Rosenfinkens resa från Ringenäs till Indien – tur och retur

I månadsskiftet maj–juni har alla våra flyttfåglar anlänt och fågelkören är fulltalig. Här och var längs kusten kan vi då stöta på en fågel vars sång brukar tolkas som engelsk artighet: ”Pleased to meet you”, säger den med en ljus men fyllig vissling. Det är rosenfinken som låter så, nyss anländ från en lång resa i österled.

ANNONS
LocationHalmstad, Ringenäs||

Ringenäs skjutfält är avlyst för allmänheten eftersom det regelbundet pågår övningar där. Men för fåglarna är skjutfältet tillgängligt. Det är till och med så att militära skjutfält ofta hyser ett rikare fågelliv än omgivande marker. Det kan verka märkligt, men uppenbarligen är den militära närvaron ett mindre problem för fåglarna än friluftsliv och andra verksamheter.

En av de fågelarter som trivs särskilt väl på Ringenäs är rosenfinken. Det är en art som invandrade till Sverige österifrån under 1900-talet och som har sin huvudsakliga utbredning i Ryssland. Det är också en fågel där modern teknik avslöjat fascinerande fakta om dess flyttning.

ANNONS

Studierna tog honom till Ringenäs

Kåre Ström är ornitolog och amatörforskare med en del av sina rötter i Halmstadtrakten. Hans farfar hette Fredrik Ström och var politiker och författare, bland annat till ”Folket i Simlångsdalen”. För många år sedan började Kåre intressera sig för de rosenfinkar som fanns längs Nordre älv i södra Bohuslän. Fortsatta studier förde honom till Ringenäs, där det rapporterats om ett särskilt tätt bestånd av denna nyinvandrade art.

Tack vare tillmötesgående från militären har Kåre under drygt 30 år kunnat följa populationen på skjutfältet. Han har ringmärkt ett stort antal individer. Förutom en vanlig aluminiumring med ett specifikt nummer, har många fåglar även försetts med plastringar i olika färgkombinationer. Tack vare det har enskilda individer kunnat följas, ibland under flera år.

Det innebär att man i efterhand kan fastställa fåglarnas positioner på jordklotet dag för dag.

Ringmärkning av rosenfinkar runt om i Sverige visade ganska tidigt att fåglarna gav sig av österut under sensommaren, men var de övervintrade förblev okänt. Det var egentligen först 2012 som detta avslöjades, och det var en rosenfinkhanne från Ringenäs som så att säga visade vägen.

Året innan hade den och några andra hannar försetts med så kallade ljusloggar, en liten tingest som är försedd med en klocka och som varje dag registrerar solens uppgång och nedgång. Det innebär att man i efterhand kan fastställa dess positioner på jordklotet dag för dag, förutsatt att fågeln återfångas. Om det lyckas, kan man plocka av ljusloggen och koppla den till en dator. Fram på skärmen växer då en bild av fågelns flyttning.

ANNONS

Rastade i Baltikum och drog vidare mot Kazakstan

När den aktuella rosenfinken återfångades i juni 2012 visade det sig att den i augusti året före hade lämnat Ringenäs och flugit österut tvärs över södra Sverige. Den fortsatte sedan över Östersjön, rastade i Baltikum och drog sedan vidare i etapper ända bort till trakten av Almaty i Kazakstan. Där ändrade den kurs och fortsatte söderut genom Kashmir till gränstrakterna mot Pakistan i nordvästra Indien nära Indiska oceanen där den tillbringade vintern. Återresan gick på en sydligare rutt, söder om Kaspiska havet, där den rastade i norra Iran. Därifrån gick resan vidare genom östra Europa tillbaka till Ringenäs.

Senare har andra rosenfinkar med ljusloggar visat att denna resa inte var en tillfällighet. Tvärtom verkar alla följa ungefär samma rutt. Fåglarna flyger i ganska långa etapper och stannar för att rasta lite längre på lämpliga platser. Att de väljer olika rutter höst och vår verkar ha med torka att göra. Under höstflyttningen undviks de torraste ökenområdena genom en nordligare och längre resa, medan vårflyttningen kan göras kortare tack vare vinterns regn.

Bild: Goran Johansson

Rosenfinkarna är bara ett exempel på vad ny teknik avslöjat om flyttfåglarnas långa resor. Tack vare tekniska landvinningar vet vi i dag att fåglarna är kapabla till många saker som vi inte vågat tro om vi inte hade dessa tekniska bevis. Fåglarna kan flyga snabbare än vad vi tidigare trott, de flyger på högre höjder och i längre etapper, de kan byta strategi under resans gång och, som det verkar, sova med halva hjärnan i taget medan de flyger.

ANNONS

Alldeles nyligen presenterade forskare i Lund nya rön kring långflyttande svenska trastsångare. Normalt flyttar dessa på nätterna och söker föda eller vilar på dagarna. Men när de passerar hav eller öknar kan de flyga upp till 32 timmar i sträck. En liten höjdmätare visade att de flög mycket högre på dagarna än på nätterna. Medan den nattliga resan gick på 2 000–3 000 meters höjd, höll de sig på runt 6 000 meters höjd under dagarna. Förklaringen är troligen att de söker sig till högre, och kallare, luftlager under dagarna för att inte bli överhettade av solstrålningen. Under flygningen alstrar nämligen fågelkroppen mycket värme.

Läs också:

ANNONS