Kungsfiskaren – en flygande ädelsten vid halländska vatten

Ett skarpt och genomträngande läte och en blå blixt som far iväg lågt över vattnet. Det är oftast så man upplever kungsfiskaren vid ett halländskt vattendrag. Dessa möten har blivit vanligare på senare tid, men det är fortfarande lika roligt att stöta på denna flygande ädelsten.

ANNONS
|

Att kalla kungsfiskaren för en ädelsten kanske stör, men det gnistrar och glimmar om denna fågel på ett sätt som väl kan konkurrera med ädla stenar. Dessutom har den länge varit en exklusiv raritet, så även i det sammanhanget kan den mäta sig med ädelstenar. Men som redan antytts är kungsfiskaren på väg att bli vanligare i våra trakter, även om årets vinter nog kan innebära ett litet hack i kurvan.

Bild: Göran Johansson/Halmstadfoto

Kungsfiskaren är nämligen känslig för stränga vintrar. Troligen är det också orsaken till att den invandrade sent till Sverige. De första fynden i Skåne gjordes runt år 1835, och några årtionden senare hade den även nått Halland. De äldsta noteringarna från Halland är från 1897, då jägmästaren C.A. Hollgren skrev att ”isfogeln ses ibland vid Nissaån”.

ANNONS

Det var nog först under andra halvan av 1800-talet som de sista spåren av ”den lilla istiden” försvann. Så kallas den period från cirka 1500 till mitten av 1800-talet då medeltemperaturen i Europa var klart lägre än både före och efter. När vädret blev lite varmare, fick flera sydliga fågelarter möjlighet att expandera norrut från den europeiska kontinenten till Sverige.

Beroende av öppet vatten och småfisk

Anledningen till att kungsfiskaren är känslig för vintervädret är egentligen självklar: den lever av fisk och är beroende av tillgång till både öppet vatten och förekomst av småfisk. Det gamla namnet isfogel har för övrigt inget med is att göra utan är ett lån från tyskans Eisvogel som kommer av Eisen, järn, och syftar på fågelns stålblå färg. Även kungsfiskare är ett låneord men från engelskan, där det ursprungligen användes för en tropisk släkting till vår art.

Det finns belagda exempel på att ett kungsfiskarpar lyckats föda upp fyra kullar med totalt omkring 25 ungar under en säsong!

De senaste åren har vi haft häckande kungsfiskare i de flesta större halländska vattendrag. Även i övriga Sverige har fynden varit många, och förra året sågs kungsfiskare så långt norrut som i Piteå. Men risken är nog ganska stor att den kommer att saknas på flera platser i vår, även här i Halland. Den ganska långa och kalla perioden i januari–februari skördade många liv bland övervintrande fåglar, och kungsfiskaren hörde till de arter som drabbades. Å andra sidan har denna fågel visat sig ha en smått fantastisk förmåga att återhämta sig. Det finns belagda exempel på att ett kungsfiskarpar lyckats föda upp fyra kullar med totalt omkring 25 ungar under en säsong! Med en så hög reproduktionstakt är det inte underligt att den snabbt kan återta förlorad mark.

ANNONS

Bygger bo i både märgelgravar och rotvältor

Kungsfiskaren hör till de fågelarter som gräver ut sitt bo. Detta sker oftast i vertikala strandbrinkar längs åar eller större bäckar, men det finns halländska exempel på bobygge i såväl märgelgravar som i rotvältor, förutsatt att det funnits vatten under boet. I fallet med märgelgraven tvingades kungsfiskarna flyga några hundra meter över åkrar på väg till och från fisketurerna.

Möjligen är just brist på boplatser ett problem för kungsfiskaren. Med tanke på att de halländska vattendragen är både många och i regel fiskrika, borde denna ädelsten kunna vara vanligare än vad den är hos oss. För några år sedan genomfördes ett projekt i Östergötland där man på lämpliga platser skapade lodräta strandbrinkar. Det fick god effekt och ledde omsider till att många av brinkarna hyste häckande kungsfiskare.

Många kungsfiskar har favoritplatser

Även om de flesta möten med kungsfiskare är snabba, kan man med lite tålamod få möjlighet att följa dess förehavanden på nära håll. Många kungsfiskare har favoritplatser dit de regelbundet återvänder. En individ som lyckats med sitt fiskafänge flyger tillbaka till favoritgrenen, förflyttar fisken så att näbben greppar om dess stjärt och slår sedan fiskens huvud hårt mot grenen. Därefter vänds den livlösa fisken i en elegant manöver i luften så att den hamnar med huvudet före i kungsfiskarens gap innan den sväljs. Om fisken i stället ska fraktas hem till ungarna i boet, hålls den med huvudet framåt.

ANNONS

Ett fint sätt att uppleva kungsfiskare är att långsamt paddla längs ett vattendrag. Allra störst chans att se den flygande ädelstenen har man under sensommaren då årets ungfåglar blivit självständiga.

ANNONS