Magnus Perssons arbete är På spåret

”På tio poäng – vart är vi på väg?” Känns frasen bekant? Tv-underhållning för de flesta – jobb för hallänningen Magnus Persson. Det är han som står bakom kameran när På spåret reser över hela världen.

ANNONS
|

Varje fredagskväll slår drygt två miljoner svenskar på SVT 1 klockan åtta. Tillsammans med deltagarna i första klass respektive dressinen reser vi till när och fjärran platser och hänger med så gott det går i gissningarna. Vi vet precis vad som väntar, men ändå inte. Tåg- eller bilresorna från plats A till B snabbspolas och vi får stifta närmare bekantskap med ännu en stad medan vi grä- ver allt djupare i chipsskålen.

Men har du någon gång funderat över hur de små filmsnuttarna blir till och vem som står bakom kameran?

För ungefär fem år sedan fick varbergaren och tv-fotografen Magnus Persson, som då jobbade bland annat på SVT Hallandsnytt, frågan om han ville börja filma På spåret. Programmet skulle börja pro- duceras helt av SVT efter att tidigare ha legat delvis på ett pro- duktionsbolag.

ANNONS

– Jag tvekade lite eftersom jag visste att jag skulle bli borta mycket och barnen var inte så gamla då. Men jag tackade ja och sedan har det löpt på, säger han.

Inspelningen av spårets rese- och frågefilmer görs mellan påsk och midsommar. Studioarbetet där programmet bandas sker i oktober/november. Därefter startar produktionen av nästa säsong, med bland annat research och frågeskrivning.

Det är tre fotografer som delar på alla filmuppdrag men Magnus gör de flesta, i första hand de som ligger utanför Sveriges gränser. Dock gjorde han – såklart – inspelningarna i Varberg, som sändes före jul.

– Jag trodde att jag skulle tröttna efter tre år men det blir bara roligare och roligare!

Inför varje säsong av tv-programmet reser teamet till totalt 39 städer i Sverige, Europa och övriga världen. Magnus gör mellan 20 och 25 städer per säsong. Sammanlagt har han varit i nästan 100 städer i femtiotalet länder för På Spårets räkning.

Och det är intensiva vistelser det handlar om. I Europa tillbringar teamet i snitt en och en halv dag i varje stad, i övriga världen någon dag mer beroende på resmål.

ANNONS

– Det folk gör på en och en halv vecka när de turistar gör vi på en och en halv dag. Det är liksom snabbt in på museet, titta, och sen vidare igen. Vi brukar skoja om att det är extreme tourism, det är verkligen superintensivt, säger Magnus Persson.

Kan du hålla normaltempo när du reser privat?

– Nej, det går inte. Så jag är ganska odräglig att resa med, säger Magnus och skrattar.

Han försöker vara ledig någon enstaka dag under inspelning- arna, men det är svårt att koppla av helt, medger han.

– Jag har alltid med mig kameran. Sitter man på en uteservering och tar en kaffe blir det lätt att man tar fram den och filmar lite. Så man är egentligen aldrig helt ledig.

Teamet som är ute på uppdrag består av två personer – fotografen och inslagsproducenten.

Förberedelserna inför resan innebär att man kontaktar nödvändiga myndigheter i förväg, och i vissa städer tar man även kontakt med en guide. På en del platser behöver man också tillstånd för att filma och det löser man också i förväg. Ibland får teamet inte tillstånd att åka tåg, då blir det bil i stället. Eller om det handlar om platser där det inte finns järnvägsförbindelser.

ANNONS

Frågor och manus är färdiga sedan tidigare, så man har med sig allt material och kan styra film- arbetet utifrån frågorna.

– Men man behöver ändå fånga känslan i staden, hitta de rätta platserna och få till igenkänningsfaktorn, berättar Magnus.

Han talar om den typiska ”På spåret-bilden”.

– Det ska vara lite som ett vykort. Glada människor och helst ska det vara soligt. Vi brukar prata om ”glassbilder” även om det inte nödvändigtvis måste vara någon som äter glass.

De flesta människor vill efter en resa kunna berätta för vänner och bekanta vad de har sett och varit med om. För Magnus går det av förklarliga skäl inte.

– I början var det väldigt svårt att hålla tyst. Tänk att se så många häftiga platser och inte kunna berätta var man har varit! Och att inte kunna checka in på Facebook och Instagram, säger han och skrattar.

– Men jag har varit konsekvent från början med att inte avslöja något, då blir det lättare att hålla det.

Brukar du titta på programmet trots att du vet vad som kommer?

– Ja, faktiskt. Det blir så intensivt när man reser så man hinner glömma av en del.

Hur länge kommer du att jobba med det här tror du?

ANNONS

– Personligen har jag ingen gräns. Jag längtar fortfarande efter flygplatser och flygplan. Den där resbacillen man kan få när man är 23 år har jag fått på nytt.

– Men den dagen det känns jobbigt att packa väskan kommer jag att sluta. Man vet inte när den kommer, men än så länge känns det inte som att den kommer på ett tag.

Många skulle nog säga att du har ett drömjobb. Håller du med?

– Ja, det känns så. Men jag brukar svara att det faktiskt är ett jobb. Det är ingen semester och man måste vara skärpt och alert hela tiden. Men det är jätteroligt.

Programformatet bakom På spåret är en svensk originalidé. Idén föddes 1986 när frilansjournalisten Lennart Andersson såg en snabbspolad video som visade en tågresa mellan London och Brighton

Första säsongen av underhållningsprogrammet sändes

i september 1987. Bakom programmet låg bland andra Ingvar Oldsberg, som sedan kom att leda programmet i över 20 år med domaren Björn Hellberg vid sin sida. Inför säsongen 2009 tog Kristian Luuk över som programledare och sedan dess är Fredrik Lindström domare i programmet.

Fram till och med 1993 bestod lagen av tre personer men sedan dess har deltagarna tävlat i par.

Den pågående säsongen, den 26:e, började sändas den 20 november 2015.

... varför På spåret är så populärt: ”Det är ett väldigt enkelt upplägg, man kan vara med själv och behöver inte rösta, man behöver inte rösta ut någon och det kostar ingenting. Man kan vara med utan att vara med helt enkelt.”

... favoritresmål: ”Det är jättesvårt att välja. Hong Kong är magiskt, San Francisco älskar jag också. Hela Australien och Oceanien tycker jag om. Indien är häftigt. Detroit är fascinerande eftersom det har gått från en världsmetropol till totalt förfall. Anchorage i Alaska gillar jag också väldigt mycket. Seoul är också en klar favorit.”

... överskattade resmål: ”Många amerikanska städer klingar fint men när man kommer dit är det inget speciellt. Kuala Lumpur är bara shopping. Sen har jag tröttnat lite på alla dessa små pittoreska torg vid Medelhavet.”

... apropå att det kan bli intensivt: ”Vi åkte längs Medelhavet och gjorde flera inspelningar i både Italien och Spanien och sen skulle vi norrut via Zürich. När vi var i Zürich tog jag fram kameran och började göra inspelningar av en tapasrestaurang och en spansk flagga. Jag trodde att vi fortfarande var i Spanien! Min kollega fick påminna mig om att vi var i Schweiz...”

ANNONS