För tjugo år sedan föll Mange Nilsson 4,5 meter baklänges ner på ett betonggolv och slog i bakhuvudet. När han vaknade flera månader senare mindes han inget från själva olyckan eller från tiden därefter. Dessutom hade han fått stora bestående problem med både närminnet och långtidsminnet.
– Tänk dig att du går och lägger dig på kvällen och när du vaknar nästa dag är allt annorlunda utan att du minns att något har hänt som har förändrat dig. Eftersom jag inte minns något från olyckan har det varit väldigt svårt att ta in att den har hänt, säger Mange.
Glömde bort att hyran var betald
Under de första åren efter olyckan spelade minnet honom många obehagliga spratt. Som den gången när han gick in på banken och undrade var alla pengar som han hade haft på kontot hade tagit vägen. När bankkvinnan svarade att Mange själv hade tagit ut dem dagen innan trodde Mange inte på henne förrän hon tog fram en videoinspelning från uttaget och kontrollerade att det verkligen var han som hade tagit ut pengarna.
– Sedan fick jag skamset gå till min hyresvärd och berätta att jag inte kunde betala hyran för mina pengar var borta. ”Vad pratar du om, frågade hyresvärden, du var ju här och betalade hyran igår!” Men jag hade glömt bort det också, säger Mange och fortsätter:
– Jag gick på rehabilitering för att träna minnet. Men metoden byggde på att man skulle använda en almanacka för att hjälpa minnet och om man hela tiden glömmer bort att man har en almanacka fungerar inte det så bra.
Efter hand har minnet trots allt blivit mycket bättre och för drygt två år sedan intervjuades Mange i Hallandsposten och berättade då att han mådde mycket bättre. Minnet hade kommit tillbaka mer och mer, och hjärntröttheten, de återkommande depressionerna och värken i nacke, axlar och rygg hade också blivit bättre – om än inte helt bra – med åren.
Vägrade fortsätta äta medicin
På vägen har Mange dock fått prova på att äta antidepressiv medicin. Något som inte fungerade alls.
– Jag blev helt avtrubbad och kände ingenting. Jag kunde inte ens känna mig glad när min dotter fyllde år.
Så Mange vägrade fortsätta äta medicinen och är mycket kritisk till att vården, enligt hans upplevelse, vägrar erbjuda någon annan form av hjälp, som till exempel samtalsterapi eller kognitiv beteendeterapi, om inte patienten först testar antidepressiv medicin.
– Men det ska provas i tre olika varianter och kan ta flera år innan man ser om det fungerar eller inte. Jag tycker att det är fel att tabletter ska vara ingången i stället för utgången som man tar till om inget annat hjälper, säger Mange och lägger till:
– Missförstå mig inte, jag har inget emot medicin. Det finns de som det biter på. Jag tycker bara inte att det ska vara det enda alternativet som vården erbjuder.
Köpte en racercykel
Vändningen kom när Mange för ett år sedan upptäckte cyklingen.
– En kompis till mig pratade alltid varmt om att cykla och när jag förra våren fick en oväntad försäkringsutbetalning köpte jag och Emma oss varsin racercykel och började cykla, berättar Mange.
De började lite försiktigt och efter hand ökade framför allt Mange på allt mer. Nu cyklar han mellan 10–15 mil i veckan. Målet är att ha cyklat 300 mil när det här året är slutet. Och han är på god väg. 220 mil är redan avklarade.
– Cyklingen har gett mig så mycket. Man kommer in i en helt annan värld där det inte finns någon stress. Ingen klocka eller mobil. Det är en sådan enorm frihetskänsla.
Föredrar motion framför medicin
Cyklingen blev också Manges räddning när han i vintras blev utsatt för våld i jobbet som parkeringsvakt.
– Jag gick ner mig fullständigt efter det och cyklingen blev min livlina. Jag vill verkligen slå ett slag för fysisk aktivitet som medicin. Man gör av med energi och frigör endorfiner som får en att må mycket bättre, säger Mange.
För att hans sargade kropp ska klara alla timmar i sadeln har han fått byta ut den första racercykeln som han köpte mot en som är lite mer ergonomisk utformad.
– Skillnaden för kroppen är som natt och dag. Jag cyklar ju för att må bra men när jag hade min gamla cykel fick jag gå till sjukgymnast och kiropraktor för att jag fick så ont i ryggen och nacken. Nu är det helt borta.
Vill bli medlem i Team Rynkeby
Trots att Mange satsar så seriöst på sitt cyklande vill han inte tävla. I stället har han ansökt om att få bli en del av Team Rynkeby – God morgon som är en del i ett europeiskt välgörenhetsprojekt som varje år samlar in pengar till barn med cancer och deras familjer. Deltagarna är organiserade i olika lag som gemensamt cyklar till Paris.
– Jag vet inte ännu om jag kommer med, men jag hoppas, säger Mange som just nu jagar sponsorer som vill hjälpa honom att köpa den gula cykel som bland annat krävs för att få medlem i teamet.
Mange Nilsson
Ålder: 43 år.
Familj: Emma 48 år, Theodor 16 år och Josefine 7 år.
Bor: Lägenhet i centrala Halmstad, men ska snart flytta till ett hus i Brogård.
Gör: Jobbar som parkeringsvakt men har precis tagit lastbilskörkort i förhoppning om att framöver kunna få en annan tjänst inom teknik- och fritidsförvaltningen.
Intressen: Cykling och fotografering.
Bästa cykelrundan: ”Halmstad – Eldsberga – Genevad – Lilla Tjärby – Laholm – Vallberg – Skummeslövsstrand – Mellbystrand – Gullbranna – Laxvik – Halmstad, den rundan är drygt 7 mil och tar cirka 3 timmar plus fikapaus.”
