Den 27 augusti 1922 genomfördes en rådgivande folkomröstning om ett totalt rusdrycksförbud i Sverige. Landet hade precis infört allmän och lika rösträtt för män och kvinnor. I beslutet från 1921 fanns också inskrivet möjligheten att genomföra folkomröstningar i enskilda politiska sakfrågor.
Folkomröstningen var rådgivande. Politikerna hade uttalat att de vill se en tydlig majoritet med två tredjedelar av rösterna för ett av alternativen. Det bestämdes också att kvinnor och män skulle rösta på olikfärgade valsedlar och resultatet skulle redovisas både totalt och uppdelat på kön. Anledningen var att man utgick från att det främst var män som drack alkohol. En gissning var att fler kvinnor än män skulle stödja ett förbud. Många ansåg att det skulle bli fel om en majoritet huvudsakligen baserad på kvinnliga röster skulle få bestämma över männens vanor.
För och emot i Halmstad
Tanken med folkomröstningen var att de politiska partierna inte skulle delta i diskussionen. Anhängarna till ett förbud representerades effektivt av den organiserade nykterhetsrörelsen, i Halmstad med skomakarmästaren K. A. Johansson som ledande person. Motståndarna till ett förbud valde att organisera sig i ”Halmstads lokala förening för folknykterhet utan förbud” med den frisinnade politikern, adjunkt Arvid Kindberg som ledande.
Vi minns i dag förbudsomröstningen genom en del väldigt uttrycksfulla affischer, inte minst Albert Engströms med texten ”Kräftor kräva dessa drycker”. Några sådana affischer återfanns inte i Hallandsposten under sommaren 1922, inte heller annonser. Möjligen fanns de uppsatta på stan. Den lokala debatten sägs ha varit livlig men speglades ganska lite på Hallandspostens nyhetssidor. Där rapporterades främst om enskilda föredrag hållna av utifrån kommande personer. Några insändare publiceras också.
Redan i juni 1922 hölls ett möte i Immanuelskyrkan, som var fullsatt, där både ja- och nej-sidan redovisade sina argument och där deltagarna sedan inbjöds att själva ge uttryck för sina åsikter. Först talade en representant för nej-sidan, Ruth Gustafsson från Stockholm. Hon vände sig emot beskyllningar om att nej-sidan bara förde alkoholisternas och restaurangägarnas talan. Hon framhöll att hon delade synen på hur negativt alkoholmissbruket skadade samhället och familjerna. Saken var bara den att man från nej-sidan ville angripa problemet utan förbud. Det starkaste skälet mot ett förbud menade talaren var att det inte skulle kunna upprätthållas. Indirekt hotade detta både respekten för lagarna och för demokratin.
Norge och Finland hade redan infört varianter av rusdrycksförbud och erfarenheterna användes i debatten av både för- och motsidan. Ruth Gustafsson ansåg att dessa var för tidiga att utvärdera men menade att det fanns uppenbara exempel på hembränning, insmuggling och smygsuperi som visade att förbudet inte fungerade.
Ville ha effektiv folkfostran mot alkohol
Istället för ett rusdrycksförbud pläderade Ruth Gustafsson för en mer effektiv folkfostran mot alkohol. Det var viktigt att inpränta hos befolkningen att det var direkt skamligt att uppträda berusad. Hon ansåg också, att om samhället kunde erbjuda bättre bostäder och arbete till alla, skulle färre ha ett behov av att fly den sociala tristessen in i ett alkoholbruk.
Drickandet ledde till social misär som drabbade inte minst kvinnor och barn.
Sedan fick fil doktor Erik Englund tillfälle att utveckla argumenten för ett rusdrycksförbud. Han menade att Sverige under hundra år försökt komma till rätta med alkoholmissbruket med ”mjuka metoder” utan att lyckas. Drickandet ledde till social misär som drabbade inte minst kvinnor och barn. Talaren ställde sig också bakom idén att hot om kraftfulla bestraffningar skulle verka hindrande på alkoholkonsumtionen. Han vände sig också mot alla som hävdade att ett rusdrycksförbud skulle innebära stora ekonomiska förluster för stat och kommun, till exempel genom bortfall av skatteintäkter. Tvärtom menade Erik Englund att en utbredd folknykterhet skulle bidra till en ökad arbetsamhet hos befolkningen. Effekterna av denna skulle mer än väl kompensera för skattebortfall och andra ekonomiska förluster.
Argumenten som kom fram på det här mötet var i stort sett de som användes under hela kampanjen. Diskussionen kunde bli hetsig men tonen var i allmänhet saklig fri från personliga attacker.
Han hävdade att de flesta våldsdåd skedde under rusets inverkan.
En tid senare höll pastor August Åström med erfarenheter från UA ett känslosamt tal för ett förbud. Han ansåg att Sverige bara kunde bli lyckligt om det blev fritt från spriten. Han hävdade att de flesta våldsdåd skedde under rusets inverkan. Några svårigheter att upprätthålla ett förbud kunde han inte se. Polisen skulle få hjälp av alla nykterister för att övervaka och ange personer som drack. Sådana skulle tas om hand och inte släppas fria utan att ha berättat var de hade fått spriten ifrån. Slutligen prisade han kommunisterna i Ryssland som med effektiva metoder upprätthöll ett alkoholförbud.
Vid ett tillfälle ordnade ja-sidan en bilkortege genom Halmstad där bilarna var behängda med affischer som förespråkade att man skulle rösta ja till ett förbud. Nu föll det sig inte bättre är att nej-sidan också hade en kampanjbil i staden. Denna anslöt sig till kortegen och efter all ja-propaganda möttes invånarna av ljudförstärkta talbudskap att de skulle rösta nej.
I Halmstad vann nej-sidan överlägset
Röstningen inleddes klockan nio på valdagen den 27 augusti 1922. Vädret i Halmstad var då mulet för att senare spricka upp och bli riktigt vackert. Många röstade under förmiddagen och ibland uppstod köer till vallokalerna. På kvällen samlades Halmstadborna på Stora Torg där resultatet presenteras av Hallandsposten på en stor, belyst tavla på taket till Lantmannabankens byggnad. Enligt tidningen var halva staden på benen. Kl 22:30 var rösträkningen klar. Nej-sidan hade samlat 71 procent av rösterna jämfört med 29 procent för ja-sidan, således en klar seger. Något fler kvinnor hade röstat ja men skillnaden mellan könen var inte så stor. Valdeltagandet var 58 procent, en ganska normal nivå vid den här tiden.
I Sverige blev resultatet betydligt jämnare. Nej-sidan samlade 50,8 procent av rösterna och vann. Skåne, västkusten och Stockholm var de områden där flest röstade nej till ett förbud.
Hallandsposten uttryckte dagen efter omröstningen tillfredsställelse över att folkomröstningen, denna ”marritt”, var över. Man kan säga att den fortsatta alkoholpolitiken tog hänsyn till båda sidornas argumentation då det så kallade Brattsystemet med motbok och ransonering av inköp av rusdrycker permanentades och blev kvar till 1955.
Läs mer:
