Sonja Nordqvist fyller hundra: ”Det roligaste i livet? Att få barn förstås!”


– Jag minns hur jag simmade från stranden i Tylösand ut till Tylön och tillbaka igen. Min pappa blev jättearg när han fick veta det. Men jag var tokig när jag var ung, aldrig rädd för något. Möt Sonja Nordqvist från Halmstad, som fyller 100 år den 26 oktober.

ANNONS
|

Hon tror att hon var ”ungefär 16” när hon simmade till Tylön, och då gick hon på flickskolan i Halmstad, nuvarande Drottning Blankas gymnasium.

– Lärarna var stränga och eleverna fick tillsägelser för minsta lilla förseelse. Det räckte att man inte hade satt på mössan på rätt sätt. Eller att vi fnissade på lektionerna – vilket inte alltid var så lätt att låta bli…

Minnena från flickskoletiden är många, och ett som Sonja gärna återkommer till är när skådespelaren Alf Kjellin, känd bland annat för sin roll som den trakasserade studenten i Ingmar Bergmans film ”Hets”, följde henne till skolan en morgon.

ANNONS

– Då stod de och gapade på skolgården, förklarar Sonja småleende.

Hon och en väninna hade träffat Alf Kjellin och andra skådespelare kvällen innan, efter det att teaterföreställningen de spelat i var slut. Tillsammans hade de gått till ett fik, där Alf Kjellin bland annat bad att få låna en cigarett av Sonja.

– Jag var en jubelidiot som började röka, men det var ju inne då, konstaterar hon när vi ses för en intervju inför 100-årsdagen.

Noga med att hålla sig i form

Men annars har hon sett till att sköta sin hälsa och ta väl hand om sin kropp. Hennes egen förklaring till sin aktningsvärda ålder är att hon genom åren varje morgon, undantagslös, har gjort morgongymnastik. Hon har också gjort andningsövningar, låtit kroppen självläka hellre än att besöka läkare och hon har undvikit att ta medicin.

– Mediciner är inget för mig, understryker Sonja med emfas, och tillägger:

– Men en whisky till kvällen. Pröva det! säger hon, lutar sig framåt i stolen och höjer pekfingret uppmanande i luften.

Sonja som 20-åring.
Sonja som 20-åring. Bild: Privat

Men allt Sonja berättar är inte roligt. Hennes tidiga barndom var full av sorg. Hennes mamma var sjuk i tbc och dog när Sonja var bara fem år. Efter några år gifte hennes pappa om sig.

ANNONS

– Min styvmor var inte snäll, säger Sonja, som fick tröst hos sin mormor och morfar i Öppinge. Hon cyklade till dem så snart hon var ledig från skolan, trots att vägen dit var både lång och dåligt upplyst. Det var hos sina morföräldrar och mostrar hon ville vara. Hennes morfar ”kunde allt, till och med bygga fioler,” och hennes mormor ”var den snällaste i världen”.

En dotters hälsning till en älskad mor

I 20-årsåldern träffade hon sin blivande make Bertil Nordqvist. De blev snabbt ett par och gifte sig två år senare. Efter vigseln i kyrksalen i Hallands museum begav de sig till Västra kyrkogården i Halmstad. Där lade Sonja, klädd i sin brudklänning, ner sin brudbukett på sin mammas grav.

–Jag gjorde det för en liten flicka på fem år som hade förlorat sin mamma. Det betydde mycket för mig, säger Sonja begrundande. Händelsen dokumenterades i HP i en liten notis med rubriken ”En vacker syn”.

Hennes pappa hade då också träffat en ny kvinna som brydde sig mycket om Sonja. De två gjorde tillsammans en lång cykelsemester ända till Stockholm, 100 mil tur och retur. Det blev också många cykelutflykter med maken Bertil, bland annat till Mölle.

Makarna Nordqvist flyttade in i en tvårumslägenhet på Nordbanegatan i Halmstad, och Sonja började efter en handelsutbildning arbeta på länsstyrelsen. Bertil var först korrespondent på Malcus, nuvarande SKF, men steg snabbt i graderna till marknadschef och disponent.

ANNONS

Efter några år fick de dottern Susanne och fem år senare föddes Kerstin. Då hade de låtit bygga en villa några kvarter närmare lasarettet. När familjen flyttade in där hade Sonja varit hemmafru i några år och vardagen bestod av att ta hand om hushåll, barn och trädgård. Bertils arbete innebar ofta affärsmiddagar i villan och Sonja var en uppskattad värdinna. Hon berättar leende om den gången när middagen inte blev färdig i tid och hur hon underhöll gästerna med att måla mustasch på alla männen runt middagsbordet.

Började undervisa i svenska för invandrare

Men rollen som hemmafru räckte inte för Sonja, så när döttrarna flyttat hemifrån bestämde hon sig för att läsa engelska på universitetsnivå. Hon tog tre betyg, vilket på den tiden innebar mycket mer råplugg än vad motsvarande 90 poäng gör i dag. Efter studierna började hon undervisa på SFI, svenska för invandrare, på olika studieförbund i Halmstad. Detta höll hon på med långt efter pensionsåldern, samtidigt som hon tog hand om barnbarnen i Göteborg.

– Det var roligt att jobba som lärare, jag passade nog ganska bra till det. Jag kände att jag gjorde nytta, säger Sonja som klassar sig själv som en sträng, men förhoppningsvis uppskattad, pedagog:

– Det hände ofta att eleverna hälsade på mig ute på stan, även många år efter att jag hade slutat som lärare.

ANNONS

Fick ett långt liv tillsammans

Bertil och Sonja fick ett långt liv tillsammans. Som äldre gick de varje dag långa promenader på Galgberget, något som HP uppmärksammade i en artikel för 15 år sedan. På tidningens förstasida kan man se dem traska fram sida vid sida i skogen. Efter promenaden blev det kaffe och ett parti schack. Sonja vann nästan alltid, fastän maken på olika sätt försökte störa henne så att hon skulle göra misstag.

– Det är inte roligt att förlora. Han blev inte sur, men jag kunde se att han blev arg inombords, berättar Sonja och skrattar.

Vad är då det roligaste som har hänt Sonja i livet? Svaret kommer direkt:

– Att få barn förstås. Och sedan tillägger hon:

– Och somrarna i Tylösand med våra vänner från Falun. Det blev många upptåg, mycket skämt och skratt!

Bild: Privat

I fotoalbumen från de unga åren finns många bilder från stranden – hon och Bertil cyklade ofta till Tylösand för att bada och sola – men också foton som visar hur elegant Sonja klädde sig, ofta i hatt och skimrande långklänningar.

– Kläder intresserade mig, erkänner hon. Och på min försiktiga fråga om hon är lite fåfäng, tvekar hon inte:

– Klart jag är fåfäng! Vilka kvinnor är inte det? Är inte du också fåfäng? Det är alla!

ANNONS

Ja, slagkraftig är Sonja fortfarande, fastän krafterna med ålderns rätt har börjat ge med sig en aning.

Den 26 oktober fyller hon alltså hundra år, och det ska hon fira med barn och barnbarn i hemmet i Halmstad. Då får de säkert höra henne berätta många historier. Kanske den om Peder. Peder? Papegojan hon hade i 40 år!

Läs mer:

Här kan du läsa historien om Sonjas bästa väninna Kerstin och hennes brudklänning. Den syddes av en fallskärm, eftersom brudgummen var den amerikanske flygaren Pete Peterson. Brudklänningen har också visats på utställningen ”Världskrig – och en brudklänning” på Garnisons- och Luftvärnsmuseet i Halmstad.

ANNONS