Lionel sover lugnt i sin mammas famn. Att hans födelse natten till den sjunde augusti omgärdades av så mycket dramatik har han än så länge inte den blekaste aning om.
– Han är nog lik sin mamma och kommer inte välja de enkla vägarna i livet. Med den här förlossningen har han satt ribban högt för framtiden, säger Nathalie och skrattar.
Hon och maken Ole har två gemensamma barn sedan tidigare: Jamie och Belle, fyra respektive två år gamla. De är födda under ordnade former på sjukhus, till skillnad från sin lillebror.
Men vi tar det från början.
Natten till den sjunde augusti vaknar Nathalie av en kraftig och plötslig värk. Hon går ur sängen till toan och får ytterligare en värk. En tredje kommer i soffan i vardagsrummet. Vid det här laget är Ole uppe och redo att ringa förlossningen, men Nathalie säger att det är för tidigt.
– Med de andra barnen tog det lång tid från första värken till att de föddes. Jag trodde inte att det var dags.
Men dags var det tydligen. En fjärde och en femte värk kommer. Nathalie går tillbaka in på toaletten och helt plötsligt känner hon att hon måste krysta.
– Jag gjorde bara som min kropp sa till mig. Det fanns inget annat att göra än att föda. Med facit i hand hade vi aldrig hunnit till sjukhuset ändå.
Nathalie Saadenhjelm: ”Jag gick in i mig själv”
Nathalie beskriver det som att hon blir helt lugn. Som att hon vet exakt vad som behöver göras och hur hon ska göra det – där hon står på alla fyra på badrumsgolvet i Åled och hennes tredje barn är på väg till världen i rekordfart.
För att undvika att Lionel ska ramla rakt ner på badrumsgolvet ställer sig Nathalie snabbt på knä – och tar själv emot honom med händerna när han kommer. Hela förloppet från första krystvärken består bara av några minuter.
– Jag gick helt in i mig själv och ville inte ha någon nära mig när jag födde... det var en väldigt märklig, djup och ursprunglig känsla.
Medan all dramatik äger rum inne i badrummet är maken Ole extremt stressad. Han har ringt 112 och fått besked om att en ambulans var på väg. Sjukvårdspersonal finns med under hela förlossningen via telefon. Allt går bra, Lionel föds frisk och börjar skrika direkt. Inga komplikationer uppstod, vilket alla i familjen naturligtvis är extremt tacksamma för.
– Ambulansen kom kanske sju minuter efter att han fötts. Personalen förtjänar all cred, de var hur fina som helst, precis som hon på telefonen. Hon var så lugn och guidade oss igenom det här, säger Ole.
Hur var det att stå bredvid när allt hände, Ole?
– Helt overkligt, jag var väldigt uppe i varv och trodde hela tiden att vi ändå skulle hinna in till sjukhuset. Jag har nog fortfarande inte förstått att vi har tre barn.
Har haft testikelcancer
Nej, barn är ingenting makarna Saadenhjelm någonsin tagit för givet. Att de nu har tre stycken tillsammans är kanske svårt att greppa. Ole har ytterligare en son från ett tidigare förhållande. Han har haft testikelcancer tidigare i livet och läkarna sa då att han skulle få svårt att få barn på naturlig väg, även om han är friskförklarad sedan några år tillbaka.
– Vi gjorde ett par IVF-försök som misslyckades. Hela den här resan till att vi blivit en så stor familj är egentligen helt fantastisk, säger han.
Nathalie fyller i:
– Efter IVF-försöken blev jag gravid på naturlig väg med alla tre. Vi är väldigt tacksamma över alla barn vi fått.
På frågan om det är något särskilt från den dramatiska halvtimmen hemma i Åled när Lionel föddes som Nathalie aldrig glömmer kommer svaret fort. Hon blir lite rörd.
– Ja, när Jamie och Belle vaknade där på natten och kom in för att hälsa på sitt nya syskon. Vi bara satt där tillsammans. Det var helt magiskt.
