Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Rebecka Raffaele sa upp sig från jobbet som distriktssköterska eftersom hon inte längre kunde vara stark och fortsätta vara tyst och bara le vad som än hände. Bild: Jari Välitalo
Rebecka Raffaele sa upp sig från jobbet som distriktssköterska eftersom hon inte längre kunde vara stark och fortsätta vara tyst och bara le vad som än hände. Bild: Jari Välitalo

Ny roman vill väcka debatt om arbetsmiljön inom vården

Distriktssköterskan Rebecka Raffaele vill med sin debutroman lyfta på locket och få igång en debatt om vad det är som inte fungerar inom vårdyrket i dag.

Haverdalsbon Rebecka Raffaele tycker att sjuksköterskeyrket är helt fantastiskt.

– Man träffar så många människor, från födelse till död. Det är ett jätteroligt och spännande jobb, säger hon.

Ändå skulle hon aldrig rekommendera något av sina barn att börja arbeta inom vården.

– Det känns hemskt att säga det men så är det. Vårdpersonal i dag bara ger och ger, men får inget tillbaka.

Ska bara vara tyst

Efter att ha arbetat som sjuksköterska i arton år, först åtta år på sjukhus och sedan tio år som distriktssköterska inom både den kommunala och den privata sektorn, tycker Rebecka att hon vet vad hon talar om.

– Det handlar inte i första hand om lönen, sjuksköterskeyrket är inte längre ett låglöneyrke, utan om arbetsmiljön och ledarskapet. De sista åren som jag jobbade upplevde jag att man slutade lyssna på personalen. Som äldre, erfaren sjuksköterska skulle man bara vara tyst och hjälpa sina yngre kollegor. Vi hade många möten men ingen lyssnade på vad personalen hade att säga.

Tabu att som kvinna ta en yrkespaus

Till slut kände Rebecka att hon hade hamnat på en platå i yrkeslivet där hon inte längre utvecklades. Hon bytte jobb men det var samma sak på den nya arbetsplatsen så hon bestämde sig för att säga upp sig och göra något annat.

– Jag var helt slutkörd och kände att jag inte längre kunde vara stark och fortsätta vara tyst och bara le vad som än hände. Så jag tog en paus. Att som kvinna och sjuksköterska säga att man har tagit en yrkespaus för att man inte vill att livet ska vara för negativt – utan spännande och roligt – är väldigt tabu och normbrytande, men jag tycker ändå att jag har rätt att säga det, säger Rebecka.

Ville göra något kreativt

Hennes man uppmanade henne att göra något kreativt så hon bestämde sig för att börja skriva.

– Jag målade och skrev jättemycket som ung men slutade när jag började jobba och fick barn. I början var det ganska svårt att komma igång med skrivandet igen och jag visste inte riktigt vad det skulle bli av det men till slut växte det fram en bok.

Rebeckas debutroman Där allt börjar gavs ut i somras, ett och ett halvt år efter att hon först satte sig ner och började skriva. Den handlar om sjuksköterska Jenny som inte är rädd för att säga vad hon tycker på den hårt nedbantade och pressade vårdcentralen, ”Hälsocentralen i Halmstad”, där hon arbetar.

– Jag vill med min roman lyfta på locket och få igång en debatt om yrkesrollen sjuksköterska och om arbetsmiljö, ledarskap, psykisk ohälsa och bristande personalpolitik, säger Rebecka.

Chefer vill inte höra konstruktiva förslag

Hennes fiktiva huvudkaraktär Jenny utsätts för vuxenmobbning på sin arbetsplats. Det är något som Rebecka själv inte har sett så mycket av under sina år inom sjukvården. Men däremot har hon upplevt en stark tystnadskultur där de anställda har valt att vara tysta i stället för att sticka ut och riskera att hamna i den situation som Jenny gör i boken.

– Arbetsgivarna inom vården vill inte ha anställda som säger vad de tycker. De vill inte heller ha anställda som kommer med goda idéer eller konstruktiva förslag. Jag känner personligen ett par sjuksköterskor som efter att de har kommit med bra konstruktiva förslag har blivit uppmanade av sina chefer att söka nytt jobb, säger Rebecka som också har fått höra från flera okända personer som har läst hennes bok att de känner igen sig i Jennys arbetssituation.

Tufft jobb kräver stödjande chef

Mycket handlar förstås om bristande resurser som leder till så kallad etisk stress som vårdpersonal upplever när de inte får möjlighet att ge den omvårdnad som de vill. Men mycket handlar också, enligt Rebecka, om dåligt ledarskap.

– När man har suttit med patienter och deras anhöriga och tagit emot och försökt trösta när det värsta som kan hända i livet har hänt, då behöver man uppmuntran och stöd av sin chef och inte, som jag har gjort, mötas av en vad då-attityd som går ut på att det är så här yrket är. Men jag tror att cheferna ofta är så slutkörda att de inte orkar med sin personal. Jag har också haft många kollegor som är på väg att gå i väggen och då orkar man inte vara där för sina arbetskamrater.

Skriver på en ny bok

De arbetsplatser som Rebecka har trivts på – och där jobbet som sjuksköterska har känts just så roligt som hon egentligen tycker att det är – har varit arbetsplatser som har präglats av ett gott ledarskap som har inspirerat personalen och, som en följd, av en gemenskap där man har stöttat varandra och tillsammans har kommit fram till lösningar på problem.

Rebecka kan eventuellt tänka sig att komma tillbaka till vården längre fram när hon har hämtat andan. Men inte nu. Nu vill hon fortsätta skriva böcker. Om det resulterar i en uppföljare till Där allt börjar är dock inte säkert.

– Jag har fått en del frågor om en uppföljare, och jag har ett synopsis klart, men egentligen känner jag att Där allt börjar kanske passar bättre som en fristående roman. Så just nu skriver jag på en bok om ett helt annat ämne så får vi se vad det blir till slut, säger Rebecka som i dagarna också har påbörjat en magisterutbildning inom hälsa och livsstil på Högskolan i Halmstad.

Rebecka Raffaele. Bild: Jari Välitalo
Rebecka Raffaele. Bild: Jari Välitalo

Rebecka Raffaele

Ålder: 44 år.

Familj: Man, två barn, två bonusbarn och en hund.

Bor: Hus i Haverdal och hus i Neuchâtel i Schweiz (”min man är schweizare och vi växlar mellan att bo i Schweiz och i Sverige”).

Gör: Skriver böcker och studerar på Högskolan i Halmstad. Är utbildad distriktssköterska och har tidigare arbetat arton år inom vården.

Aktuell: Har nyligen debuterat som författare med boken Där allt börjar.

Intressen: ”Familjen, promenader, träning, matlagning och böcker.”

Favoritpryl: ”En tjugo år gammal silverring som min pappa köpte till mig på en semester i Grekland”.

Bästa boktips: ”Malin Persson Giolitos Störst av allt.”