Ännu en gåta varför Hellbergska huset brann ned

När Hellbergska huset brann natten till 7 mars 1981 väcktes många frågor. Två dagar senare skulle man ha presenterat förslag på hur det tre hundra år gamla korsvirkeshuset skulle bevaras. Nu blev det inte så – den historiska byggnaden förlorades för alltid. Och hur branden uppstod är fortfarande en gåta.

ANNONS
|

I hörnet Köpmansgatan-Klammerdammsgatan, där Walter Bengtssons ”Hertig Knut” i dag håller vakt över kvarteret som bär hans namn och där Kappahl nu ligger, fanns för 36 år sedan ett av Halmstads mest berömda hörn, nämligen Hellbergs hörna. Husen här uppfördes 1682. På den tiden var staden indelad i roten, och fastigheterna ingick i ”Norra roten 45” och kallades också för Elsa Guldsmeds hus. Nu undrar nog en del av er vem denna Elsa Guldsmed var. Ja, hon var i alla fall inte guldsmed utan namnet betyder ”Elsa, guldsmedens hustru” enligt 1600-talets namnskick.

Hon hette egentligen Elsa Bengtsdotter och hon var vid sin död 1698 änka för tredje gången. Hennes förste man var grovsmeden Enevold Staeffen, barnfödd i Halmstad och död 1685. Make nummer två var skräddaren Johan Wessel, död 1688, och tredje maken var Anders Joensson-Stening (död 1693). Han var guldsmed och det var efter honom Elsa fick sitt namn.

ANNONS

Elsa Guldsmed var inte vilken kvinna som helst. Hon ägde tre fastigheter och toppade därmed listan på den första svenska fastighetsförteckningen – en stark och bestämd kvinna, som säkert kände sitt värde och som höll sitt husfolk i herrans tukt och förmaning.

På överliggaren till inkörsporten till sitt hus lät hon hugga in följande skrift: ”FRØCTE GUD OC GIÖR VER MAN RÄTT OC ACTE EJ VAD FOLK DE SNAKE [...] ELSE BENSDATR ANNO 1682.”

Hur det var med ägarförhållandena till fastigheten efter Elsa Guldsmeds död 1698 är inte fullt känt, men på 1700-talet finns bagareåldermannen Tillqvist noterad som ägare.

Näste kände ägare var en boktryckare och bokförläggare vid namn Christian Gernandt – som räddade Hallandsposten undan tidningsdöden. Hallandsposten gick omkull 1856 och då tryckeriet försåldes på auktion 1857 köptes det av Gernandt, som den 23 november 1857 återupplivade tidningen, fortfarande i liberal anda.

Han lyckades få stor framgång med sitt tryckeri, kanske inte främst med Hallandsposten utan med Svenska Familje Journalen. Då han 1871 flyttade från Halmstad överlät han utgivningsbeviset på Johan A. Svensson.

Efter Gernandt kom det ett flertal ägare till ”Norra roten 45”, varav den förste var tullkontrollör Drougge, därefter skomakare Höke och ytterligare en boktryckare, Erik Johansson. Denne hade tidigare arbetat på Hallandsposten och grundade här i december 1875 tidningen Halland, som var konservativ.

ANNONS

Nästkommande ägare till det gamla huset blev Johanssons efterträdare på tidningen Halland, redaktör Ludvig Danström. 1898 tog Bengt August Hägge över både huset och tidningen, och var Hallands redaktör och ägare i över 30 år. Under hans tid utgavs även en halvveckoupplaga, Halländingen. 1931–1951 var sonen Eric Hägge vd och chefredaktör. Sista numret av tidningen Halland gavs ut 31 december 1954.

Innan fastigheten i "Norra roten 45" moderniserades 1907 fanns i hörnet en stor butik, som disponerades av tidningen och där kunde prenumeranterna som betalt årsprenumerationen på fem kronor vid tiotiden hämta sin tidning och därmed spara in på hembärningsavgiften på en krona.

Om vi tar ett skutt fram i tiden till 50-talet är det nog många som kommer ihåg vilka butiker som låg där då. På Klammerdammsgatan fanns Julius Svenssons Guld, som öppnade affär i huset redan 1911. Granne med Julius Svenssons Guld var en annan Svensson, nämligen Svenssons Begravningsbyrå, som på den tiden var stadens enda begravningsbyrå.

I hörnet kom så Hellbergs Tobak och tidningar. Hans Hellberg var en mycket kunnig tobakist och hade ett utbud av pipor, tobak, cigarrer och cigaretter som i dag verkar otroligt. Han hade också massvis av svenska och utländska dagstidningar, veckotidningar och facktidningar.

ANNONS

Jag har ett personligt minne från 1974 då jag hade bestämt mig för att köpa en riktigt fin briarpipa med ådring som kallades birdseye. Jag kom in till Hellbergs och det var en dam som expedierade i affären. Jag såg inte till Hellberg, men tänkte att det nog skulle gå bra ändå. När sagt till vad jag ville ha stod damen lite frågande och sa ”jag vet inte om jag kan hitta någon sådan…”. Då drogs draperiet bort en halvtrappa upp och Hellberg tittade fram och utbrast: ”Med birdseye menas fågelögon och jag har några fina pipor med den ådringen här uppe”.

Damen kom ned med piporna som Hellberg plockat fram. Det var svårt att välja mellan dessa skönheter, men valet föll till slut på en fransk pipa av märket Butz Choquin. Den var inte billig, utan kostade drygt 300 kronor – vilket var mycket då.

Sista gången jag besökte Hellbergs var strax innan de skulle upphöra och de hade då utförsäljning till starkt reducerade priser. Jag kom ut lycklig i hågen med en vacker sjöskumspipa som låg i ett läderfodral.

Ingången till Hellbergs låg på Köpmansgatan och det var ett prång med två dörrar; dörren till vänster gick till Hellbergs och dörren till höger gick till Berglunds Frukt och Konfektyr. Min moder som var en gourmet när det gällde choklad hävdade bestämt att det var stadens bästa konfektyraffär med märken som Feodora, Droste och Anton Berg. (Visst fanns det mycket gott i den affären, men jag som allätare när det gäller godis gillade Palles Konfektyr bättre…).

ANNONS

Efter Berglunds kom alltså tidningen Halland och nästa affär var – om jag minns rätt – en affär med sybehör.

I början på 1980-talet, då huset skulle rivas, blev det en riktig folkstorm och drygt 9 300 personer skrev på protestlistorna för att försöka rädda detta stadens då äldsta korsvirkeshus. Men underliga saker inträffar ibland i vår lilla stad och på natten till den 7 mars 1981 började det 299-åriga huset plötsligt att brinna. Det var en våldsam brand och hettan var så stark att skyltfönstren i en affär tvärs över gatan rämnade och lokalen fick i all hast evakueras.

Branden rasade hela natten och när lördagsmorgonen grydde återstod inte mycket av det gamla korsvirkeshuset. Två dagar senare, måndagen den 9 mars, skulle sakkunskapen ha avlagt rapport till kommunen på hur man kunde bevara huset.

Enligt polisens brandplatsundersökning orsakades branden antingen av att någon medvetet tänt på, eller av slarv med eld av någon logerare. Att branden skulle ha uppstått på grund av något elektriskt fel var enligt polisen helt uteslutet.

ANNONS