Gottfrid Westerberg – en industriman som är väl värd sin gata

”Vem var egentligen den där Westerberg?”. Den frågan fick jag av flera personer på en arbetsplats på Nissastrand. De hade lagt märke till Westerbergsgatan och ville veta mer. Så här är historien om Gottfrid Westerberg, en av Halmstads stora industrialister som dock är tämligen okänd – kanske för att han tyckte väldigt illa om publicitet.

ANNONS
|

1988 fanns en rubrik på Hallandspostens förstasida som löd: ”Halländsk industriman hedrades med ny gata”. I artikeln finns många av svaren om den okände Gottfrid Westerberg. Men vi börjar för drygt 80 år sedan, 1905. Då startade Nordiska Maskinfilt AB i Halmstad på en tomt mellan Österbro och Järnvägsbron på Nissans östra sida. Det var åkermark som då blev till en växande industrianläggning. Bakom det nya företaget stod två tidiga anställda på Wallbergs vid Slottsmöllan, Robert Kanth och Gustav Adolf von Reis. Finansiärer från Göteborg stod för en betydande del av aktiekapitalet. Man tänkte tillverka maskinfilt till den snabbt växande pappersmasse- och pappersindustrin.

ANNONS

Redan efter några månader anställdes den då 14-årige Gottfrid Westerberg på Nordiskafilts kontor. Arbetsuppgifterna var enkla men direktören tyckte sig se ett ämne till att bli något stort. Gottfrid Westerberg skickades 1911 till Reutlingen i Tyskland där han under tre år fick en utbildning till textilingenjör. På köpet lärde han sig tala flytande tyska. Vid hemkomsten fick han direkt ett uppdrag att stödja företagets representant för den ryska marknaden. I och med första världskriget hade det uppstått stora möjligheter till expansion i Ryssland som inte längre kunde försörjas från de krigförande länderna.

Gottfrid Westerberg bosatte sig under ett år i S:t Petersburg och började systematiskt åka runt hela landet för att besöka gamla och nya kunder. Resorna var långa och ofta strapatsrika. Han förstod att det var av största vikt att verkligen träffa sina kunder för att diskutera med dem och kunna anpassa den maskinfilt som skulle säljas direkt efter kundernas maskinpark och övriga önskemål. Det här året blev mycket lyckosamt och Nordiskafilt erövrade en betydande del av den ryska marknaden.

Under första världskrigets sista år blev det svårt att importera ull till fabriken i Halmstad och produktionen stod till slut stilla. Finansiärerna i Göteborg tappade intresset och sålde sina aktier till Gottfrid Westerberg. Han hade då under ett antal år arbetat som teknisk chef på fabriken och tog nu som 26-åring steget upp till posten som vd.

ANNONS

Efter freden 1918 blev marknaden för maskinfilt mycket god. I sin roll som vd fullföljde Gottfrid Westerberg mycket av det som varit viktigt för hans egen personliga utveckling. Försäljningsresor både i Sverige och i utlandet blev en betydelsefull del av Nordiskafilts strategi. Gottfrid Westerberg reste själv i hela Europa, USA, Kanada och ända bort till Japan och Kina. Han var en mästare i att knyta affärskontakter. Han anställde också ytterligare några säljare som företog liknande resor. Många gånger rörde det sig om personer som ”gått den långa vägen” inom företaget precis som han själv en gång hade gjort. Nordiskafilt utvecklades under mellankrigstiden till ett av Halmstads största industriföretag.

Han var en modern, viljestark chef men lämnade ett stort ansvar till sina närmaste medarbetare.

En annan viktig strategi för Gottfrid Westerberg var att Nordiskafilt skulle leda den tekniska utvecklingen inom tillverkningen av maskinfilt. Investeringar gjordes hela tiden i nya och mer avancerade maskiner. Fabriken på Gamletull blev allt större.

Personal skickades utomlands på kvalificerade utbildningar och för praktisk tjänstgöring på lämpliga företag. Det här sättet att arbeta med personalutveckling gjorde att Gottfrid Westerberg kunde skapa en skicklig och lojal arbetsgrupp omkring sig. Han var en modern, viljestark chef men lämnade ett stort ansvar till sina närmaste medarbetare.

Genom att i förväg ha köpt in och lagrat ull klarade Nordiskafilt att upprätthålla produktionen under andra världskriget mycket bättre än under det första. Efter kriget följde en ny högkonjunktur och Nordiskafilt fortsatte att investera i maskiner och utökade lokaler. Fabriken gavs en mycket vacker fasad mot Nissan och området sköttes nästan som en park. 1950 avgick Gottfrid Westerberg som VD och efterträddes av sonen Gunnar O. Westerberg. Fadern fortsatte som styrelseordförande under ytterligare 10 år.

ANNONS

Nordiskafilt finns kvar i Halmstad och fabriksbyggnaderna ligger sedan början av 1990-talet ute i Söndrum nära flygplatsen. Företaget arbetar fortfarande med maskinfilt till pappersindustrin. Efter kriget satsade ledningen ännu hårdare på forskning och utveckling för att kunna behålla sin ledande ställning i branschen. Den internationella kopplingen stärktes ytterligare. År 1958 inleddes ett samarbete med amerikanska Albany Felt. Det amerikanska företaget köpte 1959 25 procent av aktierna i Nordiskafilt. Sex år senare köpte de svenska företaget 12 procent av aktierna i sin amerikanska partner. 1969 bildade de två företagen gemensamt Albany International som då med 30 fabriker i 11 länder blev en stor världsaktör i sin bransch. Företaget är i dag, 50 år senare, fortfarande väldigt internationellt, kompetent och framgångsrikt. Det Gottfrid Westerberg lade grunden till lever i hög grad vidare.

Vid sidan om sitt arbete var Gottfrid Westerberg finsk vicekonsul och han hjälpte på olika sätt sina finska vänner under deras svåra umbäranden under andra världskriget.

Vid sidan om sitt arbete var Gottfrid Westerberg finsk vicekonsul och han hjälpte på olika sätt sina finska vänner under deras svåra umbäranden under andra världskriget. Han var också aktiv i arbetet med att bereda finska krigsbarn plats i Sverige. Dessutom försökte han stödja sina gamla affärskontakter i de andra krigförande länderna under kriget. På ett lågmält sätt fanns det ett stort engagemang i andra människor och en stor vänfasthet.

ANNONS

Bakom Gottfrid Westerbergs framgångar låg ett hårt och uppoffrande arbete. Ett viktigt stöd hade han i hustrun Ellen, född Brauns, som han gifte sig med 1917. Hans omfattande resor gjorde att hon fick ta ett stort ansvar i hemmet. Med sin generösa vänlighet och stora allmänbildning skapade hon en trevlig och gästvänlig atmosfär i familjen och bland gäster. De bodde i Villa Grönalund vid Nissan nära Österbro. Makarna fick två barn. Ellen Westerberg drabbades tidigt av sjukdom och avled 1940, endast 46 år gammal. Gottfrid Westerberg dog 1963. De sista åren i sitt liv bodde han i södra Europas varmare klimat på grund av en sjukdom.

Gottfrid Westerbergs livsgärning gör honom definitivt värd att ha fått en gata uppkallad efter sig och på så sätt bli en person vi inte glömmer. Han byggde en storindustri som lever mer än 100 år senare. Genom sitt internationella engagemang och många kontakter runt världen blev han en föregångsman inom Halmstads näringsliv. Tillsammans med I. R. Wallberg och Edwin Berger måste han enligt min mening räknas till Halmstads främsta industrialister. Det är intressant att alla tre också hade barn som gick i sina fäders fotspår.

Fler artiklar i serien Vår historiska stad:

ANNONS

Hein Godenwind – den fina lilla färjan som Halmstadborna minns med värme

Knut Beckeman hade blick för hemstadens byggnader

Meijels – företaget som levererade det mesta för kontoret

ANNONS