Kungamötet 1619 – så här gick det till (och snacka om frosseri…)

De båda monarkerna red in mot slottet, sida vid sida. Allt gammalt groll var glömt – nu stod fest, frosseri och förbrödring på agendan. I dagarna är det 400 år sedan Christian IV och Gustav II Adolf drack varandra till (och det rejält...) i kungamötet som kanske är det största kalas Halmstad någonsin har sett. För 60 rätter och 35 skålar på en kväll är väl ganska svårslaget?

ANNONS
|

I februari 1619 mötte den danske kungen Christian IV sin svenske kollega Gustav II Adolf i Halmstad. Halland hörde vid den här tiden fortfarande till Danmark. För småstaden Halmstad var detta århundradets händelse, kanske en av de största i historien. Hur gick det egentligen till? Varför möttes kungarna och dessutom just i Halmstad?

Vi vet en del om vad som hände genom det svenska riksrådet Abraham Brahes anteckningar och det danska sändebudet Sivert Grubbes dagbok. Likaså finns i arkiven diverse brev och ekonomiska redovisningar.

Kungar möts inte bara så där. Naturligtvis hade kungamötet i Halmstad föregåtts av en ordentlig planering. Idén att Christian IV och Gustav II Adolf skulle träffas hade tagits upp av svenskarna något år tidigare vid ett möte på lägre nivå i Stockholm.

ANNONS

Ofta säger man att anledningen till mötet var att fira att Sverige hade slutbetalat Älvsborgs lösen, en av konsekvenserna av freden i Knäred 1613. Den sista fjärdedelen av pengarna hade överlämnats till danskarna en tid före mötet i Halmstad.

Svenskarna var emellertid också intresserade av att få danskt stöd i ett krig mot Polen, där den avsatte svenske monarken Sigismund fortfarande regerade. Han och hans barn hade starka skäl att ifrågasätta Gustav II Adolfs rätt till den svenska tronen.

Mötet i Halmstad var ändå inte tänkt som ett förhandlingsmöte om den här frågan. Sådana diskussioner hade redan förts av olika rådsdelegationer. Ambitionen för mötet i Halmstad var att låta de två kungarna träffas och förbrödras.

Ambitionen för mötet i Halmstad var att låta de två kungarna träffas och förbrödras.

Anledningen till att mötet förlades till Halmstad är inte känt men beslutet var väldigt naturligt. Under den nordiska unionen 1397–1521 hade Halmstad fungerat som den viktigaste danska mötesplatsen, precis som Kalmar hade hade gjort i Sverige. Här hade således flera storpolitiska möten ägt rum under 1400-talet. Halmstad var en stad som var lätt att nå för både svenskar och danskar.

Det var Christian IV som bjöd in till mötet 1619. Man kan spekulera om valet av plats också påverkades av att han ville visa de nybyggda, starka befästningarna runt Halmstad. Dessutom fanns här ett alldeles nybyggt slott som var lämpligt att mötas i.

ANNONS

Halmstadborna märkte av det kommande kungamötet redan i januari då de svenska kommissarierna för Älvsborgs lösen kom till staden och möttes av salut från kanoner som ställts upp på befästningens vallar. Samtidigt började också transporter anlända till staden med bordsserviser, silverbestick och vackra gobelänger. Det nya slottet var inte rustat för en sådan här stor fest. Med tiden kom också mängder med mat och vin.

Den 9 februari anlände Christian IV. Han kunde sedan övervaka förberedelserna inför det stora mötet. Enligt räkenskapsböckerna ska han under tiden ha förlorat en del pengar på spel och dobbel. För skojs skull ägnade han sig även åt att provskjuta de olika kanonerna i befästningen.

I februari 1619 lämnade Gustav II Adolf med sitt följe Jönköping och begav sig mot Halmstad. Den 25 februari hade de nått gränsen till Halland. Här möttes de av danska representanter. Stående på var sin sida om gränsen hölls tal. Gustav II Adolf steg därefter upp på sin häst och red över gränsen. Han fick sedan åka i en dansk vagn till en stor hed norr om Halmstad där bland andra Christian IV väntade. Den svenske kungen var då åter uppsutten till häst och monarkerna red varandra till mötes. Flaggor fladdrade och musiken spelade. Tal utväxlades på nytt.

ANNONS

Kungarna red därefter vid varandras sida mot Halmstad där de möttes av salutskott av olika slag. Längs gatan mot slottet spelades vacker musik. På kvällen bjöds sedan en aftonmåltid och under de kommande dagarna bjöd Christian IV upp till fest med det bästa som Danmark kunde erbjuda.

Danska kvinnor hade särskilt bjudits in för att dansa med de höga gästerna. Maten och drycken har i efterhand uppmärksammats. En middag bestod av minst tre omgångar med mat, med 20 rätter i varje. Om det förekom i Halmstad är okänt, men det var vanligt vid den här tiden att man klarade av sådana här krävande middagar genom att då och då kittla sig i halsen med en fjäder och framkalla en kräkning.

Kungarna ska ha skålat för samtliga regerande furstehus i Europa och med alla tyska småstater blev det några stycken...

Det dracks också kopiöst. En källa talar om 35 offentliga skålar som alla dracks i botten. Kungarna ska ha skålat för samtliga regerande furstehus i Europa och med alla tyska småstater blev det några stycken... Sant eller osant berättas att kungarna blev berusade och att Gustav II Adolf sjungandes hjälptes från bordet efter att ha skålat till och med för dj-v-l-n. Hur som helst var kungarna mycket hjärtliga och sågs vid flera tillfällen omfamna varandra.

När det blev söndag gick Christian IV och Gustav II Adolf tillsammans till gudstjänsten i S:t Nikolai kyrka. Den danske hovpredikanten predikade mycket passande om fred och endräkt. Några dagar senare lämnade först Gustav II Adolf och sedan Christian IV Halmstad. En källa berättar att det danska kunga- skeppet på hemfärden fastnade i isen i Öresund och drev redlöst norröver. På Kronborgs slott ska Christians maka Kirsten Munch skräckslagen ha observerat sin makes äventyr ute på sundet.

ANNONS

Kungamötet i Halmstad ledde dock inte till några direkta resultat. Gustav II Adolf fick kriga själv i Polen. Christian IV gav sig in i det tyska inbördeskriget, förlorade och tvingades dra sig tillbaka.

Då var det Gustav II Adolf som fyllde tomrummet. Han stupade visserligen vid Lützen 1632, men Sverige blev en av det trettioåriga krigets segrarmakter. 1643 erövrade svenska trupper Jylland och tvingade fram freden i Brömsebro där Halland 1645 blev svenskt på 30 år. Halmstad skulle sedan aldrig åter bli danskt.

Det är lätt att tänka sig att Gustav II Adolf med följe såg ett Halmstad liknande dagens. Befästningen, kyrkan och slottet fanns där. Men den stad Gustav II Adolf såg var det gamla medeltida Halmstad som vi i dag varken har bilder eller kartor från.

I augusti just 1619 brann Halmstad ner och när staden byggdes upp var det med en ny och annorlunda stadsplan. Det är den som vi fort- farande ser i dagens gator och kvarter.

Sedan 1953 står Edvin Öhrströms konstverk ”Kungastenen” framför Rådhuset och minner om kungamötet som ägde rum i staden för 400 år sedan. Det blev inget viktigt eller avgörande möte men det blev en fest som staden ännu inte har glömt!

ANNONS
ANNONS