Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/4

Stroken ändrade riktningen i livet

”En åttiosidig polisrapport” konstaterade ena dottern när hon fick läsa ett utkast till första boken. Ingemar Johansson tog till sig av kritiken och lärde sig tänka i andra banor. Nu har han gett ut fyra böcker.

Livet ger oss välkomna och ovälkomna överraskningar. I dag kan förre polisen och kommunrådet Ingemar Johansson konstatera att stroken som han drabbades av för precis 15 år sedan inte enbart var av ondo.

Rejäla törnar

När tillvaron ställdes på ända och livet hängde på en skör tråd var Ingemar Johansson kommunråd, kommunens högste politiker, i Falkenberg. När han något år senare återvände till den politiska världen var det efter en envis kamp med en kropp som fått rejäla törnar. Ingemar Johansson som tidigare varit fotbollsspelare och alltid varit mån om att hålla kroppen i trim gav sig den största utmaningen av alla; att återerövra förmågan att gå, klara vardagssysslor och återigen vara en del i samhället. Men det blev mer än så. Stroken öppnade en ny väg i livet - mot att bli författare.

– Det hade aldrig hänt om jag inte blivit sjuk. Om jag varit frisk hade jag nog engagerat mig mer i till exempel idrottsföreningar, säger Ingemar Johansson.

– Jag gick här hemma, ensam, medan Eva var på jobbet. Jag visste inte vad jag skulle göra och bestämde sig för att använda mina erfarenheter från mina år som polis till att skriva en bok.

Pekfingervals

Med en högerhand som inte längre fungerade gav sig Ingemar Johansson i kast med sitt nya uppdrag. Det blev många pekfingervalser med vänsterhanden. 2014 var den första boken klar för publicering.

– Att skapa en story kan vara överraskande och spännande. Glömda minnen kommer fram, konstaterar Ingemar Johansson.

Den ena boken har blivit en mordgåta som framfördes på hembygdsgården i Okome. Den sågs av cirka 1000 personer och omsatte en miljon. Även den andra boken, Lodjurens hämnd, ska arbetas om till en mordgåta. Den ska framföras så snart det återigen är möjligt att umgås och gå på olika evenemang.

– Pandemin har haft det positiva med sig att vi varvar ner. Jag har aldrig sett så många människor som vandrat utmed Sumpafallen som under den senaste tiden, konstaterar Ingemar Johansson.

– Nu finns det tid för reflektion. Tidigare gick samhället för fort.

Hjärntrötthet

Han och hustrun Eva bor ett stenkast från fallen, omgivna av skog, åkrar och några enstaka grannar. Här rådet lugnet och det passar Ingemar Johansson som från och till drabbas av en förlamade hjärntrötthet, en av sviterna från stroken. De politiska uppdragen sa han adjö till efter förra valet, men helt fri från uppdrag är han inte, trots att 71-årsdagen närmar sig.

– Det civila samhället ligger mig varmt om hjärtat. Jag är ordförande i Brottsofferjouren i Falkenberg, Ullareds biodlarförening och i Okome Köinge Svartrå teaterförening.

Men intresset för politik, speciellt på det lokala planet, finns kvar. Den viktigaste frågan av dem alla är klimatfrågan. På det lokala planer saknar Ingemar Johansson frågor som enar partierna.

– För Falkenbergs del behövs en del obekväma beslut. Frågan om hamnens framtid är en sådan. Jag tycker att man ska satsa på yttre hamnen och bygga bostäder på resten av marken.

Och strandskyddet kring sjöar och åar är en fråga som han drivit länge. Det borde vara enklare att bygga nära sjöar, anser Ingemar Johansson.

– Både människan och naturen skulle må bättre av förändrade regler. Det skulle betyda mycket för inlandet.

Det minskade engagemanget för politik tillsammans med den rådande pandemin ger utrymme för annat, till exempel musik och dikter.

– Det finns så många vackra visor om kvinnor som är skrivna av män. I bland funderar jag över varför inte kvinnor skriver om underbara män. Som ordförande i Brottsofferjouren förstår jag varför. Män är överrepresenterade när det gäller krig, kriminalitet och maktmissbruk.

Han har inga planer på nya böcker just nu. Till vardagens bestyr hör att skapa lugn, att lyssna på kroppen och inte minst att träna.

– Det hjälper mig att få balans och jag har lärt mig att leva på ett nytt sätt efter stroken.