Enligt gammal sedvänja skulle en nytillträdd präst göra visit hos sin kontraktsprost. Han är ju biskopens representant och prästernas rådgivare i kontraktet.
För 53 år sedan gick därför jag och min hustru hem till Tore och Margareta Sjöblom för att presentera oss som nytt prästpar i Halmstads kontrakt.
Vi möttes av stor vänlighet, hälsades varmt välkomna och bjöds på gott kaffe.
Så fick vi veta hur kontraktet fungerade såväl kyrkligt som samhälleligt.
En älskvärdhet och omsorg om en präst som kom från ett annat stift.
Jag kände omedelbart ett stöd som fortsatte under hela tiden Tore var min prost.
Hans kompetens och kunskap var stor liksom hans förmåga att ena. När det uppstod kärva frågor i min församling ryckte han ut så att vi kunde lösa frågorna, och om så behövdes förde han ärendet vidare till domkapitel och biskop.
När något högtidligt såsom installationer eller invigningar förestod i S:t Nikolai kom han alltid som tjänstgörande eller gäst. Som ett kärt minne bevarar jag hans välkomsttal när jag installerades som kyrkoherde i S:t Nikolai. Välformulerat och personligt.
Tore Sjöblom gick personligt in i gemenskapen med oss yngre präster. Flera gånger varje halvår kallades vi till kontraktskonvent för att ta upp aktuella frågor och problem. Dessa konvent hade vi i regel hemma i bostaden hos någon av prästerna. De kännetecknades av närhet och gemenskap.
Tore hade en välljudande och klar röst. Under ett flertal år ledde han aftonböner i Sveriges Radio. Inte att förglömma sångrösten. Trots sina 100 år sjöng han med i en av S:t Nikolaikyrkans körer vid högmässorna och varje år var det en glädje att första maj på tv lyssna till hur Lunds studentsångare från universitetstrappan hälsade våren och se att Tore stod med i kören, så som han gjort ända sedan sin studenttid.
Det är en stor saknad att Tore inte längre är med oss, att Halmstads och Sveriges äldste präst har lämnat sin jordiska tillvaro. Men det är en stor glädje att vi fått ha honom med oss under många, många år.
Som kollega och vän vill jag önska ” Requiescat in pace” (R.IP. Vila i frid)
Gunnar Hammarström,
kyrkoherde emeritus
