Näktergalen – högljudd som få

Sommarsolståndet är passerat vilket innebär att naturen blir påtagligt tystare. De flesta fåglar har nu fullt upp med att mata sina ungar eller byta fjädrar, men några fortsätter att sjunga ett tag till.

ANNONS
|

Under dygnets ljusa timmar är svarthättan den dominerande rösten, nattetid är det näktergalen. Men även näktergalen sjunger så att säga på sista versen, och redan i augusti börjar den röra sig söderut mot vinterkvarteren i östra Afrika.

Denna sägenomspunna fågel har en växlande historia i Halland. Den fanns här under 1700-talet, då Linnélärjungen Pehr Osbeck nämner den från Hasslöv. Men därefter gick den tillbaka i stora delar av landet. En annan tidig zoolog, Sven Nilsson, tillbringade en hel del tid i Halland under tidigt 1800-tal. Han blev sedermera professor i Lund och har lämnat en rik skatt av brev och andra uppteckningar efter sig. Om näktergalen skriver han bland annat att den ”överstiger inte Hallandsås”, vilket måste tolkas som att den fanns i Skåne men inte norr därom.

ANNONS
Bild: P-G Bentz/sturnus.se

Men detta skulle komma att ändras mot slutet av samma århundrade. Då expanderade näktergalen åter norrut och etablerade sig på nytt i Halland. Den var fortfarande att betrakta som en mycket ovanlig men trots det välkänd fågel. Den omgavs nämligen av ett rykte som en skönsångare som förgyllde varje samkväm i de centraleuropeiska städernas parker, inte minst i finkulturens högborgar Paris och Wien.

När nyheten om en sjungande näktergal vid Grimetons kyrka nådde societeten i Göteborg senvåren 1888, innebar det något av en folkvandring. Många var de som ville höra denna fågel och som också ville njuta av god mat och dryck i dess sällskap. Jägmästaren C.A. Hollgren, som var verksam i Halland runt förra sekelskiftet, berättar följande om denna näktergal:

”Hans upptredande der har dock ej helsats med välbehag, ty fogeln har dragit till sig en mängd beundrare, hvilka nattetid tillställt orgier som till och med slutat med mord.”

Det berättas också att prästen i Grimetons prästgård blev så illa berörd av de nämnda orgierna att han deklarerade att om näktergalen skulle återkomma följande år, skulle den omedelbart bli skjuten.

Nu bör det dock sägas att den centraleuropeiska näktergalen, som enligt ryktet smekte åhörarnas öron, inte är samma art som den vi har i Sverige. Vår näktergal har nämligen en sydlig släkting som går under namnet sydnäktergal. De båda arterna är lika oansenligt gråbruna till utseendet, men de skiljs åt genom sången. Medan vår näktergals sång kan sägas vara mer högljudd än vacker, är sydnäktergalens betydligt mer melodisk och njutbar. I stort sett all den poesi och alla de musikstycken som skrivits för att hylla näktergalen gäller också den sydliga arten.

ANNONS

Sången hörs kilometervis, och många är de campare som fått nattsömnen förstörd av en sjungande näktergal.

Vår svenska näktergal hör till den europeiska fågelvärldens mest ljudstarka fåglar. Sången hörs kilometervis, och många är de campare som fått nattsömnen förstörd av en sjungande näktergal. Namnet näktergal är för övrigt ett lånord från tyskan, där sydnäktergalen kallas Nachtigall. Nacht- betyder natt och -gall har samma ursprung som verbet gala. Namnet betyder alltså ungefär ”fågeln som sjunger om natten”, men det kan i vår näktergals fall också tolkas som fågeln som gal (eller gastar) om natten.

Likt många andra fåglar vet vi ytterst lite om näktergalens förekomst i Sverige före 1700-talet. Men det äldsta belägget av namnet (naktægal) kommer faktiskt från en runsten som daterats till cirka 1250. Detta behöver emellertid inte innebära att näktergalen fanns här då. Den person som hedrades med runinskriften kan ju ha hört, och fascinerats av, en näktergal under resor nere på den europeiska kontinenten.

Näktergalens sentida expansion i Sverige kan nog delvis förklaras med den förvandling av landskapet som inleddes när utmarksbetet upphörde. Det är svårt att föreställa sig i dag, men så sent som i början av 1900-talet var Halland, liksom stora delar av övriga Sydsverige, ett mycket öppet landskap. Kreaturen gick på bete på utmarkerna under större delen av året. Det innebar att spirande skott av träd och buskar betades av och att landskapet förblev öppet. Men när utmarksbetet förlorade i betydelse runt förra sekelskiftet, inleddes en igenväxning av landskapet som i sin tur gav livsrum åt flera fågelarter. Förutom näktergalen gynnades bland andra kärrsångaren, gräshoppsångare och rosenfinken som alla invandrade under 1900-talet.

ANNONS

ANNONS