Det var 2012 som hon gick på ett möte med Hallands Släktforskarförening, där man skulle prata om den gravstensinventering som riksförbundet dragit igång. Några veckor senare stod Siv, som egentligen hade fullt upp med att forska i den egna släkten, i kvarter A på Snöstorps kyrkogård tillsammans med en annan medlem i föreningen. Förutom att fotografera och mäta stenarna, började de samla in och registrera fakta om de gravsatta.
Och på den vägen är det. I dag lägger Siv uppemot 20 timmar i veckan på det ideella uppdraget och är spindeln i nätet i den grupp på ett 15-tal personer som är ute och inventerar de halländska kyrkogårdarna.
– Jag har inte ångrat en sekund att jag började med det här. Jag känner att jag gör en bestående kulturhistorisk gärning. Det passar också min person, jag är en ”samlare” som gillar att organisera och systematisera.
ordningssinnet kommer väl till pass när nya gravar ska registreras. Efter besöken ute på fältet ska fotona laddas upp och få rätt text – ju mer information, desto bättre.
–Häromdagen var jag på Morups kyrkogård och fann bland annat en grav med fem unga fiskare, som alla hade omkommit den 5 mars 1930.
– Efter att ha sökt lite på nätet kunde jag skriva in omständigheterna runt deras död i vår databank. De hade tagit en liten eka för att ro ut till sin fiskebåt Delfin som låg för ankar en bit ut vid Morups Hallar, strax norr om Glommen. Då blåste det upp till storm och alla fem drunknade 50 meter från land. Det måste ha varit en stor tragedi för ett litet samhälle som Morup.
Efter fem år och cirka 3 000 inventerade gravstenar har Siv sett vissa trender på de svenska kyrkogårdarna. I början av 1900-talet var det vanligt med titlar, men nästan bara på män.
– Jag har dock stött på en ”baderska”, en kvinna som hade arbetat på Tulseboda brunn, en kurort utanför Olofström, berättar Siv som kommer från Blekinge och också har registrerat de egna släktingarnas gravar på kyrkogårdarna i hemtrakten.
Efter att ha varit borta under några decennier börjar titlarna komma tillbaka igen, konstaterar Siv, som också har noterat nya symboler på stenarna.
– Ett enkelt kors har varit det klassiska, i dag kan anhöriga välja personliga tecken som posthorn, någon som står och fiskar eller en racerbil. När det gäller texter så är ”Älskad – saknad” den absolut vanligaste inskriptionen numera.
För Siv finns det ingen dramatik i att tillbringa så många timmar i dödens närhet. Hon har en naturlig inställning till livets kretslopp och tycker om stillheten på de ofta vackert belägna kyrkogårdarna. Dock blir hon berörd av de enskilda människoödena, såsom barngrav-arna på det gamla kustsanatoriets kyrkogård i Apelviken utanför Varberg.
–Många av dem kommer ifrån Norrland och fick sin sista vila i Halland eftersom föräldrarna inte hade råd att transportera hem kistorna på tåget, förklarar Siv som också tänker på hur barnens sista tid i livet måste ha varit – svårt sjuka och långt ifrån nära och kära.
I helgen, i samband med Släktforskardagarna 2017 på Halmstad Arena, får Siv Bergenek ta emot utmärkelsen Årets gravstensinventerare. Priset är nyinstiftat och delas ut av Sveriges Släktforskarförbund.
– Jag känner mig glad och hedrad. Och förhoppningsvis bidrar priset till att det blir fler som ger sig ut på kyrkogårdarna. Det vi gör är viktigt – tiden rinner iväg och på många stenar vittrar texten bort.
Fotnot:
•På www.genealogi.se –på underavdelningen Faktabanken – hittar du gravstensinventeringen. När detta lämnades till tryck fanns 321 296 registrerade gravstenar och 700 893 registrerade gravsatta personer, men siffrorna ökar hela tiden.
• Släktforskardagarna 2017 hålls den 26-27 augusti på Halmstad Arena och årets tema är Vägar till Västerhavet. På programmet står drygt 30 föreläsningar, och över 100 föreningar och organisationer från hela landet ställer ut. I Hallands Släktforskarförenings monter kommer Siv och andra medlemmar bland annat att visa hur du söker i gravstensinventeringens databank.
Släktforskardagarna arrangeras av Hallands Släktforskarförening, i samarbete med Sveriges Släktforskarförbundoch hela programmet hittar du på sfd2017.se
Kvarter A på Snöstorps kyrkogård i Halmstad var det första kvarter som Siv inventerade, tillsammans med Birgitta Singheimer. Här ger Siv lite fler reflektioner och fakta om gravstenar i allmänhet – och om kvarter A i synnerhet.
• De äldre delarna av en kyrkogård brukar vara indelade i kvarter. Där finns oftast någon större grav som sticker ut, där det ligger en större jordägare eller en släkt med många gravsatta. I kvarter A i Snös-torp är det släkten Lyttkens som har en omgärdad gravplats med en obelisk och nio plattor. Totalt är 18 personer gravsatta där.
• Titlar var vanligt tidigare, och i kvarter A finns bland annat Lantbrukaren, Arbetaren, Arrendatorn, Skomakare, Skomakarmästare och Stationsmästaren. I Lyttkens stora släktgrav finns Överläkaren, Skulptrisen, Kanslirådet, Godsägaren, Riksdagsmannen, Stadsingenjören, Avd. chefen, Civilingenjören, Byråchefen och Professorn.
• På äldre gravstenar är det mycket text: titel, för- och efternamn, födelse- och dödsdatum, boställe och ibland även ett bibelord och/eller hänvisning till en psalm.
• Förr skrev man ofta ut boställen på gravstenarna. I kvarter A i Snös- torp vilar människor från Östra stranden, Öppinge, Hertered, Arnarp, Kistinge, Röinge, Söderbotorp, Westerstad, Harlösa, Fyllinge, Skerkered, Tolarp, Snöstorp, Marbäck, Tofta och Skedala.
• När det gäller tecken var ett kors vanligast förr, men på nya gravstenar finns en mängd tecken, till exempel en duva eller två händer. På barns gravstenar finns oftast en nalle. I kvarter A finns kors, sol med strålar och en fotboll.
• Övrig text kan vara Till minne, Minne åt, Minne af, Vila i frid, Hvila i frid. I dag är Älskad – Saknad vanligt.
• Förr var det mycket vanligt att man hänvisade till en psalm på gravstenen, exempelvis psalm 483 av E. G. Geijer (1837):
Jag vet en hälsning mera kär.
Än, värld, än du kan ge:
Den heter frid, Guds frid det är.
Och därom vill jag be.
Kom då, o frid, dröj i mitt tjäll.
Bliv bästa, bästa gästen min.
Ty dagen skrider, det blir kväll.
Och natten bryter in.
Siv Bergenek
Ålder: 72 år. Bor: Hus på Frennarp. Familj: Maken Anders (som är en av skribenterna i HP:s serie Vår historiska stad), tre vuxna barn och sex barnbarn. Gör: Pensionär, var sjuksköterska i yrkeslivet. Lägger nu cirka 20 timmar i veckan på att inventera gravstenar på kyrkogårdar i Halland. Om släktforskning: ”Numera kan du med ett enkelt dna-test - du topsar dig i munnen – få veta var du kommer ifrån. Jag har skickat in testet och fått veta att jag är europé till nästan hundra procent. Dock har jag nästan inga släktingar i Storbritannien, men många i Norden, samt en hel del i Holland och Belgien. Jag har fått 1090 nya namngivna släktingar och det dyker hela tiden upp fler i matchningslistan. Det är beroendeframkallande att släktforska!”
