Carl Julius Hagman föddes 1864 i Ängelholm och flyttade senare med modern till Halmstad, där de bosatte sig i ett hus, i hörnet Källegatan–Fredriksvallsgatan. De levde under små omständigheter, men modern hade stora planer för sin son. Han skulle få studera vid läroverket och gjorde så några år, men studier passade inte Carl, som i stället tog ett arbete på Halmstads Gjuteri AB. Men snart skulle Carls framtid bli helt annorledes.
Teaterdirektör Emil Sundvall förestod ett resande teatersällskap, som gästade staden. Av en händelse satt teaterdirektören på en av stadens restauranter då han från ett bredvidliggande rum fick höra sång av en ypperlig, men oskolad tenorröst. Det var Carl Hagman, känd för att ha en sångröst långt utöver det vanliga.
Sundvall lyssnade intensivt för han behövde en tenor då hans stjärnsångare blivit förkyld. Underhandlingar inleddes omedelbart och Carl förklarade sig villig att hjälpa teaterdirektören ur dilemmat.
Han engagerades och genomförde rollen med sådan framgång, att det blev två veckor med utsålda hus. Sundvall förstod att han gjort ett fynd och övertalade Carl att sluta sin anställning på gjuteriet och i stället följa med sällskapet på turné.
Senare kom Carl att utbildas av flera sånglärare, bland annat Leone Giraldoni i Italien. Maestron tog sedan med sig sin begåvade elev till Ryssland, för att låta honom uppträda på Operan i Moskva.
Nu var Carls lycka gjord, för där presenterades han för en ung, vacker och rik änka, Nadeschda Petronna Frankdoff. De tu blev förälskade och gifte sig.
Carl Hagman lämnade sin sångarkarriär och blev en framgångsrik förvaltare av det stora arvet. Paret bodde i Villa Hagman i Moskva. Under tsar Nikolaus II:s kröning var Sverige inbjudet och beskickningen inbjöds att bo i Villa Hagman. Som uppskattning för detta utnämnde kung Oskar II Carl Hagman till riddare av Vasaorden och några år senare till kommendör av samma orden.
Carl och Nadeschda reste därefter till Sverige för att överta en beställd ånglustjakt, som var beställd från Hagmans före detta arbetsplats, Halmstads Gjuteri AB. I juni 1896 sjösattes lustjakten vid gjuteriets brygga och döptes i Nissans vatten till Nadeschda.
I juli samma år stävade det eleganta fartyget utför Nissan till bukten för en provtur och avgick några dagar senare till Kristiania, alltså Oslo, där makarna ägde ett palats.
Hagman fortsatte sitt arbete med att förbättra förbindelserna mellan Sverige och Ryssland. Han grundade Svensk-ryska Handelshuset i Moskva 1895 och var ordförande i den Nordiska välgörenhetsföreningen i Moskva och fick då tillfälle att hjälpa sina landsmän, som kommit på obestånd och sända dem hem till Sverige.
Förutom att vara riddare och kommendör av Vasaorden kunde Carl pryda sin frack med ytterligare sju höga ordnar och medaljer. Han behöll under hela sitt liv sitt svenska medborgarskap och skötte sina affärstransaktioner med hemlandet från Ryssland. Carl och Nadeschda bodde kvar i Moskva fram till första världskriget då de lyckades ta sig till Sverige och bosatte sig i Båstad, i 52-rumsvillan Buena Vista (som numera är ombyggd och sedan början på 2000-talet ägs av en bostadsrättförening).
Carl hade varit gjuteriarbetare, operasångare, fabrikör och finansman i Moskva, och han hade titeln Verkligt Statsråd och Kollegialråd.Lustjakten Nadeschda såldes 1902 och kom sedan att vara i både brittisk och fransk ägo innan den höggs upp 1928.
Carl Hagman avled den 6 januari 1921 och Nadeschda den 5 april 1938.
