Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Finlir. Paul går då och då till S:t Nikolai kyrka och spelar. Behovet att musicera är stort och han uppskattar dessa stunder storligen.

Paul Tufvesson samlar sig för sifferbyte

Att fylla år är en baggis. Problemet är bara att den där sexan och nian måste bytas till en sjua och en nolla… – Jag har lite svårt att ta in att jag ska fylla just 70, säger Paul Tufvesson och ler. Jag känner mig ju inte som det!

HP GRATTAR…Paul Tufvesson, musikdirektör och körledare, som fyller 70 år den 14 januari.

Vare sig han vill eller ej är det dags för sifferbyte i dag och efter en timmes resonerande över en lunch verkar Paul Tufvesson i alla fall landa i insikten att ålder trots allt bara är en pappersprodukt. Dessutom kan han ju inte neka till att livet så här långt varit synnerligen innehållsrikt och att det finns gott om tid att uppleva ännu mer.

Paul föddes i den lilla byn Mjöhult utanför Helsingborg. Familjen hade ett stort musikaliskt intresse, alla sjöng och spelade något instrument. För Paul blev musiken extra viktig och när han ville satsa yrkesmässigt på den var det med fullt stöd hemifrån.

Paul klarade de tuffa inträdesproven till Musikhögskolan i Stockholm. Samtidigt med den krävande utbildningen hade han också ork att vikariera som organist. Under en period skötte han dessutom tjänsten som vikarierande organist i Uppsala domkyrka.

– For som en tätting i svart folkvagn mellan Stockholm och Uppsala, har han berättat i en tidigare intervju.

Under studieåren gifte han sig också med sin ungdomskärlek Ingrid. De fick tre barn tillsammans och i klanen Tufvesson ingår nu också barnens respektive samt inte minst sex barnbarn. Paul strålar med hela ansiktet när barnbarnen kommer på tal.

– Ett tag trodde vi inte att det skulle bli några alls, sen kom det sex stycken på fem och ett halvt år!

Minstingen, som kom på annandag jul, är sonen Johans yngste och bär ännu så länge arbetsnamnet ”Lilleman”.

– Fast han vägde 4,6 kilo!

I oktober 1974 fick Paul tjänsten som organist i S:t Nikolai församling i Halmstad. I år är det fem år sedan han gick i pension. Det administrativa är inget han saknar, däremot anas ett stänk av nostalgi och glädje när han börjar tala om all den sång och musik han fick vara med om att utveckla under de 30 år han ansvarade för kyrkans musikaliska verksamhet.

– Av de större verken med kör och orkester satte vi upp ett 25-tal olika. Händels ”Messias” gjorde vi tio gånger, med dubbletterna blir det 18, 19 konserter!

Andrew Lloyd-Webbers ”Requiem” är en annan höjdpunkt liksom Johannes Brahms ”Ein deutsches requiem” där Erik Saedén var en av solisterna. Hovsångerskan och sopranen Malena Ernman sjöng solo när Oratoriekören uppförde Mozarts ”Grosse messe”.

Om musik är beroendeframkallande är Paul Tufvesson svårt drabbad. Han muttrar lite misslynt om att han borde ta sig tid att unna sig att aktivt lyssna mer, men det är ju så mycket annat som kommer emellan.

Han talar med värme om sina förra kolleger och efterträdaren Ulric Andersson som fortsätter att utveckla musikens mångfald och möjligheter.

Paul har fri tillgång till kyrkans fina instrumentarium och kan spela när helst andan faller på. Sedan har han också en liten vokalensemble som han framträder med då och då.

De tre barnen är spridda på klotet – Johan och hans familj bor i Trönninge så de träffar han ofta. Annat är det med äldsta dottern Anna som med sin dotter bor och arbetar för Sida i Kenya i Afrika. Mellandottern Emma är bosatt med sin familj i österrikiska skidorten Ischgl.

Hur ska han då fira dagen?

Inget storslaget alls, meddelar jubilaren. Han tänker umgås i hyrd lokal med familj och goda vänner några timmar och så är det bra med det. Skidsäsongen i Alperna är i full gång just nu, vilket gör att Emma med familj får stanna hemma eftersom de jobbar med sådant, däremot kommer de båda andra barnen och – förstås, det bästa av allt – barnbarnen!