Sana var inte mer än fem år gammal när familjen år 1992 tvingades fly från Bosnien.
– Vi är bosniaker och min mamma arbetade som framstående domare när kriget bröt ut. Pappa är lungläkare och var dessutom politiskt aktiv.
Risken var stor att man skulle råka illa ut, att fly landet kändes därför säkrast.
– Vi tog oss ut med buss och hade tänkt åka till Tyskland, fast vi mötte en vänlig man som tyckte vi skulle fortsätta till Sverige i stället, berättar Sana.
Efter en tid på en flyktingförläggning i Värmland flyttade familjen till Halmstad eftersom man därmed hade närmare till kontinenten.
Hela Sanas skoltid präglades av viljan att prestera - det var den enda vettiga vägen att gå, bra betyg var ju detsamma som frihet. Efter högstadiet blev det IB-programmet på Sannarp i Halmstad och därifrån fortsatte hon till Handelshögskolan i Stockholm för att sedan hamna i New York och den Svensk-amerikanska handelskammaren.
Hur det gick till är en historia i sig.
Sana jobbade på ett mindre riskkapitalbolag i Stockholm och fick en dag rycka in när hennes chef fått förhinder. Ett inbokat möte med en mycket förmögen investerare väntade.
– Jag öppnade dörren in till konferensrummet och där satt två herrar som först måste ha trott att jag skulle servera dem kaffe.
Investeraren blev därför rätt förvånad - för att inte säga imponerad - när han insåg att hon i själva verketvar där i egenskap av finansiell rådgivare...
Sanas kompetens gjorde intryck och hon uppmanades där och då att söka ett stipendium vilket skulle ge henne möjlighet att komma till New York och arbeta på den plats där han själv inlett sin karriär 30 år tidigare.
Sana hamnade således på den Svensk-amerikanska handelskammaren mitt på Manhattan och kan nu blicka tillbaka på ett oerhört spännande, men också mycket krävande år med långa arbetsdagar och tunga åtaganden.
Kärleken till New York är tudelad. Å ena sidan är det en charmig stad full av möjligheter för den som är beredd att hugga i, å andra sidan finns också faran att bli helt uppslukad. Sanas egen höga ambitionsnivå gjorde också att vistelsen i The Big Apple till slut blev för mycket för henne. Kroppen sa ifrån på ett mycket smärtsamt sätt.
– Jag stressade mig till ett diskbråck, berättar hon. Jag är 24 år, och det är lite för ungt för sådana problem.
Läkarna höjde ett varningens finger och till slut fattade Sana att starka smärtstillande mediciner och kortison kanske inte var det pris hon ville betala för att göra karriär på Manhattan. Det var dags att sänka ribban ett snäpp, dock utan att göra avkall på utmaningarna.
Nyligen skrev hon kontrakt med Serendipity innovations i Stockholm, ett portföljföretag som bygger, utvecklar och förvaltar innovativa företag baserade på ledande akademisk forskning. Sana går direkt in som divisionschef på ett av bolagen, Avanture, och ser fram emot att börja jobba med sin specialitet - affärsutveckling. Ett par veckors semester hemma hos familjen i Halmstad har laddat batterierna och hon är mer än redo att ge sig i kast med nästa fas av sitt liv.
Serendipity startade sin verksamhet 2004 och företaget har sedan dess byggt och drivit över tio bolag, varav de flesta är forsknings- och utvecklingsintensiva. De anställda på företaget är unga, drivna och högutbildade. I rådgivande positioner finns flera tunga näringslivsprofiler, bland andra Anders Wall.
– Nu ska jag bara skaffa bostad i Stockholm också, fast jag har redan så många goda kontakter där så det blir nog inget problem, säger hon glatt.
Sanas kalender kommer alltid att domineras av jobb, men hon ser också noga till att avsätta tid för umgänge och roliga saker.
– Jag är en bokslukare och så älskar jag att dansa!
Ålder: 24 år.
Bor: Söker bostad i Stockholm.
Familj: Singel. Mamma, pappa i Halmstad. Lillebror Samir som pluggar teknisk fysik i Uppsala.
Bollplank: ”Min mentor Barbro Enbohm i New York och min bästa vän Aida Hadzialic, som är kommunråd i Halmstad, vi har känt varandra sedan vi var små.”
Tio år från nu: ”Då har jag kanske ett eget företag som utvecklar och förbättrar produkter eller tjänster som förbättrar människors liv. Förhoppningsvis har jag familj - och, förstås, en lägenhet i New York, haha!”