På fredagen kan Rebecca Andersson med stolthet passera målsnöret. På sin 20-årsdag drömde hon om att bli gymnasielärare och nu, sex år senare, tar hon sin examen från Högskolan i Halmstad.
Hon har haft framtiden klar för sig i princip hela livet. Målsättningen att bli lärare kom tidigt i livet och utkristalliserade sig sedermera till en dröm att undervisa på gymnasienivå.
– Visst, jag har väl precis som andra fantiserat om att bli cirkusakrobat och liknande, men lockelsen till läraryrket har alltid funnits, konstaterar hon.
I maj 2004, med anledning av Rebeccas 20-årsdag, skrev Hallandsposten om henne på folk- och familjsidan. Rubriken löd: ”Mitt mål är att bli gymnasielärare”. Nu, sex år senare, kan hon njuta av bedriften och äntligen använda sig av titeln.
Varifrån känslan för lärarrollen kommer kan hon inte riktigt placera. Kanske har hon det i generna eftersom hennes mamma arbetar som förskollärare i Söndrum, kanske beror det på hennes människokärlek.
–Jag älskar mötet med nya människor och att ha möjlihet att inspirera och påverka. Med tanke på min bakgrund inom idrotten har det varit ett självklart val att inrikta mig på att bli just idrottslärare.
Tilläggas bör är att Rebecca Andersson inte bara har varit omskriven i tidningen när hon fyllde jämt. Även sportredaktionen har idogt följt henne på idrottsarenor i Sverige och utomlands när hon tävlade i rytmisk gymnastik på elitnivå.
Rebecca sökte till lärarprogrammet ett år efter att hon slutat gymnasiet. Tanken var att bli idrotts- och matematiklärare, men planen krackelerade oväntat.
– Jag hann läsa matten i två veckor, sedan förstod jag att det inte var min grej. Det var verkligen tufft eftersom det innebar att jag fick göra ett uppehåll på ett år för att sedan börja om, berättar hon.
Under det där året vikarierade den blivande läraren på olika skolor i kommunen, för att sedan återgå till studierna med inriktning på svenska och idrott i stället. Även om snedsteget kändes surt så kan hon i efterhand konstatera att tiden i ”verkligheten” var inspirerande.
– Det var där och då som jag verkligen insåg att jag hade valt rätt väg. Givetvis hade det varit bättre om jag hade känt med en gång att matten skulle bli tuff, men i dag skulle jag inte vilja välja bort det där året.
Under lärarutbildningens fem år känner Rebecca att det har hunnit hända mycket. När hon var ute på sin allra första praktik var hon bara 20 och nästan jämngammal med skoleleverna. Nu när hon är äldre känner hon sig betydligt tryggare i tanken på sin framtida yrkesroll. 26-åringen har dessutom hunnit fundera över vad yrket innebär för henne.
– Min uppgift är att ge eleverna inspiration att uppnå individuella mål och njuta av upplevelsen. Variationen i yrket attraherar mig, oavsett om jag arbetar med människor som har högt satta ambitioner, eller personer som behöver mer stimulans, så gäller det att jag anpassar min roll till behovet.
I dag blir det fest för nära och kära som vill gratulera den nyutexaminerade läraren, och till sommaren stundar bröllop mellan Rebecca och hennes Andreas.
– Han friade till mig i USA för två år sedan, men villkoret var att jag skulle vara klar med plugget innan bröllopet... Och det är jag ju nu, säger Rebecca med ton av förväntan i rösten.
c Visst, jag har väl precis som andra fantiserat om att bli cirkusakrobat och liknande, men lockelsen till läraryrket har alltid funnits .
Rebecca Andersson
Ålder: Fyllde 26 år i slutet av maj.
Bor: I en lägenhet på Nyhem.
Familj: Blivande maken Andreas Braun, 26 år. Mamma Christina och pappa Lennart.
Gör: Arbetar just nu 20 procent som amanuens på Högskolan. Har under våren timvikarierat på skolor i Halmstad och Laholm. Ska ta ”sommarlov” nu när giftermålet stundar. Kommer sedan att söka jobb på skolor i Halmstad med omnejd med förhoppningen att få jobb.
Fritid: Tycker om att umgås med familjen och vara ute och promenera. Är dessutom tränare för Halmstad rytmiska gymnastikförening, där hon själv tävlade och tränade fram till 18-årsåldern.
D et bästa med läraryrket : ”Mötet med människor.”
