Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
1/1

Minnesord Arne Palm

Arne Palm skulle ha fyllt 88 år den 20 april i år. Så ville inte ödet. Arne dog nog av ledsnad över att ha mist sin glada kvinna Eva, som avled ett år tidigare. Han sörjes närmast av Caroline och Jens, barnen i hans första äktenskap med Vanja, och av barnbarn.

Arne växte upp i byn Everöd. Hans mor var en ensamstående sömmerska som såg till att den begåvade Arne kunde ta studenten på Kristianstads högre allmänna läroverk. Han studerade till civilekonom på Stockholms Handelshögskola och gjorde därefter en klassresa, först till länsråd, sedan till länsskattechef för Hallands län.

I sin ungdom besökte Arne varje lördagskväll någon av bygdens lokaler för dans. På så sätt fann han den unga, vackra Vanja från Ravlunda. De blev kära i varandra, gifte sig och bosatte sig i Halmstad där Arne fick en tjänst. Tyvärr drabbades Vanja av en svår olycka i unga år och avled. Arne var då ganska ensam i livet med två barn sedan hans egen mor hade dött endast 49 år gammal.

Som tonåring arbetade Arne som sommardräng på Lyngbygård i Everöd för att tjäna sitt uppehälle. Där träffades vi för 65 år sedan. Jag fascinerades av Arnes eminenta förmåga att berätta humoristiska historier, ofta lite oanständiga, något som också andra anställda på gården uppskattade.

Våra vägar skildes efter min studentexamen och flytt till Stockholm. Jag saknade Arme mycket. I samband med att vi skaffade ett sommarhus i Kivik fann vi varandra igen. Arne höll då på att renovera Skepparps Gamlegård i Ravlunda, som han hade ärvt efter Vanja.

”Nu får vi inte tappa bort varandra” sa Arne.

Arne hade ett stort konstintresse. Vid en tillställning på Mjällby konstmuseum fann han den glada Eva Olson. Hennes farbröder var Erik och Axel Olson, berömda konstnärer inom Halmstadgruppen.

Vi ordnade fester i Kivik på Piratendagen mitt i sommaren. Där var Arne en självklar gäst och medelpunkt med sin Eva och stora talang som sällskapsmänniska. Arne och Eva ordnade i sin tur glada fester på Arnes gård.

Arne hade många strängar på sin lyra. Han sjöng och spelade på sitt dragspel under våra fester. Han målade tavlor, gärna med lite sensuella motiv som den kvinnotjusare han var. Han var en kunnig fotograf, något som Everöds sockenförening, där han var en aktiv ledamot, fick stor glädje av.

Arne var en stor djurvän. Han tog hand om sommarkatter som lämnats åt sitt öde genom att mata dem under vintern. Han lade ut frön till fåglar och foder åt rådjur som passerade hans gård på väg ner till Verkeån som avgränsade hans ägor.

Det är sorgligt att aldrig mer få möta Arne, min nära vän sedan ungdomen, på fester i goda vänners lag och njuta av hans humoristiska historier och glada skratt.

Roland Andersson, Täby.