Gerhard Svedberg föddes i Boarp, den 6 februari 1925, på gården Hallagård som hans far brukade, och dessförinnan hans farfar. Gerhard övertog själv gården i början av 50-talet och den ägs i dag av sonen Lars-Johan. Kärleken till byn och närheten till de närmaste har präglat Gerhards liv och denna kärlek till byn och hembygden har i hög grad präglat även de yngre generationerna. Alla tre barnen och några av barnbarnen har valt att bo i Boarp, trots avstånd till arbete och annat.
Makan Margareta, som arbetade som lärarinna, flyttade in på Hallagård hos Gerhard den 10 juli 1954, då de gifte sig. Gerhard tyckte det var väldigt praktiskt att hon var lärarinna ”för hon kan ju alltid försörja mig, om det kniper”.
Gerhard Svedberg, som varit lantbrukare i hela sitt liv, har även varit politiskt aktiv. Han har haft många olika politiska uppdrag, till exempel tjänade han under ett antal år som överförmyndare inom kommunen. Han var också under många år ordförande i Röda Korsets lokalavdelning i Hyltebruk. Otaliga är de som Gerhard med sin administrativa talang har hjälpt med deklarationer och annan ”byråkratisk knepighet”, och hans redobogna hjälpsamhet har uppskattats av många.
Gerhard Svedberg var en man med utstrålning. Livfull. Rolig. Godhjärtad. Omtänksam. Han ville alla människor väl och var mycket socialt begåvad . I den svedbergska släkten men även i andra sammanhang var han den naturliga medelpunkten.
Som kusin till Gerhard har jag många gånger varit i Boarp och hälsat på släkten och på senare år haft förmånen att besöka Margareta och Gerhard, som efter överlåtelsen av Hallagård till sonen flyttade ner till Björkhyddan, en mindre stuga på gården, där de skapat en gemytlig och trivsam atmosfär. Jag möttes alltid av en välkomnande värme och – naturligtvis – en kopp gott kaffe med hembakat bröd.
Byns ålderman är borta. Boarp har blivit lite fattigare. På värme. På glädje. På humor. Vi kusiner har mist vår äldste. Men minnet av Gerhard kommer att leva länge. Han stod för godhet, omtänksamhet, humor och sanning. Detta är vad han främst har lämnat efter sig, till barn och barnbarn. Även till oss kusiner – i utkanten av släkten.
