Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Hemma igen. Erik Eurenius och Anton Peterson har vilat ut efter den drygt halvårs långa resan i Asien. I bagaget har de med sig många erfarenheter, upplevelser och fina minnen.

Raka spåret mot drömresan

Med en snål budget gav sig fyra Halmstadkillar ut på sitt livs äventyr. Nu är de hemma igen efter ett drygt halvår i Sydostasien. –  Det var ingen lyx, men helt okej, säger Erik Eurenius.

När vi träffar Anton och Erik har deras reskompisar Alexander Hedberg och Henric Salo förhinder att närvara.

Idén att ge sig ut i världen fick Erik sista terminen i skolan. Han fantiserade om att göra en långresa när han tagit studenten.

– Tänk att ta Transibiriska järnvägen från Moskva och söderut bara för att dra runt lite.

De tre andra som han känt länge hängde på och i september förra året gav de sig i väg.

– Det var en häftig upplevelse. Man tänkte hur ska man klara en vecka på tåget. Tiden försvann, den spelade ingen roll. Vi åkte genom sju tidszoner och när man vaknade upp var det antingen ljust eller mörkt, säger Anton.

Tåget med 500 passagerare stannade sällan så det gällde att vara vaken när det blev något kort stopp för att hinna proviantera.

– Det bästa var alla människor man lärde känna. Många träffade vi igen på olika platser vi besökte senare, berättat Erik.

I Peking öppnades en helt annan värld. Nästan ingen pratade engelska och det var svårt att beställa mat och så fick de lära sig att äta med pinnar. Grabbgänget besökte bland annat Kinesiska muren, som de gick flera mil på, och Den förbjudna staden.

Resan gick vidare till Shanghai med snabbtåg. Där de var uppe i en 470 meter hög byggnad med vidunderlig utsikt. Grabbarna tog sig därefter till Yangshuo som kallas backpackers Mekka.

– Där träffade vi en kinesisk tjej som skulle till en gränsstad till Hongkong som vi fick lift med. Vi fick bo hos henne en vecka och hon bjöd på allting, förklarar Anton.

– Jag försökte diska, men det fick jag inte, säger Erik.

Sedan klev de på färjan till Hongkong där de spenderade några dagar.

– Det var som att komma in i en västerländsk stad med många juvelerarbutiker, fortsätter Erik.

Nästa mål var kinesernas ”Hawaii” - Hainan. På paradisön stannade de tre veckor med mycket surfande och solbadande.

Sedan väntade Nha Trang i Vietnam där de fick besök av tre kompisar som flugit dit för att träffa dem. De sista dagarna stod Saigon, eller Ho Chi Minh-staden som den officiellt heter, på programmet. Där gick de bland annat i tunnlar och såg fällor som Vietcong använde under kriget för att döda motståndare.

– Där fick vi en läxa om Vietnamkriget, säger Anton fundersamt.

I Kambodja påmindes de om mer krigselände - massgravarna efter Pol Polregimens härjningar mot befolkningen.

– Den utrotningen kan jämföras med förintelsen av judar i Tyskland. Jag har sett Auschwitz, säger Erik.

Vackrare att titta på var Anchor Wat - världens största tempel och att få uppleva soluppgången där är en ynnest. I södra delen av landet träffade de Halmstadkillarna Linus Bergqvist, Morris Nilsson, Felix Moberg och Tobias Lindgren.

Äventyret gick vidare till Koh Pamgan i södra Thailand för nyårsfirande. För att hinna i tid åkte de buss i 43 timmar...

Därefter luffade de runt på småöar utmed västra kusten under en månad.

Grabbarnas visum höll på att gå ut så det blev en snabb tur- och returresa till Malaysia för att få dessa förlängda. På Koh Samui såg de en konsert med de svenska artisterna Timbuktu och Hofmeister och Thailandsbesöket avslutades i Bangkok med shopping.

I Laos var levde de djungelliv och bodde i en träkoja 150 meter upp i ett träd. Där fanns också en två kilometer lång linbana om man ville ta sig över till andra sidan dalen.

– Det var rena adrenalinkicken när man tittade ner, säger Erik.

– Syftet var att leta efter gibbonapor och vi hade turen att se en familj hoppa förbi, förklarar Anton.

Resans avslutningsfest hade grabbarna i Vang Veng och de tillbringade resten av tiden i ett ö-paradis vid Mekongfloden.

Då började pengarna ta slut och det blev bara frukt och baguetter den sista tiden innan de flög hem från huvudstaden Vientiane 8 mars.

Hemma igen konstaterar Anton och Erik att de lärt sig jättemycket, träffat massor av trevligt folk och insupit doften av nya länder. De klarade också nästan budgeten som låg på 2 000 kronor i veckan. Och dessutom utan några bråk mellan deltagarna.