Minnesord: Lars Tullgren

En era har nu tagit slut när min far ”den glade mjölnaren” har stängt fabriken på riktigt.

ANNONS
|

Min kära far Lars Tullgren “Den glade mjölnaren” har gått bort. Jag tror att det är många kunder som under hans cirka 50-åriga verksamhet känner igen det vänliga och glada bemötandet de fick från honom vid alla tillfällen.

Mötet med de olika kunderna var det som drev honom och gav honom glädjen i hans yrke. Det ska dock påminnas att när han under 50-talet tog över verksamheten var det i en tid där rationaliseringen av jordbruken gjorde att den självklara nyttan med en kvarn-verksamhet inte var lika tydlig som 50 år tidigare. Detta gjorde att kvarnens intäkter inte var jättestora och jag skulle vilja säga att under hela hans yrkesverksamma tid var han tvungen att hålla sina kostnader till ett minimum för att få verksamheten att bära sig. Dock när jag var liten så var där en puls i denna verksamhet som man inte saknar förrän den är borta. Under hektiska dagar kunde där vara i kontinuitet två-tre traktorer med släp för att hämta malning, lika många bilar som ville köpa enstaka säckar med foder och även bulkbilen dök upp då och då för att göra kaoset totalt.

ANNONS

I allt detta kontrollerade kaos rörde sig min far med en fantastisk hastighet mellan de olika kunderna samtidigt som han hade ett flertal pågående malningar. Hela kvarnens funktion fanns i hans huvud och hans fantastiska minne gjorde att han ensam kunde manövrera alla dessa saker på ett enastående sätt. Mången gång dök det upp någon kund i vårt boningshus som sa att de inte hittade honom i kvarnen. Vi förklarade då för dem att han är så snabb i rörelserna i kvarnen där han gled på ledstängerna att det fanns ingen möjlighet att hänga med honom. Vårt stående råd till dessa kunder var. Stå still. Han kommer till dig.

En sak som kanske inte är lika känd är hans ärliga vilja och aktiviteter för att bibehålla laxbeståndet i Fylleån. Han var en av de första under 70-talet som varnade för att laxen höll på att försvinna. Tyvärr tog det lång tid innan miljölagstiftning hade kommit ikapp och då var laxen nästan utdöd. Under 80-talet användes min fars uråldriga laxfiske för att lyckas fånga några av de sista laxarna som gick upp i Fylleån. Dessa laxar mjölkades på rom och släpptes i igen. Rommen föddes upp till smolt som sedan planterades tillbaka in i ån precis vid Fyllinge Kvarn. Den i dag kraftiga laxstammen i Fylleån härstammar ifrån denna smoltutplantering där min far var en kugge för att få detta att ske. Däremot så var han en stark motståndare till många signalpolitiska beslut som man under 80- och 90-talet gjorde i laxens namn med väldig tveksam nytta.

ANNONS

En era har nu tagit slut när min far ”den glade mjölnaren” har stängt fabriken på riktigt. Jag vill på detta sättet minnas honom som den fantastiskt glade och positiva person som han var och för hans livsgärning att driva en av de allra sista riktiga kvarnarna i Sverige.

Bengt Tullgren

ANNONS