Som alla unga tjejer längtade Melinda åt att samla porslin och husgeråd till egen lägenhet. Men att göra det på en flyktingförläggning var otänkbart. Ovissheten om hon och fästmannen kunde stanna lade sordin på det mesta. De kände sig som svenskar, pratade svenska, men fick inte stanna.
– Vi bara existerade.
När beskedet om uppehållstillstånd äntligen kom 1998 fyllde János år och det blev dubbelt firande. Äntligen kunde Melinda börja samla och snart fick de sin första lägenhet i Halmstad. Knappt tre år senare köpte de hus i Genevad med utsikt över den sydhalländska slätten. Där har de bott sedan dess, fått flickorna Eleonora och Edith.
Melindas första jobb blev på Östergårdsskolans bibliotek, vilket så småningom resulterade i vikariat på biblioteken i Halmstad och Laholm. Hon vikarierar fortfarande, helst på Laholms bibliotek där hon älskar att stå bakom disken.
– Det är så litet och alla känner varandra. Folk vet vem jag är och stannar ofta och pratar.
Melinda kom som flykting från forna Jugoslavien till Sverige 1992. Kriget hade då pågått i cirka ett år. János var redan på plats när Melinda anlände. Efter några månader förenades de på Mariestads flyktingförläggning och förflyttades så småningom till flyktingförläggningen i Falkenberg där de fick det slutgiltiga beskedet.
Hemma i ungerska Vojvodina som efter första världskriget förlorades till Jugoslavien, hade Melinda redan påbörjat en utbildning för att bli lärare i ungerska. Då hon är språkbegåvad bestämde hon sig för att fortsätta studera i Sverige, men till svensklärare.
Gymnasiebehörigheten fick hon på komvux. Tack vare att hon redan pratade och skrev svenska slapp hon SFI-utildningen. De fem åren på Högskolan i Halmstad var de bästa. Lägger hon till de första åren på bibliotek känner hon sig priviligierad.
– Det gav mig otroligt mycket. Jag kom in i det svenska samhället och skolan på ett jättebra sätt. Och fick många vänner.
Förutom svenska valde hon också religion som hon utöver filosofi undervisar i i dag.
Melinda arbetar med distansundervisning och har cirka 250 elever från Kiruna i norr till Ystad i söder. Arbetsredskapet är datorn. Visserligen blir det mycket stillasittande men det kompenserar hon med långa promenader och att rycka in på biblioteket i Laholm när de behöver hjälp.
Det Melinda märkt är att religion inte är så populärt bland ungdomar som det varit. Islam till exempel, är ju högst aktuellt i dag. Att förstå vad som egentligen ligger bakom slöjan och moskén är spännande frågor, liksom hur det egentligen är med kvinnors jämlikhet i muslimska länder.
– Och att det finns fler likheter än skillnader mellan religionerna.
Fördomar finns det massor av, menar hon. Den största är nog att alla är terrorister. Själva är de protestanter och har aldrig mött någon invandrarfientlighet över huvud taget. Det enda Melinda inte förstår är att det är så svårt för utlandsfödda att få jobb.
– Många blir inte ens kallade till intervjuer. Jag har sökt otaliga men bara blivit kallad vid två tillfällen. Båda gångerna har jag fått jobben. Det är synd att ett namn eller utseende ska styra.
Melinda Varga, lärare i svenska och religion, som fyller 40 år den 28 februari.
Familj: Maken János och döttrarna Eleonora och Edith.
Fritiden: ”Har man någon”? Promenerar mycket med en väninna, skjutsar barnen och läser deckare, gärna psykologiska.
Favoritförfattare: Arandur Indridason, Minette Walters och Håkan Nesser.
Födelsedagen: Fest med både grannar, vänner och släkt.