Det hade kommit en ny pastor till Baptistkyrkan i Halmstad. Jag skulle hälsa honom välkommen i gemenskapen. Vi såg på varandra. ”Har inte vi träffats förut? Var kommer du ifrån?” ”Närmast från San Fransisco”.
Javisst. När jag var i USA hade jag besökt sjömanskyrkan där. På något sätt är detta möte en karaktäristik av Svend Ryding. En Guds Ords förkunnare, som mötte utsatta udda och ensamma människor, en varm ekumen, en organisatör, en människokännare.
Vårt samarbete i Halmstad kom att fortsätta. Vi satt båda som ledamöter i Ekumeniska rådet, vi var medlemmar i RIA-styrelsen, vi organiserade gemensamma gudstjänster. RIA-gården var ett viktigt mål för Svends diakonala livssyn.
En gång när styrelsen diskuterade arbetssätt, frågade Svend om styrelsen inte skulle vara intresserad av att se hur man arbetade med utslagna i Köpenhamn. Så ordnade han en liten buss och hela styrelsen reste till Köpenhamns centrum med besök på olika samlingspunkter och institutioner.
Svend var en utmärkt guide. Inte så underligt. Han brukade i Köpenhamn vara chaufför för prominenta besökare som fördes från Kastrup till olika mål i flotta limousiner. Han var intresserad av fina bilar, och i garaget i vårt hus stod hans tjusiga limousin.
Dessutom arrangerade han resor för sin egen församling och andra organisationer.
För att få gemenskap och organisera det kyrkliga arbetet i Halmstad möttes präster och pastorer till grötfrukost på RIA-gården var vecka och Svend var ofta med.
När det var ”förnyelsehelger” i Halmstad med talare och ledare från Sverige, England och USA fanns alltid Svend och hans församling bland deltagarna.
En av mina fina upplevelser i S:t Nikolai kyrka tillsammans med Svend Ryding var när vi 1981 fick den nya översättningen av Nya Testamentet. Alla stadens församlingar deltog. Vi hade travat de nya biblarna på altaret i S:t Nikolai Kyrka. Svend och jag ledde gudstjänsten med läsningar ur den nya översättningen, bön och välsignelse över biblarna, varefter vi delade ut dem till de olika församlingarna. En stark upplevelse av kristen gemenskap utöver gränser i vår stad.
Visst hade vi olika syn i vissa teologiska trosfrågor, men nu hade vi fått en gemensam bibel och i Ordet och Bönen kunde vi förenas.
Vi saknar en av våra kristna personligheter, men det har varit en glädje och en förmån att få samarbeta med en kristen broder över gränserna i Halmstad.
R.I.P.
Må Svend vila i frid till uppståndelsens morgon.
Gunnar Hammarström
kyrkoherde emeritus