På långtur med flyttfåglarna – våra outtröttliga resenärer

En jättelik storflygplats med resenärer från stora delar av jorden. Så skulle man kunna beskriva Hallandskusten nu under våren, men det handlar inte om människor utan om fåglar. Många av dem har rest långt och är snart framme vid målet – för andra väntar ännu en lång etapp.

ANNONS
|

Läs även:Anders Wirdheim är expert på fåglar – nu skriver han om sina bevingade vänner i HP

Fåglarnas flyttning har fascinerat människor i långa tider. Redan de gamla grekerna funderade över deras säsongsbundna uppträdande. Exempelvis ansåg den store filosofen Aristoteles att sommarens rödstjärt förvandlades till en rödhake vintertid. Linnés tes om att svalorna övervintrade på sjöbottnar levde kvar långt in på 1800-talet. I dag har vi teknik som varken Aristoteles eller ens Linné kunde drömma om. Med hjälp av ljusmätare och satellitsändare kan vi följa fåglarna på deras långa resor runt jorden – och det är minst sagt häpnadsväckande resultat denna nya teknik gett oss.

ANNONS

Årets majmånad har kanske inte medfört något vårväder värt att minnas. Men det har inte påverkat flyttfåglarna som tvärtom bjudit på härliga upplevelser. Det gäller inte minst tärnorna som i tusental efter tusental dragit förbi. Det är framför allt två arter tärnor som passerar i stora antal – fisktärna och silvertärna.

Med hjälp av både ringmärkning och ny teknik vet vi att våra svenska fisktärnor tillbringar vintern i södra Afrika, längs Namibias och Sydafrikas kuster. Silvertärnorna flyger betydligt längre än så. De fortsätter ända ner till isranden runt Antarktis och får därigenom uppleva midnattssol även under vår vinter.

Tack vare den nya tekniken vet vi nu också att vissa silvertärnor fortsätter så långt bort som till vattnen söder och öster om Nya Zeeland. De flyttar alltså ända till antipoden, den punkt på andra sidan klotet som vi skulle ha nått om vi hade kunnat färdas rakt genom jordens mittpunkt. Dessa silvertärnor flyger varje år en sträcka motsvarande jordens omkrets. Ja, egentligen flyger de betydligt längre än så eftersom de inte väljer den raka vägen.

Väl vid Hallandskusten möter tärnorna myrspovar som tillbringat vintern på sandbankar utanför Mauretanien och nu är på väg till ryska tundran.

Flockar med småspovar har varit i mangroveträsken vid Västafrikas flodmynningar och har siktet inställt mot den skandinaviska fjällvärlden, medan prutgässen haft sin vintersemester på tidvattenstränder i Biscaya och ska fortsätta ända till Taimyr i centrala arktiska Sibirien.

ANNONS

De tärnor som stannar till och fiskar bör passa sig så att de inte blir prejade av kustlabbar. Dessa fågelvärldens pirater övervintrar utanför Brasiliens kust där de parasiterar (stjäl mat från) andra sjöfåglar. Likt de övriga flyttar de via vår kust och hittar vägen med hjälp av bland annat solens ställning och jordens magnetfält.

Det är inte utan att man känner såväl en stark vördnad som en viss avund när man ser dessa fåglar och funderar över deras långa resor. En silvertärna som blir 30 år tillryggalägger under sin levnad en sträcka som motsvarar en resa månen tur och retur två gånger!

Sedan kan man ju alltid undra över varför fåglarna inte stannar i vinterkvarteren året runt? I silvertärnans fall är svaret enkelt: Den utnyttjar helt enkelt det bästa i två världar eftersom den har midnattssol såväl i juli som i januari. Men för både den och alla de övriga handlar det också om att den korta sommaren i norr erbjuder både skyddade boplatser med få rovdjur och gott om föda. Södra halvklotet består mest av vatten, och på land är det trångt om saligheten. Bättre då att flyga långt och kunna utnyttja ett överskott av mat under en kort, intensiv sommar.

ANNONS

ANNONS