Den världsberömda sångerskan Christina Nilsson började sin karriär i Halmstad

Inte alla vet att den på 1800-talet världsberömda sångerskan Christina Nilsson debuterade på konsul Wreds salong i Halmstad den 14 februari 1858. Den knappt 14-åriga flickan uppskattades mycket av Halmstadpubliken. Uppträdandet blev inledningen på en karriär som skulle föra henne till världens stora operascener.

ANNONS
|

Det är först vid 1800-talets början som man kan tala om ett nöjesliv i Halmstad. Kringresande teatersällskap, akrobater, trollkarlar och liknande personer började vid den här tiden att uppträda mot betalning. A. Sjögren uppförde en gårdsbyggnad för sådana föreställningar på fastigheten nr 48 i östra roteln. Den köptes av konsuln Wilhelm August Wred 1856 och blev under ett antal år en uppskattad plats för teater- och sångframträdanden men också för privata fester.

Christina Nilsson föddes 1843 i Vederslöv utanför Växjö. Hon växte upp under små omständigheter men det stod tidigt klart att hon var mycket musikaliskt begåvad och att hon hade en exceptionellt klar och fin sångröst. Hon beskrivs som en energisk, framåt och målinriktad flicka. Bland annat stod hon vid landsvägen och öppnade grinden för förbipasserande och lyckades på så sätt spara ihop till en fiol.

ANNONS

Upptäcktes på en marknad i Ljungby

Redan som barn började Christina Nilsson sjunga på marknader och liknande tillställningar. 1857 begav hon sig tillsammans med sin mor till en marknad i Ljungby för att tjäna lite pengar till den fattiga familjen. Det var vid det tillfället som hon upptäcktes. Hur det gick till finns det flera versioner av.

Nils-Olof Franzén beskriver i en biografi över sångerskan att hennes säregna talang upptäcktes av apotekaren Berg och gästgivaren Mårtensson i Ljungby. De kontaktade sin gemensamme vän, vice häradshövdingen Fredrik Tornérhielm, för att han skulle få lyssna på den unga, sjungande flickan. Baktanken var att han kanske skulle vilja bekosta en viss musikalisk skolning för henne. Tornérhielm lyssnade och blev imponerad. Han ville dock att Adelaïde Valerius, som var en utbildad sångerska, också skulle bedöma Christina Nilssons talang. Det ska ha skett på gården Brostorp i Veinge. Valerius imponerades av Christina Nilssons röst som var väldigt stark i de högre tonerna. Hon kom överens med Tornérhielm om att ge henne nyttiga övningar för att utveckla sångrösten och även en social fostran.

Ville veta att hans dotter hade det bra

En del uppgifter gör gällande att Valerius vid den här tiden bodde på Eriksbo utanför Halmstad. Christina Nilsson bodde under sin tid i staden inte där utan hos en kronofogde vid namn Andersson. Dennes fru var god vän till Valerius. Tornérhielm hade låtit meddela föräldrarna att man tagit med sig flickan till Halmstad. Christina Nilssons pappa ska omedelbart ha fotvandrat från Växjö till Halmstad för att förvissa sig om att hans relativt unga dotter hade det bra. I varje riktning tog vandringen tre dygn.

ANNONS

År 1858 skulle Adelaïde Valerius gifta sig och flytta till Göteborg. Christina Nilsson skulle följa med och fullfölja sin musikaliska utbildning. Tornérhielms pengar började dock ta slut. Då kontaktade Valerius Konsul W. A. Wred om att ordna en konsert i hans lokal i Halmstad för att samla in pengar till Christina Nilssons fortsatta skolning.

Christina Nilsson var van vid att sjunga på marknader för en tämligen råbarkad publik men den här gången skulle det ske i en salong för mer förfinade åhörare. Hon sägs ha varit ganska nervös. Egentligen liknade historien ”My Fair Lady”. Torpardottern hade tränats att klä och föra sig som en dam, inte tala småländska och dessutom sjunga ett krävande program.

Den talrika publiken uppskattade hennes röst

Föreställningen i Halmstad inleddes med ett antal duetter och avslutades med att Christina Nilsson sjöng några svenska folkvisor. Tidningen Halmstads-Bladet skrev att den talrika publiken uppskattade hennes vackra röst. I förhållande till sin ungdom och låga bildningsgrad uppvisade hon enligt skribenten en hög grad av skicklighet. Christina Nilsson förenade sin musikalitet med en hög begåvning och hade mycket lätt för att lära. Under konserten uppskattades de svenska folkvisorna mest men också en duett ur Mozarts opera ”Titus” där Christina Nilsson sjöng på ett sätt som röjde stora anlag för det dramatiska. Hennes sopran ägde en klarhet, jämnhet och styrka som tillsammans med hennes musikalitet enligt referatet skulle komma att väcka publikens gillande också på större scener än den i Halmstad.

ANNONS

Skribenten gladde sig över att den fattiga flickan från Småland nu fick en så stor uppmärksamhet.

Även Hallandsposten behandlade konserten i en längre artikel. Där gladde sig skribenten över att den fattiga flickan från Småland nu fick en så stor uppmärksamhet. Tidigare hade hon ju bara vandrat kring med sin fiol och sjungit på marknader. Folkvisorna sjöngs på ett naivt och okonstlat sätt. Önskvärt vore, menade skribenten, att hon även i fortsättningen ville med kärlek omfatta, med allvar begrunda och med osminkad enkelhet återge dessa saknadens ekon från förgångna fromma tider, dessa oskuldsfulla toner som väcker själens dunkla minnen.

År 1860 uppträdde Christina Nilsson för första gången i Stockholm vid en soaré där även drottningen deltog. Hon fick sedan ekonomiskt stöd från kungahuset. 1864 inledde hon en internationell karriär som förde henne till Västeuropa, Ryssland och USA. Hon uppträdde på de stora operascenerna och inför tidens kungligheter och andra viktiga personer. Hon blev sin tids mest uppskattade sopran och tjänade mycket pengar. Bland annat kunde hon köpa tillbaka sitt barndomshem, ett löfte som hon hade gett då föräldrarna av ekonomiska skäl tvingades lämna det då hon var liten.

Ligger begravd i Växjö

Christina Nilsson var gift två gånger och överlevde båda sina män. Själv dog hon 1921 på Stadshotellet i Växjö. Hon ligger begravd i samma stad under ett monument som närmast kan liknas vid ett mausoleum.

ANNONS

Konsul Wilhelm August Wred i Halmstad är en intressant person. Han blev en framgångsrik handelsman i spannmålsbranschen. Även stadens styrning ägnade han sina krafter. Under 17 år, 1873-1890, var Wred ordförande i drätselkammaren. Den hade bland annat ansvar för stadens ekonomi och kan jämställas med dagens kommunstyrelse. Wred var således under ovanligt många år en av Halmstads mest inflytelserika politiker. Tyvärr är hans gärning i stort sett bortglömd i dag.

Konsul Wreds salong låg på gården till den byggnad vid Storgatan/Bankgatan som i dag hyser Skånskan. Få vet i dag att i just den fastigheten skrevs svensk musikhistoria för 175 år sedan. Minnet av Christina Nilssons konsert i Halmstad 1858 har bleknat med åren. Visst skulle hon vara värd en plakett på husväggen!

Läs också:

ANNONS