Både spännande och skrämmande. Så beskriver Håkan Lind sin framtid, den där visionen av ett nytt liv utan vare sig kor som ska mjölkas eller en gård som ska skötas. Från födseln och fram till nu har Håkan levt i ladugården, först som son till en mjölkbonde i Östergötland och sedan som aktiv lantbrukare själv, de senaste 21 åren på Skedala säteri.
– Som mest har vi haft 240 kor här. Men jag började med 70 kor och min farfar hade tre kor på sin tid, säger Håkan och tillägger:
– Tack vare att vi har haft så många kor så har vi haft en god ekonomi och klarat oss bra. Det är också det som har gjort att jag nu kan avveckla, många andra lantbrukare är skuldsatta och måste fortsätta för att överleva.
Beslutet att avveckla gården och lämna bondelivet togs för knappt två år sedan. Det var då Håkans fru Anette diagnosticerades med cancer. Tanken hade föresvävat Håkan förut, skulle han fortfarande vilja mjölka kossor när han fyllt 55? Men det var först när han tvingades föreställa sig ett liv utan sin hustru på gården som svaret blev nej.
– Det var vårt gemensamma beslut. Jag vill egentligen inte sluta, men jag vill ännu mindre hålla på. Det här är en livsstil och jag vill helt enkelt inte fortsätta själv.
De fyra barn som Håkan och Anette fick tillsammans har alla, som så många andra lantbrukarbarn, valt andra vägar i livet än att ta över arbetet på gården. Håkan ser ett växande samhällsproblem, men menar samtidigt att det för honom själv finns fördelar med att barnen gått sin egen väg.
– Jag brukar säga att vi har fyra barn och alla kan mjölka kor, men ingen vill. Och jag tänker inte tvinga dem. För min del betyder det att jag själv kan välja hur och när jag vill lägga ner, utan att tänka på barnen, och det är skönt.
Att gården inte heller har gått i arv utan köptes loss av Håkan Lind och hans familj för drygt 20 år sedan har också gjort det lättare att lämna, tycker Håkan.
– Annars hade jag nog känt mer press att fortsätta. Visst försvinner en knytpunkt för familjen, men jag har köpt en tomt i Ugglarp och tänker bygga en sommarstuga dit vi alla kan komma och umgås. Det är det första jag sett fram emot på väldigt länge.
Det senaste året har Håkan arbetat vidare på gården samtidigt som den nu har styckats upp och börjat säljas bit för bit. Antalet kor har minskat med en tredjedel och den stora, påkostade ladugård som byggdes för bara några år sedan gapar tom. Att bli av med rubbet tror Håkan kan ta något år till, men redan i oktober skickas de sista djuren till slakt.
– Det blir nog konstigt att se de sista fara i väg. Men jag är inte så orolig för framtiden, jag är händig och inte rädd för att hugga i så jag ska nog kunna klara mig som egen företagare.
Håkan Lind, som tidigare varit förtroendevald för Arla och i perioder gått ut och mjölkar sina kor för hand tre gånger om dagen, har mycket att vänja sig av med.
– En vanlig dag här på gården så har klockan ringt runt fyra på morgonen och sedan har man arbetat till kvällen. Det är svårt att skilja mellan arbete och fritid som lantbrukare, men vi hade länge två anställda här på gården. Genom det fick Anette och jag ändå en del ledig tid och vi kunde ibland åka på semester tillsammans. Det är jag väldigt tacksam för nu.
Förra veckan var det ett år sedan familjen Lind förlorade Anette. Håkan visar tatueringen på sin arm, en textrad från en sång de båda tyckte mycket om.
– Hade någon sagt för två år sedan att jag skulle tatuera mig, så hade jag bara skrattat. Men livet förändras.
Lite om: Håkan Lind
Ålder: ”55 år ung.”
Bor: Skedala säteri.
Familj: Barnen Ludwig, Jacob, Alex och Cilla.
Gör: Lantbrukare som är i färd att avveckla sin mjölkgård.
Fritid: Tycker om att åka motorcykel och har bland annat gjort långa turer i Skottland, Kroatien och på Irland.
