Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Hundkompis. Ulla Lindroth har efter ett hårt liv fått lugn och ro långt från droger och alkohol. Hon och hennes älskade hund Tembo trivs förträffligt i Skottorp.

Ulla lyckades vända mörkret till ljus

I ungdomen kom hon in på fel spår. Levde ett hårt liv med alkohol och droger. För 25 år sedan såg hon ljuset i tunneln. Sedan dess går livet som på räls för Ulla Lindroth. – Jag kan inte ha det bättre.

Ulla är en utåtriktad, glad och positiv person. Annat var det förr för denna tvättäkta östgötska, född i Linköping och uppväxt i Finspång. Sedan tre år bor hon i lugna Skottorp där hon stortrivs.

– Efter skolan var mitt liv kaotiskt. Jag snurrade runt med allt möjligt, men jag jobbade. För 25 år sedan började jag leva livet på ett riktigt sätt.

Då kom hon in på avgiftning och gick på behandling efter många år av missbruk.

– Det var räddningen för mig. Sedan dess har jag inte använt droger.

Tillsammans med sin dåvarande man drev Ulla under många år ett buss- och taxiföretag på en mindre ort utanför Norrköping. Detta innebar många utlandskörningar med buss runt om i Europa och nära till alkohol.

– Då drack jag inte nånting. Jag vågade inte ta risken för att bli tagen av polisen och bli av med körkortet. I stället tog jag annat som inte luktade. Det var ett inferno måste jag säga.

1986 sålde paret åkeriet och Ulla kände att hon kommit till vägs ände. Hon la in sig på avgiftning och mötte en tuff behandlingspersonal som visste exakt vad det handlade om.

– De läste lusen av mig och jag fick veta vilken människa jag var.

Sedan följde en tid på ett behandlingshem utanför Örebro där Ulla trivdes väldigt bra. Terapeuterna gillade hon och de visste precis hur de skulle handskas med henne.

– Det var vändningen i mitt liv.

I och med behandlingen gick hon med i Anonyma alkolister, AA.

När hon kom hem igen skilde hon sig från maken som hon betecknar som måttlighetsdrickare.

Ulla började jobba på ett behandlingshem i Finspång och med sina egna erfarenheter i bagaget jobbade hon med missbrukare. På komvux gick hon sedan en utbildning till behandlingsassistent för att senare efter mera studier bli alkohol- och familjeterapeut.

Efter jobb på socialförvaltningen i Finspång och behandlinghem hamnade Ulla i Härnösand. Efter att ha varit med om en trafik­olycka då hon skadade höften svårt var det slutjobbat.

När hon kom på benen igen arbetade hon ideellt för IOGT-NTO med värvningskampanjer och kamratstöd. Efter en höftleds­operation var det slut med turer på långfärdskridskor och slalomåkning som Ulla älskade att utöva.

Att hon hamnade i Skottorp är hennes kompisars förtjänst hävdar hon.

– Jag var tveksam först, men bestämde mig sen. Jag trivs jättebra och kan inte leva bättre. Jag har jättefina vänner.

Fast att Ulla är pensionär sedan fem år jobbar hon som personlig assistent åt en kvinna i Laholm som drabbats av stroke. Och så pysslar hon om sina kära vänner.

Framöver väntar ytterligare en operation i höften och resultatet av denna hoppas Ulla mycket på så att hon slipper smärtorna.

– Då blir käringen som pånyttfödd igen, säger hon med sitt östgötska skratt.

Hennes tidigare hårda liv har satt avtryck ekonomiskt och skulderna lever hon ännu med.

– Jag jobbar och sliter för att göra rätt för mig. För jag anser att det jag ställt till med ska jag ordna upp.