Budet om vännen Karl-Olof Anderssons bortgång kommer i en tid när hans omtanke och humor skulle behövas som allra mest, liksom hans socialliberala engagemang för de svagaste i samhället – och för demokratiska kärnvärden, bortom allt vad intolerans och trångsynthet heter.
På 1950-talet knöts Karl-Olof som ombudsman till SLU, Svenska landsbygdens ungdomsförbund, snart med hela Sverige som arbetsfält. I förlaget By och Bygd fick han tidigt utlopp för sin skrivarglädje. Med starkt rättvisepatos förde han pennan i oräkneliga krönikor. På Hallands Nyheters ledarsida skrev han regelbundet i fyra decennier.
Som en av Hallandscenterns tyngsta företrädare ljöd Karl-Olofs kraftfulla stämma under många år. 1971 blev han fullmäktiges första ordförande i nybildade Varbergs kommun. Sin främsta politiska gärning hade Karl-Olof inom landstinget i Halland, som ordförande i förvaltningsutskottet och senare i fullmäktige.
Karl-Olofs erfarenhet blev en självklar tillgång när socialdepartementet behövde en sakkunnig under den första Fälldinregeringen 1976–78.
Han var styrelseordförande i Hallands Nyheter AB, en del av Centertidningar AB, åren 1977–1988. Som stark tillskyndare av lantbrukskooperationen blev han ordförande i Hallands Lantmän.
I över 30 år var Karl-Olof manusförfattare och senare även scenaktör i Tvååkersrevyn, en av landets större lokalrevyer. Inte sällan gisslades de egna partikamraterna i skicklig balans mellan värme och ironi.
Med Karl-Olofs bortgång har hans vänkrets mist en positiv personlighet med nära till skratt och avväpnande kommentarer. Hans ande och ord lever nu vidare i hans sångtexter. När 90-årsdagen firades stod Karl-Olof plötsligt själv på scen och sjöng egna låttexter för gästerna, med en blick som värmde oss alla – det är just så vi vill minnas musikälskaren och humanisten Karl-Olof Andersson.
Lars Grimbeck
Doris Gunnarsson