I dag vet han betydligt mer om vad som hände i Halmstad under andra världskrigets slutskede.
Hans egen forskning i gamla tidningsarkiv har resulterat i ett helt kapitel i Föreningen Gamla Halmstads senaste årsbok.
–Jag började gå igenom Hallandspostens mikrofilmer för flera år sedan, men lade det hela åt sidan för andra skrivprojekt. I år tog jag tag i det igen. Det kändes som att det passade bra eftersom det är 70 år sedan freden slöts, säger Thore och lyfter upp en pärm som är fylld av allt det digra material han samlat på sig.
Allt startade 1939. Med tanke på den rådande situationen ute i Europa började Sverige redan i maj förberedelserna för att rusta upp sjukvården i landet i den händelse att kriget även skulle drabba oss. Lasarettsledningen i Halmstad kontaktades bland många andra.
–Redan i april 1939 uppmanades man av en för riket centralt uppsatt kommitté att göra en inventering av byggnader i staden, lämpliga som sjukhus.
Brunnsåkersskolan förbereddes då på olika sätt för att kunna användas som beredskapssjukhus.
Fem år senare blev det skarpt läge. I slutskedet av kriget räddades nära 30 000 fångar ur tyska koncentrationsläger genom Bernadotte-aktionen. Merparten kom till Sverige med de så kallade Vita bussarna. I mitten av maj 1945 fick lasarettsledningen i Halmstad order om att snarast börja med förberedelserna för att ta emot kvinnliga tuberkulospatienter.
Omkring den 20 maj kom de första patienterna med tåg till Halmstad och inkvarterades därefter på Brunnåsåkersskolan. Drygt en vecka senare fick 200 kvinnor från åtta olika länder vård och omsorg där. De flesta var unga kvinnor vilket fick en hel del unga män att göra sig ett ärende till skolan för att försöka få kontakt – i alla fall genom att vinka...
Från ledningens sida oroade man sig för kvinnornas hälsa och höll dem därför isolerade inomhus. Bland Halmstadborna fanns också en viss oro för smitta.
Den 26 november 1945 tömdes Brunnsåkersskolan på patienter, men bara temporärt. Tre dagar senare kom 36 baltiska militära flyktingar, alla svårt medtagna efter en hungerstrejk som inletts sedan Sverige beslutat skicka tillbaka alla de 3 000 militära flyktingarna som kommit till Sverige i hopp om att få skydd här och inte återföras till de frontavsnitt där de stridit.
Flyktingarna var desperata. En del begick självmord, andra skadade sig själva. I Halmstad körde en löjtnant Alksnis en vass penna genom sitt ena öga. Han överlevde men blev blind och fick svårigheter att gå. Thore har tagit reda på hur det gick för honom:
–Han flyttades till lasarettet i Hässleholm, blev bättre och fick pass och civila kläder. I oktober 1946 reste han med båt till England. Där blev han inlagd på sjukhus och fick under en tid sjukpension. Med tiden bildade han familj och blev far till två flickor.
För Brunnsåkersskolans del kunde byggnaden efter reparationer och sanering åter tjänstgöra som skola från höstterminen 1946.
