Vår syster Lena har lämnat oss. Det var inte oväntat men ändå lika sorgligt. Hon föddes, som äldsta barnet, i en gammal klockaregård från 1700-talet i Getinge under tolv fridlysta almar. Det var en charmig men ack så usel bostad, iskall med en kallvattenspump inomhus som enda bekvämlighet.Vi är alla fyra syskon födda i denna gamla gård, förlösta av tant Lilly (Axelsson) i ett rum med utsikt mot Getinge kyrka.
Vi hade en härlig barndom med mycket kärlek, sång och musik i mängd, den stora trädgården med massor av fruktträd och Klockarbäcken som rann i kanten.
Efter studentexamen 1956 började Lena studera tyska i Lund och efter något år reste hon till Marburg an der Lahn i Tyskland för att förkovra sig ytterligare och där mötte hon Erich, kursgivaren, som blev hennes make.
Via Göteborg, där Erich fick en docenttjänst, blev det så småningom Oslo med en professur i tyska för honom. Lena tog aldrig någon akademisk examen, utan skötte hem och familj på bästa sätt tills döttrarna lämnat hemmet. Hon fick ändå ett bra arbete på Intrum Justitia i Oslo där hon fick sköta utlandskontakter med tyskspråkiga länder.
Efter Norgetiden återvände Lena och Erich till Halland och Söndrum där de trivdes utmärkt, liksom i sommarhuset i Stensjö. Sedan Erich gick bort 2018 tog slutligen den sjukdom som Lena drabbats av två år tidigare hennes liv.
Lena var en mycket god storasyster, omutligt rättvis och alltid mån om resten av familjen även när hon själv var den som hade det värst. Att vara äldst och storasyster är inte det lättaste med tre livliga småbröder men detta skötte Lena med all ackuratess. Hon var snabb i repliken och firade ofta triumfer med sin slagfärdighet.
Hon brydde sig verkligen både om sin gamla familj men givetvis även sin egen med tre livfulla döttrar. Stämningen var ofta hög när vi träffades och det var mycket Lenas förtjänst.
Hennes cirkel är nu sluten i dubbel bemärkelse och hon kommer att vila i familjegraven på Getinge kyrkogård, hundra meter från den plats där hon föddes. Hon är saknad men lever i våra minnen.
