Husets rödmålade plåttak kröns av ett originellt utformat tornur med urtavlor åt fyra håll. Som vattenutkastare kring klockan hittar vi ovanligt nog fyra stycken så kallade gargoyler av plåt.

En gargoyle är en vattenutkastare med demoniska drag. Funktionen är både praktisk och symbolladdad. Praktisk för att leda bort regnvatten från en byggnads tak och därigenom skydda fasaderna. Som symbol kan man betrakta gargoylen som ett fjättrat monster, som har tvingats att träda i tjänst hos Det Goda, till exempel en kyrka. Med sitt groteska utseende förväntas gargoylen skrämma fiender och onda andar på flykten. Kända gargoyler finns framför allt inom gotisk arkitektur, till exempel på taken till Notre Dame i Paris. Språkligt sett lär ordet ”gargoyle” på långt håll vara besläktat med ”gurgla”.

Twistens gård

Vid Storgatan 40 ligger ett hus, som man inte behöver vara expert för att förstå att det är gammalt. Namnet Twistens gård, eller hus, har det fått efter en rådman Johan Twist. Han antecknas som ägare till fastigheten 1663. För Halmstadborna är huset dock mera känt som före detta Restaurang Norre Kavaljeren. Det fantasieggande huset med sitt eleganta torn kan dock vara mycket äldre än från 1663. Lokalhistorikern Harry Hedin har i en mycket omfattande utredning om klostren i Halmstad velat förknippa huset med franciskanerklostret, som på medeltiden låg vid Lilla torg. Han menar att det då fungerade som gardianens, föreståndarens, residens. Bland andra indicier för detta pekar Hedin på förekomsten av en stuckrelief från mitten av 1700-talet i taket på andra våningen. Den avbildar ett par byggnader, som Hedin tolkar som en ”före- och efter-bild” av husets byggnadshistoria.

1730 vet vi att byggnaden köptes av generalmajoren och fältmarskalken Johan Bogislaus Staël von Holstein. Det är högst troligt att han genomförde omfattande ombyggnader, och att den eleganta tornspiran med årtalet 1731 så att säga kröner verket. Fältmarskalken hade dock ännu ett skäl att fira samma år. Då förlänades han nämligen friherrestatus och ätten introducerades på Riddarhuset.

Hallands enskilda bank

Mittemot Twistens gård ligger ett pampigt före detta bankpalats, Hallands enskilda bank från 1884. Huset har liknats vid ett italienskt högrenässanspalats, och det är inte obefogat. Under takfoten får vi vissa ledtrådar till verksamheten bakom fasaden. Där ser vi små halvskulpturer av små barn, som är ivrigt engagerade i olika kommersiella göromål. Dessa scener verkar vara specialbeställda för just banken och mindre troligt vara katalogvaror lämpliga för vilket hus om helst.

Schönbeckska huset

Vi fortsätter till Lilla torg. Där hittar vi det så kallade Schönbeckska huset. Namnet har det efter byggherren, handlanden Johan Schönbeck. Huset uppfördes 1923 efter ritningar av Uno Forthmeiier, som verkligen har utnyttjat teglets möjligheter att artikulera och rytmisera fasaderna. Gaveln som vetter mot Norre port har ett trappstegsmotiv med voluter, säkert en ”reverens” för 1600-talsgrannen. På gavelkrönet svävar en liten elegant lättfotad Hermesfigur av metall. En lämplig skyddsande för en handlande, kan man tänka.

Kungliga telegrafverket

Vid torgets västra sida ligger en imponerande tegelbyggnad från 1924. Den är ritad av riksdagshusarkitekten Aron Johansson, som har signerat sitt verk på tornets stensockel: ”Aron J:n”. Stilmässigt är huset en blandning av karolinsk barock och medeltida murtorn. Ovanför entrén stöter vi på vår gamle vän Hermes, nu som förmedlare av blixtsnabba budskap – dock inte mellan gudar, utan mellan vanliga döda.

Brunnslock

Från himlen ska vi ner på jorden igen och ta en titt på två ”pannkakor” under våra fötter. Jag tänker på två typer av brunnslock, som vi kan se lite varstans i innerstaden. Den ena typen är framtagen till Halmstads sjuhundraårsjubileum 2007 och avbildar stadens vackra och kompletta stadsvapen i relief. Den andra pannkakan finns i Drottning Kristina-passagen från sekelskiftet 2000 och föreställer en liten drömmande mus, som kanske längtar upp från kloaken: ”I have a dream”.

Bernard Andersons reliefer

Många går förbi Rådhusets fasad mot Storgatan utan att reflektera närmare över de små tegelreliefer som finns spridda över fasaden i ögonhöjd. De har skulptören Bernard Anderson (1898–1983) som upphovsman. Tegelmaterialet kändes säkert inte främmande för honom, eftersom han var anställd på Slottsmöllans tegelbruk. Relieferna har tillverkats i anslutning till rådhusbygget 1937–38.

Dessa små konstverk skildrar mestadels samtida vardagsliv i Halmstad, såväl i staden som på landsbygden. Genremotiven är av tekniska skäl kluvna av fogbruket både på längden och på höjden, ibland ända upp till fyra skift och mer. Det gör att de ibland är svåra att tyda, men den som tittar lite närmare kommer att hitta fiskare, fotbollsspelare och sjöjungfrur; munkar, murare och poliskonstaplar; torggummor, gudar och bönder.

Ett mindre känt verk av Bernard Anderson är tio år yngre. Där Karlsbergsvägen svänger mot norr ligger ett stort flerbostadshus i rött tegel från 1947. Det är uppfört efter ritningar av arkitekten Helge Danner och har en intressant väggrelief i konststen, så kallad stengöt. Reliefen är daterad ”BA (Bernard Anderson) -47” och titeln är ”Poseidon – Hymn till havet”. Vi ser ett manshuvud i profil som blickar mot väster med vind i håret och ”huvudet bland molnen”. En stor fågel dyker ned med utbredda vingar i reliefens nedre del. Kompositionen har ett visionärt uttryck, som kan vara inspirerat av samtida surrealistisk målarkonst. Det ligger nära till hands att tänka på Halmstadgruppen och kanske också på Erik Lindegrens dikt Arioso, som kom ut samma år.

Gamla Apoteket Vakteln

Vid Köpmansgatan 12 ligger ett praktfullt fyravåningshus med bottenvåning av sten och därovan gult fasadtegel. Ett burspråk i tre våningar med ett avslutande torn understryker husets förnämitet. Finns det något som kan avslöja att denna byggnad är ett före detta apotek? Jo, en hel del, vill jag påstå.

I bottenvåningens stenpartier mellan skyltfönstren finns uthuggna så kallade grekiska kors med lika långa armar, något som kan föra tankarna till Röda Korset och till sjukvård i största allmänhet. Högre upp på fasaden möter vi ytterligare ledtrådar, som blir lättare att tyda, om vi får veta vem som lät bygga huset en gång i tiden. Hans namn var Oscar Emil Wallén, född 1850 i Värö i norra Halland. 1883 startade han Sveriges första fabrik för produktion av eter och liknande ämnen, och till Halmstad kom han 1905. Här köpte han en genomgående tomt i kvarteret Drottning Kristina mellan Storgatan och Köpmansgatan. Han lät riva huset mot Köpmansgatan, och på tomten uppfördes det stiliga fyravåningshuset, troligen 1907. Stadsarkitekten Sven Gratz antas ha signerat ritningarna. Apoteket Vakteln fick sina lokaler i bottenvåningen. Infällda i fasaden finns flera dekorativa stenreliefer, och här återfinner vi också initialen ”W” inhuggen, som en erinran om byggherrens efternamn.

Den tydligaste apotekssymbolen är den så kallade ormskålen, och den används ännu idag i stiliserad form. Tvärtemot vad jag – och förmodligen de flesta – har trott, skall symbolen inte tolkas som att det är ormen, som dryper sitt gift i skålen för att bidra med någon ingrediens i ett läkemedel. Det är tvärtom ormen, som dricker ur skålen! Under antiken avbildades nämligen Hygieia, som var dotter till läkekonstens gud, Asklepios, som den som lät ormen vederkvicka sig ur skålen. Detta ansågs lyckobringande, eftersom ormen tillskrevs positiva läkande egenskaper.

En annan relief är mera svårtydd, om man inte känner till Walléns dubbla roll som både apotekare och fabrikör. Kugghjulet anses vara ett uttryck för teknik och industri, medan den bakomvarande så kallade mercuriusstaven symboliserar handel och köpenskap. En passande och intrikat rebus för den invigde, alltså!

Sparbanken

Det som i dag är Swedbank vid hörnet av Storgatan och Kyrkogatan har gamla anor. Halmstads Sparbank grundades redan 1835, och den vackra gamla bankbyggnaden togs i anspråk 1914. För arkitektritningarna svarade Ivar Tengbom, som lät föreviga sitt namn i sten i hörnet vid Kyrkogatan och Hamngatan: ”IVAR TENGBOM ARCH. 1913.”

Med sin dominerande gavel mot torget påminner byggnaden om liknande traditionell Nordsjöarkitektur i Holland och Tyskland. Banken har ett mycket rikt dekorprogram med många fint huggna detaljer i natursten.

Mot torget ligger huvudentrén, ett valv flankerat av två solida ”stenstoder” av liknande utseende och med var sin medaljong som krön. Ovanför den ena läser vi årtalet för Sparbankens grundande, 1835, och ovanför den andra står det 1914, det år då byggnaden stod färdig. Båda krönen inramas av dignande sädesknippen med fullmatade ax. Samma motiv ses i tegelvalvets dekorativa slutsten. De fullmatade sädesaxen skall troligen ge associationer till att ”samla i ladorna” för att ha en beredskap, om sämre tider skulle inträffa: ”Den som spar han har”!

Ovanför entrén mot Hamngatan seglar en stolt fullriggare i sten, en lämplig symbol för en handels- och sjöfartsstad.

Före detta Göteborgs bank

I andra änden av torget, i hörnet av Storgatan och Brogatan, ligger en tio år yngre bank, Göteborgsbanken, från 1922. I dag finns här bland annat en asiatisk restaurang. På den attraktiva hörntomten har Göteborgsarkitekten (vem annars?) Arvid Fuhre, ritat ett trevåningshus i tegel med mansardtak. Taket inrymmer ytterligare en fjärde våning. Liksom Sparbanken vid andra änden av torget har också denna bankbyggnad ett fullödigt dekorprogram.

Huvudentrén vid Storgatan inramas av höga stenpyloner, som kröns av ett Hermeshuvud av sten med bevingad hjälm. Ovanför ser vi Göteborgs stadsvapen, ett ”högervridet”, upprest, krönt lejon med trekronorsköld och draget svärd. Fasaden mot Brogatan uppvisar ett par varandra motstående stenmedaljonger med intressanta symboliska reliefer i vad man kan kalla 1920-talsklassicism eller Swedish grace.

Till vänster ser vi havsguden Neptunus, med treudden i sin ena hand. I den andra handen håller han ett skepp, som naturligtvis symboliserar sjöfartens ekonomiska betydelse i en hamnstad.

Som pendang till Neptunus har vi i den andra medaljongen en kvinna, som sitter på knä och är vänd mot Neptunus. I ena handen håller hon en balansvåg och med den andra armen omsluter hon ett ymnighetshorn. Detta är den föga kända gudinnan Aequitas med sina två attribut: balansvågen och ymnighetshornet. Aequitas våg är alltid i balans och representerar den proportionalitet som är eftersträvansvärd vad gäller parternas prestationer i ett avtal. En lämplig symbol för bankens notariatavdelning.

Församlingsexpeditionen

I hörnet av Slottsgatan och Karl XI:s väg ligger Sankt Nikolais församlingsexpedition i ett rött tegelhus. Det har ritats av arkitekten Oskar Nygren 1952. På gaveln mot gatan finns en stor stenrelief, som kanske inte kan sägas vara förbisedd, men som trots det kan vara värd en mässa. Vi ser en biskop i full ornat hållande en modell av en kyrka, som har likheter med Sankt Nikolai. Han står på ett skepp av medeltida koggtyp. Skeppet är en vedertagen symbol för kyrkan: ”Fluctuat nec mergitur” (Hon gungar men sjunker inte). Biskopen är ingen mindre än kyrkans skyddshelgon, Sankt Nikolaus, och reliefen har huggits av Söndrums stenhuggeri efter en förlaga av konstnären Erik Abrahamsson (1913–1979).

Källor: Byggnadsnämndens i Halmstad digitala ritningsarkiv, Hallandspostens digitala arkiv, Hallands konstmuseums och bildstationens digitala arkiv, Föreningen Gamla Halmstads årsbok, FGHÅ, Stenberg/Åsgrim, Byggnadsinventering Halmstad 1977, innerstaden. Rapport på uppdrag av Kulturnämnden i Halmstad samt Wikipedia.

Björn Petersen