Skepparn. När Stig ”Skepparn” Karlsson var i skolåldern och fick syn på en strandad skuta på Gullbrannastranden sa det bara klick. Sedan dess har han älskat båtar och livet till havs. Nu trivs 75-åringen bäst på segelbåten ”Hajken”.
Skepparn. När Stig ”Skepparn” Karlsson var i skolåldern och fick syn på en strandad skuta på Gullbrannastranden sa det bara klick. Sedan dess har han älskat båtar och livet till havs. Nu trivs 75-åringen bäst på segelbåten ”Hajken”.

"Skepparn" älskar livet på havet

Så gott som alla kallar honom ”Skepparn”. Egentligen heter han Stig Karlsson och är en frihetstörstande man med stark känsla för havet.

ANNONS
|

Det vita huvudhåret och kransskägget i samma nyans är en fin kontrast till Stig ”Skepparn” Karlssons annars så solbruna ansikte.

Han tillbringar många timmar på segelbåten ”Hajken”, lika gärna tillsammans med nära och kära som i sitt eget sällskap.

– Jag har haft båten i ungefär tio år nu, det är min lilla skatt, säger Skepparn.

Vattnets ljud kluckar roingivande mot båtskrovet.

På frågan om han odlar det klassiska skepparskägget för fåfängans skull skrattar han till och berättar om när dottern Agneta var liten flicka.

– Jag odlade skägg ett tag, men en dag efter jobbet gjorde jag slag i saken och rakade bort det. När jag sedan kom hem blev vår dotter livrädd och sprang och gömde sig. Hon kände väl inte igen mig, stackarn. Sedan dess har skägget fått vara kvar, konstaterar han.

ANNONS

Dessutom passar det ju bra till både Stig Karlssons identitet och förflutna. Redan som 16-åring sökte han anställning inom Flottan och blev sedermera utbildad skeppseldare. Det första fartyget han mönstrade på var pansarskeppet Drottning Victoria.

– Från början innebar jobbet precis vad det låter som. Efter att jag, tillsammans med övrig besättningspersonal, burit över mellan 300 och 400 ton (!) kol på fartygen var det dags att skyffla in det i den specifika ugn jag hade ansvar för. Vi jobbade fyra timmar och var lediga fyra timmar, hela tiden, dygnet runt, minns Skepparn.

Med tidens utveckling kom oljan och så småningom innebar arbetet som eldare mindre sotiga uppdrag, som att hålla koll på mätare och vrida på rattar.

– Det var en fantastisk befrielse när oljan kom. När vi arbetade med kolen var vi svarta av smuts så det var helt makalöst.

1955 slutade Skepparn inom Flottan för gott. Arbetet visade sig inte vara de lustfyllda dagar till havs som han hade mönstrat för, i stället blev han snart trött på jobbet med ständiga vidareutbildningar och valde att se sig om efter en ny sysselsättning. Genom arbetsförmedlingen fick han jobb på Tylön som fyrvaktarbiträde.

– På den tiden var Tylön inte så trendig som den är i dag, dessutom var ju fyren vit då. Arbetet bestod främst av att en gång i timmen pumpa tryck i en fotogentunna och att en gång i timmen veva upp ett lod så att prisman som skulle hålla en precis hastighet också gjorde det, förklarar Stig.

ANNONS

Efter några år som fyrvaktarbiträde ville Sjöfartsverket att Skepparn skulle ut på vattnet igen. Denna gången till ett fyrskepp, förankrat långt ut till havs. Han avböjde vänligt men bestämt till befordran.

– Just det fyrskeppet som de ville ha ut mig på finns i dag att se på Marina museet i Göteborg. Jag har varit där och när jag såg det tänkte jag bara ”my god, vilken tur att jag lät bli”, säger Skepparn nöjt.

Kort därefter var det slut också med livet på Tylön, som verkar ha varit ganska isolerat och enformigt. Livet till havs fick bli favorithobbyn på fritiden när Skepparn blev lastbilschaufför på heltid. Friheten på vägarna jämför han med den han under alla år har känt på båtarna.

– Jag ville köra långt och har i alla år arbetat som chaufför på sträckan mellan Halmstad och Stockholm. Det har blivit 14 000 körda mil varje år, räknar han snabbt ut.

Nu förtiden, när pensioneringen tillåter Stig Karlsson att ta dagen lite mer som den kommer, är han en av sex personer som ser till att båtarna vid Halmstad segelsällskap kommer i och upp ur vattnet. Dessutom är det full rulle med sällskapen Flottans män och Flottans kavaljerer.

ANNONS

– I Flottans män är jag styrelseledamot. Vi är ett gäng killar som alla varit med i Flottan tidigare. Vi ses varje söndag, dricker kaffe och ljuger för varann, ler han.

Tillsammans med manskören Flottans kavaljerer klämmer han gärna i så ofta tillfälle ges.

– Vi brukar ha runt 40 framträdanden per år, näst på tur blir det konsert på Gröningen i Tylösand. Det är skönt för både kropp och själ att sjunga, det tror jag att alla tycker.

Lina Keilo

cNär vi arbetade med kolen var vi svarta av smuts så det var helt makalöst

Stig ”skepparn” karlsson

ANNONS